Jag vill passa på att önska er alla en trevlig Valborg. Säkert firar ni på ett lite annorlunda sätt i år men ändå i nån fom av firande.Och om du som jag firar i ensamhet så hoppas jag att du, liksom jag, ändå kan känna att det är njutbart.

Att vara självvalt själv är så mycket bättre än att vara ensam i en folksamling. 

Sköna maj välkommen!

Jösses vad jag är trött just nu. Trött, och oinspirerad. Kanske aningens oentusiastisk också. Det brukar inte vara eller bli så här. Kanske beror det på det rådande samhällsläget som är så osäkert och fritt från framtidsplaner eller så kan det vara att jag står med en fot i det gamla och en i det nya. Eller så är det en mix av båda. Det sistnämnda är nog mest troligt. 

Lite överraskande ramlade två yogapass över mig den här veckan. Jag trodde att jag skulle köra ett nästa vecka och ett veckan efter. En kommunikationsmiss som turligt nog reddes ut i går. Hade varit mindre bra om jag gått till jobbet i kort kjol, högklackat och allmänt obekväma kläder, helt utan möjlighet till ombyte. Nu har jag ändå möjlighet att dra på mig yogabrallorna redan på morgonen, tid för ombyte kommer inte att finnas. I vanliga fall kör jag dynamiska och fysiska pass men nu har jag kortare tid på mig och kommer lägga den på det mentala, meditativa och stärkande. 

I natt har det varit kallt, minusgrader, så där så jag kommer få skrapa rutorna på bilen. Trots kylan, eller just därför, så har vi en klarblå himmel med strålande sol. Alltså alla förutsättningar för en underbar onsdag. 

Nu önskar jag er en  toppendag!

Så där ja, nu är vi framme vid måndag igen. Rent mentalt känns det bra att det är en kortvecka vi har framför oss. Rent fysiskt känns det som om jag borde sjukskriva mig. Jag har en väldigt dålig kroppsdag. Bäcken och ländrygg är inte alls med på tåget. Vanliga dagar har jag ont på morgonen men efter värktabletter och lite aktivitet så släpper det efter entill två timmar. I dag kände jag direkt att det hela tagit sig till en annan nivå. Jag kommer dock ta mig till jobbet, göra mitt bästa och det är gott nog. 

Jag har hört från kollegor, tidigar och då gällde det inte mig, att om man är anställd på 100% så ska man prestera 100%. På det stora hela kan jag väl hålla med men alla har rätt till en dålig dag. Alla har också rätt att så långt det är möjligt få anpassa sina arbetsuppgifter. I eftermiddag har jag och bästa mentorskollegan viktiga möten som skjutits på länge nog så det är av största vikt att jag är där. 

Möjligheternas måndag, vad kan det då innebära? Jo, vi har alla möjligheter att lyckas göra något bra, att utvecklas och bli bättre människor. Så är det varje dag men eftersom veckan startar med just måndag så tänker jag att det är bra med nystart, omstart eller så på just en måndag. 

Som vanligt på mina mornar har jag Nyhetsmorgon på. Jag hålelr på att sätta kaffet i halsen när det rapporteras om allt idiotiskt som Trump låter komma ut ur sin mun. Det senaste är att man ska injicera desinfektionsmedel i lungorna. Herregud! Idioten har inte mer kunskap än en fjärdeklassare. Har han ens varit med på en biologilektion, har han ens den minsta av livserfarenhet? Och sist men inte minst, hur i helvete kunde amerikanska folket rösta fram hoonom som president? De har på något konstigt sätt gjort det lätt för övriga världen att dumförklara en hel nationsbefolkning, eller iallafall drygt hälften av dem. Jag har sagt det förr och säger det igen... Det är himla konstigt att ingen har sett till att få bort honom, jag trodde han skulle bli skjuten inom loppet av ett halvår. 

Nehej, nu är det dags för morgonppromenad med hundarna och därefter tar arbetsdagen vid. 

