Jag bara måste berätta vad som hände på apoteket i dag. Det var bara jag och en annan kund i butiken och det blev omedelbart min tur. Jag kliver fram mot disken. "Biträdet", (jag kallar henne så trots att hon säkert har en finare akademisk titel) mer eller mindre skriker åt mig "Backa!!" Jag backar, hon backar också. Lite lätt omskakad lägger jag fram mitt körkort på disken. Då ropar hon åt mig "Vänd på det". Jag vänder på det och hon tar toppen på sin penna, sätter den mot mitt körkort och drar det mot sig. Så knappar hon in mina siffror och vrålar "vad vill du hämta ut?"

Jag kan säga att jag var ganska glad att det bara var just en kund till i butiken. Nu var det inga konstigheter jag skulle hämta ut men ändå... Hon hämtar det jag ska ha och skjuter sedan fram det mot mig och backar hastigt två-tre steg när jag kliver fram för att ta mina varor. 

Den här proceduren är väl fine men det blev jävligt löjligt i min värld. Det här är hennes arbetssituation och hon har rätt till en säker sådan, det har ju alla. Men jämför jag den med min egen, det är då det blir vansinnigt skrattretande. Jag är utan nån form av skyddsutrustning överhuvudtaget. Mina elever är nära. Jag är nära dem på lektionerna, vi tar i samma böcker, pennor och sudd, vi krockar i trånga korridorer, vi sitter mitt emot varandra och andas varandras luft i matsalen. Var är rimligheten i det här? 

Jag gick småfnissandes ut ur apoteket. Föreställ er den som kommer in för att den fått "kli" eller nåt annat som känns lite mer pinsamt att skrika ut i det allmänna rummet. För mig blir det frustrerande att det är så olika, att det inte finns en gemensam linje. Lärare, förskollärare, hemtjänstpersonal mfl utsätts väldigt mycket mera och det diskuteras knappt. Eller så är det väl så att vi måste vara på plats för att ta hand om samhällsbärarnas barn men borde vi då i rimlighetens namn få lite säkrare utrustning och tydligare föreskrifter. 

Samhället i ett nötskal på nåt vis. Kan säga att jag två minuter senare gick in i en "kiosk" för att köpa en dricka. Där var det ingen alls som skrek åt mig att backa utan vi stod väl 50 cm från varandra, jag och kassörskan. Inkonsekvens är ledordet. Eller ska vi kalla det inkontinens, samhället läcker mer än ett såll... 

Go fredagskväll på er!

Långfredag och jag vaknade så klart supertidigt.Min vana trogen betyder det att jagsmyger upp, sätter på kaffe, släpper ut hundarna på en "morronkiss" och tar upp datorn för att blogga. Gissa om jag blev besviken när servern på bloggplatsen låg ner. Jag hoppa det var en engångsföreteelse. Innan jag började blogga på den här plattformen bloggade jag från bloggspace vilket havererade efter 5-6 år och allt bara försvann. Känsla var verkligen som att någon eldat upp många års dagböcker i ett svep. 

I dag är det Långfredag men nu för tiden är den här dagen långt ifrån vad den var när jag var liten. Då var allt stängt och inget öppet. Tv-programmen började i princip inte förrän vid 18. Hade man tur så sändes det kanske någon svartvit variant av Jesu lidande och död. Det är pga just Jesussnubben som vi firar den här dagen, eller fira är kanske inte rätt ord. Vi tar oss igenom den. Den här dagen är dagen då han korsfästes på Golgata, led jättelänge och sedan dog. I Sverige har det här varit en helgdag sedan 1600-talet. 

Nuförtiden är det inte mycket som är stängt pga att det är Långfredag och röd dag. Det är snarare som så att verkningarna av Corona kortar ner affärernas öppettider. Jag ska in till människobyn och proviantera på apoteket. Nej, jag ska inte bunkra utan hämta ut receptbelagd medicin. 

Övrigt på agendan i dag är det gamla vanliga. Långpromenad med hundarna och träning. Inget tråkigt alls utan saker som jag trivs med att göra. I dag slösar solen med sitt solsken så det kommer bli hur härligt som helst. 

Nu önskar jag er en fortsatt fin långfredag och hoppas att ni fyller den på allra bästa sätt.