Bild: låndad från Yle

Onsdagen före påskhelgen kallas för Dymmelonsdag. Det här är dagen då man ersatte kyrkklockornas kläppar med en trästav istället för metall för att på så vis dämpa ljudet. På vissa platser bytta man inte staven utan klädde in dem med isolerande textil eller gjorde som på bilden ovan, band fast kläppen. Rent bibliskt var det här dagen då Jesus besökte den spetälskdrabbade Simon samt fick sina fötter generöst insmorda i olja, Enligt gammal tradition är det här den dag som man i Sverige satte upp "Dymmelpost" på varandras ryggar. Det lär kanske inte hända i år då vi ska vara noga med avstånd och så...

I går åkte sonen och bytte till sommardäck på sin bil, jag passade på att ta en snabbfika med en kollega. Alltid kul när man hinner ses utanför jobbet men märkligt nog är det till 85% jobb man pratar om. 

När jag har lov brukar jag passa på att laga mat som jag inte lagar så ofta eller som tar lite längre tid. I går gjorde jag en härligt grön broccoli- och morotssoppa. Jag gjorde ett superlass trots att vi bara är två som äter den. Jag tänkte testa att göra som köket på jobbet gör; använda resterna som en grund till en vegetarisk lasagne.

När grönsakerna kokats mjuka häller jag av hälften av vätskan sen mixar jag dem med en stavmixer. Därefter lägger jag i en skål med samma grönsaker men i små och tunna bitar som får sjuda med i ca 15 minuter. Detta gör jag för att jag vill ha en slät soppa men med lite bitar här och där. För en rundare smak späder jag med 2-3 dl grädde. Den här satsen soppa blev ungefär 3-4 liter och supergod. Soppa är liksom livet.Jag skulle utan problem kunna leva på soppa bara man får lite tuggmöjligheter vid sidan om. 

Till sonen stekte jag pannkakor. Jag tror fortfarande att jag har en familj på fyra. Elis kan äta mycket men 20-25 pannkakor går aldrig åt. Å andra sidan gillar han att äta de som blev över till frukost dagen därpå. Elis är snart 19 och äter mer än en vuxen karl, han är allt annat än överviktig (men superviktig)  snarare tunn. Han är så aktiv att han gör av med galet mycket energi. Dessutom äter han aldrig sötsaker som andra kanske gör och de får då i sig energi på det sättet. 

Vilken sorglig bild... Så smutsigt industriell på något sätt. Fabriksrök, avverkad skogsdunge och ett blurrigt tåg. På väg någonstans. Trots dess solkighet tilltalar den mig på något sätt. Livet liksom. Alla dagar är inte lika klara, skarpa i konturerna och starka i sina färger som bilden vid minneslunden, som jag la ut i går. 

Och vet ni vad, det är ok det med. Somliga dagar lyser starkare än andra, man är gladare, piggare och på det stora hela en bättre version av sig själv. Andra dagar lämnar mer att önska men då får man vila sig i tanken att även de blurriga, oskarpa dagarna har ett slut. 

Nu önskar jag er alla en finfin onsdag!