Är det inte något bitterljuvt över våren? Som jag älskar att följa naturens förändring och utveckling under april, maj och juni.Man blir lika överraskad och förvånad varje år över ljusets återkomst, över de bara kvistarnas begynnande knoppar som sedan försiktigt vecklar ut sina blad. Björkarnas allra första blad, den gönskan går rätt in i själen på mig. På ett bra sätt. 

I dag tog jag mig svängen förbi skolans praktfulla magnolia. Den blommar något mer utsträckt över tid än de japanska körsbärsträden men långvarigt är det inte. 

Vilken lycka att ha ett så underbart träd utanför arbetsrummets fönster. 

I dag slog det till med riktig rekordvärme. På lunchen behövde jag inte ens ta på mig jackan när jag rastade hundarna. Efter jobbet var både jag och hundarna sugna på en riktig långpromenad. Vi tog den gamla vanliga rundan genom "skogen" som inte alls är en skog utan mera som en större dunge. Går man bara rätt på de många stigarna kan man slingra sig fram och tillbaka en rejäl stund. När man inte har bråttom kan man låta sina fyrfota vänner läsa "pee mail" så länge de önskar. Detta sniffande är verkligen ett bra sätt att trötta ut dem. Annars är nog Freja outtröttlig rent fysiskt. 

Ibland går min hjärna på högvarv efter en dag på jobbet. Promenaden hjälper tankarna att stilla sig. Vissa gånger går jag och lyssnar till naturen, andra gånger lyssnar jag på en bok eller en pod. Det blir på något sätt som en mental rening. I eftermiddag gav jag mig själv även en stund på yogamattan. Varsamt och snällt. I yogan finns ingen som helst prestige. Det blir en stor kontrast mot så mycket annat i vardagen och samhället. 

Man får liksom vila sig i tanken att allt kommer bli bra till slut och är det inte bra nu får du glädjas åt att det ännu inte är slut. 

  Ha nu en go månagskväll så hörs vi