Jag önskar er alla en finfin måndag och kom i håg att ta vara på de möjligheter som ges.

Så har vi nu kommit fram till fredagskvällen. Alla som jobbar vet känslan. Iallafall alla som jobbar heltid och raka veckor. Den här veckan har varit lite utöver edt vanliga. Utan att avslöja för mycket så har det regnat kränkningsanmälningar, andra anmälningar, mail, möten, samtal, utvärderingar av åtgärdsprogram, oro för sjuka kollegor, krav på att ordna distansundervisning trots att vi ortfarande bedriver undervisning på själva skolan, föräldrar som inte kan förstå varför deras hemmavarande barn kan få göra prov just hemma och så lite undervisning på det. Jag blir trött. Mitt huvud tar slut.

Jag får verkligen anstänga mig för att veta vad bulljävlarna kostar om man får 10 kronor över om man köper 5 men det saknas 20 kronor om man köper 7. I vanliga fall inga problem men med svängdörr i klassrummet, elever som rullar runt på sina stolar, de som tror att lektionen har flextid och andra som sitter och skriker att "antag" inte är svenska utan nån jävla italienska då blir det lätt rörigt även i fröken Johnssons huvud. Jag ska balansera runt 60 minuter med drygt 25 elever och föräldrar blir tokiga över att göra läxor med två barn. Sorry men lärarutbildningen skickade inte med nån extra portion med multitaskingförmåga eller extra tålamod. "Jag får betalt för detta " är ett bra mantra, bara man inte följer upp det med "men inte tillräckligt".

Veckan som gått har givetvis innehållit både träning, hundpromenader och sköna naturupplevelser men också tid med både min dotter och son. Tyra har ju bott på egen hand snart ett år nu och sonen väljer, helt förståeligt med tanke på läget just nu att bo till största del hos sin far. 

Under onsdagen agerade jag skjuts och stöd åt Tyratösen när hon skulle till sjukhuset för ultraljud av hjärtat samt arbetsprov. Hon har ju ärvt mina skitkassa gener men kanske i något uppgraderad form. Jag är så tacksam att man tar tag i hennes mående och tar det på allvar. Efter sjukhusgrejen köpte vi fika och sen "slaktade" jag mina modersplantor av palettblad så hon fick 10-talet krukor med skott hem. När jag skjutsade hem henne passade vi på att handla lite. Hon har ju inte tillgång till egen bil eller att få skjuts så ofta så när vi väl ses ser vi till att få många ärenden gjorda. Kul att hänga med henne, skönt att kunna hjälpa till coh härligt med hennes glädje och tacksamhet. Mina barn är inte serverade något på silverfat, inte söndercurlade utan faktiskt bra, vuxna människor som både tar ansvar och hjälper till utan att man måste be dem. 

Det har inte varit enkelt och det har varit tufft att veta att om tex deras mobil går sönder kan jag inte bara köpa en ny åt dem. Kontrasten blir sjukt galen mot de som har insällningen att "men då lånar jag av pappa"... Och sen försvinner det där lånet i nån form av spill eller så. De vet att jag inte har några stora reserver att ösa ur så de måste faktiskt klara sig själva. Å det gör de, med den äran. Jag är så stolt och får så mycket beröm för mina ungdomar.

Jag tänker tex på Tyra som jobbade mer än 100% på ett boende i Norrköpingunder ett år. Hela den tiden bodde hon i Linköping och behövde pendela. Buss, tåg och sen buss á 1,5 timma - enkel resa. Jag hade nog inte orkat det själv. Att sluta halv tio, komma hem vid halv tolv och sedan gå upp igen vid 5 på morgonen. Det ger perspektiv. Jag börjar åtta som tidigast med det i perspektiv så blir det löjligt och oförskämt att tro att man "börjar tidigt" om man inte är bagare elelr typ tidningsbud. Hänger ni med i mina tankebanor?  Så jäkla glad att hon inte hann gå rätt in i väggen. Jag som gillar fortbildning är ju dessutom extra stolt över att hon senaste året valt att studera för att utveckla sig själv och kanske kunna studera vid högskola eller universitet. Jag älskar tanken på att mina barn är allt annat än nöjda eller svårighetssökare, problem är till för att övervinnas. På egen hand, precis som vuxna människor gör. 

