Så är vi nu framme vid "mitt i veckan". Rent arbetsmässigt en vanligtvis lång dag men med ganska lugnt på lektionsfronten. I dag blir det ännu lugnare då jag har begärt ledigt och istället ska följa med min dotter till sjukhuset. Det i sig kan ju bli lätt stressat och stökigt men som vanligt vilar jag mig i tanken att jag tar mig igenom även den här dagen och att det faktiskt kan sluta som en bra dag. 

Jag måste bara nämna vädret i går. Strålande! Varmt, soligt och nästan vindstilla. Jag hade gott om ork kvar när jag slutat så det blev en timma med hundarna i skogen och därefter en bra pass på gymmet. Dät var jag i princip helt ensam. Jag tror att många anammat den utomhusträning som gymmet organiserat. 

Vitsippsbackarna är fullkomligt magiska just nu. 

Stigen upp mot minneslunden på skogskyrkogården. Här är det vackert och jag noterade att Sädesärlorna är hemkomna och vippade runt mig och hundarna som om de hade något spännande att berätta. 

Jag måste bara avsluta med den här bilden. Nu tas den psykiska ohälsan upp igen och som med allt så faller det på skolan att fånga upp, förebygga och informera. Så fort det är något bland unga som inte är bra så lägger man det på skolan. Hur mycket ska inte tryckas in. Människorna i samhället mår allt sämre om man ser på faktorer som fysisk ohälsa (då ska skolan ha mer idrott), sämre sexliv (skolan ska ha bredare sexualundervisning), och nu den psykiska ohälsan... Jag menar vi som jobbar inom skolan ska vara allt från läkare och psykologer till sexologer och personliga tränare. På det stora hela så verkar det som om hela samhället svajar och skolan ska rädda. Jag är inte kompetent nog att ta hand om alla dessa bitar, någon utbildning får vi inte, inte som vi slipper betala själva. I bästa fall får vi någon studiedag och sen ska vi jobba vidare kollegialt under läsåret. Ofta genom att två, tre kollegor typ handleder oss utifrån nån bok de läst. Vi övriga får inte ens den boken utan får i bästa fall hålla till godo med dåliga kopior. 

Ska jag och mina kollegor få hela samhället på fötter så varsågod och betala adekvat utbildning, ge oss lön efter det otroligt breda uppdrag vi ska utföra. Så himla mycket verkar ju hänga på oss så visa att vi är viktiga och uppskattade då. Och framförallt, väldigt aktuellt just nu, se till att vi får den respekt vi förtjänar. I går lyssnade jag till ett samtal en kollega hade med en vårdnadshavare som under 20 minuter mer eller mindre skrek åt min kollega och själv mottog jag arga mess från en vårdnadshavare som mer går på sitt barns berättelser än att ens höra med oss i skolan vad som hänt. När slutade föräldrar lita på att vi lärare vill att ALLA elever ska lyckas. Att vi inte njuter av att elever misslyckas och att vi inte medvetet kränker någon. Vi har ett krav på oss från våra uppdragsmän och det är att få alla till godkändnivå. Tyvärr ser våra förutsättningar att lyckas med det väldigt dåligt ut. Jag önskar att alla som har åsikter om skolan skulle välja att rikta sitt missnöje samt ställa kraven mot sina förtroendevalda. 

Tack för nu...