Det är bara sorgligt att Coronaskiten slår undan sonens hela studentfirande. Resa utomlands, firande på barer och klubbar, bal, utspring och efterfest allt sådant bara sveptes bort i och med det här jävla viruset. 

Utanför Vrinnevisjukhuset finns detta underbara konstverk. Huvudet har ett syskon strax brevid. Jag tycker de är magiska. 

Tyra och jag har en grej i hop och det är att äta räkmackor. Jag hade samma sak med min mamma. Dessa köpte vi på Ica Kvantum i Klockaretorpet och de är oerhört geerösa med räkorna. Stora, saftiga och handskalade. Jag rekommenderar de varmt. Då jag älskar dill så kanske det är mitt ända önskemål, att det skulel vara lite mer dill på dem. Men jag snodde Tyras så jag blev nöjd. 

Jag tröttnar aldrig på att vandra runt med hundarna i såna här vitsippsbackar. Om man erbjuder sig själv att vara lite extra naturen så kan man plocka ur sina hörlurar och lyssna på alla fåglar. Det är liksom galet. Som en myriad av fågelsång. Det gör mig lycklig, mitt i allt som är jobbigt och svårt blir hjärtat varmt och lätt som en heliumballong. Jag pratade en gång med en mamma som kom från Afganistan och jag frågade henne vad som var det ovanligaste eller konstigaste med att komma och bo i Sverige. Vet ni vad hon svarade? Alla fåglar! "Ni har så många fåglar, de är små, små eller lite större. Några är grå andra har så mycket färg och de låter så mycket på ett bra sätt". Hennes ord fick mig verklgien att börja uppskatta det vi har i vårt land. 

När jag gick genom "skogsdungarna" i närområdet i dag blev jag glad. På minst tre olika platser såg jag sådana här konstellationer av fallna träd och ditsläpade grenar. Det betyder att det finns barn som leker på samma sätt som jag gjorde när jag var liten och när min mamma var liten och... Ja, ni fattar. Det finns barn som släpper mobilerna, datorerna och plattorna för att använda fantasin och vara ute och leka. Underbart!

Vi kom till en rejäl slänt och hundarna blev som tokiga. Svaret på varför kommer i nästa bild, är du äckelmagad kan du sluta läsa nu....

Resterna av ett rådjur. Bara 50 meter från Folketshus och typ två meter från den asfalterade gångvägen. Hur fasiken kom det dit? Känns orimligt på något sätt. 

    Min älsklingtjej saknar sin "mamma" när jag jobbar. På kvällarna tar hon igen förlorad tid genom att vara nära, nära.... Jag älskar det och jag älskar henne. På något vis uppväger hon min allmänna brist på närhet och omsorg. Utan mina pälsklingar vore jag bara hälften av den jag ändå lyckas hålla i hop och vara. 

Nu önskar jag er alla en fin fredagskväll. I morgon är det lördag och då hoppas jag på sovmorgon för oss alla. Iallafall för oss som jobbar heltid och raka veckor.

Så är vi nu framme vid "mitt i veckan". Rent arbetsmässigt en vanligtvis lång dag men med ganska lugnt på lektionsfronten. I dag blir det ännu lugnare då jag har begärt ledigt och istället ska följa med min dotter till sjukhuset. Det i sig kan ju bli lätt stressat och stökigt men som vanligt vilar jag mig i tanken att jag tar mig igenom även den här dagen och att det faktiskt kan sluta som en bra dag. 

Jag måste bara nämna vädret i går. Strålande! Varmt, soligt och nästan vindstilla. Jag hade gott om ork kvar när jag slutat så det blev en timma med hundarna i skogen och därefter en bra pass på gymmet. Dät var jag i princip helt ensam. Jag tror att många anammat den utomhusträning som gymmet organiserat. 

Vitsippsbackarna är fullkomligt magiska just nu. 

Stigen upp mot minneslunden på skogskyrkogården. Här är det vackert och jag noterade att Sädesärlorna är hemkomna och vippade runt mig och hundarna som om de hade något spännande att berätta. 

Jag måste bara avsluta med den här bilden. Nu tas den psykiska ohälsan upp igen och som med allt så faller det på skolan att fånga upp, förebygga och informera. Så fort det är något bland unga som inte är bra så lägger man det på skolan. Hur mycket ska inte tryckas in. Människorna i samhället mår allt sämre om man ser på faktorer som fysisk ohälsa (då ska skolan ha mer idrott), sämre sexliv (skolan ska ha bredare sexualundervisning), och nu den psykiska ohälsan... Jag menar vi som jobbar inom skolan ska vara allt från läkare och psykologer till sexologer och personliga tränare. På det stora hela så verkar det som om hela samhället svajar och skolan ska rädda. Jag är inte kompetent nog att ta hand om alla dessa bitar, någon utbildning får vi inte, inte som vi slipper betala själva. I bästa fall får vi någon studiedag och sen ska vi jobba vidare kollegialt under läsåret. Ofta genom att två, tre kollegor typ handleder oss utifrån nån bok de läst. Vi övriga får inte ens den boken utan får i bästa fall hålla till godo med dåliga kopior. 

Ska jag och mina kollegor få hela samhället på fötter så varsågod och betala adekvat utbildning, ge oss lön efter det otroligt breda uppdrag vi ska utföra. Så himla mycket verkar ju hänga på oss så visa att vi är viktiga och uppskattade då. Och framförallt, väldigt aktuellt just nu, se till att vi får den respekt vi förtjänar. I går lyssnade jag till ett samtal en kollega hade med en vårdnadshavare som under 20 minuter mer eller mindre skrek åt min kollega och själv mottog jag arga mess från en vårdnadshavare som mer går på sitt barns berättelser än att ens höra med oss i skolan vad som hänt. När slutade föräldrar lita på att vi lärare vill att ALLA elever ska lyckas. Att vi inte njuter av att elever misslyckas och att vi inte medvetet kränker någon. Vi har ett krav på oss från våra uppdragsmän och det är att få alla till godkändnivå. Tyvärr ser våra förutsättningar att lyckas med det väldigt dåligt ut. Jag önskar att alla som har åsikter om skolan skulle välja att rikta sitt missnöje samt ställa kraven mot sina förtroendevalda. 

Tack för nu...

Är det inte något bitterljuvt över våren? Som jag älskar att följa naturens förändring och utveckling under april, maj och juni.Man blir lika överraskad och förvånad varje år över ljusets återkomst, över de bara kvistarnas begynnande knoppar som sedan försiktigt vecklar ut sina blad. Björkarnas allra första blad, den gönskan går rätt in i själen på mig. På ett bra sätt. 

I dag tog jag mig svängen förbi skolans praktfulla magnolia. Den blommar något mer utsträckt över tid än de japanska körsbärsträden men långvarigt är det inte. 

Vilken lycka att ha ett så underbart träd utanför arbetsrummets fönster. 

I dag slog det till med riktig rekordvärme. På lunchen behövde jag inte ens ta på mig jackan när jag rastade hundarna. Efter jobbet var både jag och hundarna sugna på en riktig långpromenad. Vi tog den gamla vanliga rundan genom "skogen" som inte alls är en skog utan mera som en större dunge. Går man bara rätt på de många stigarna kan man slingra sig fram och tillbaka en rejäl stund. När man inte har bråttom kan man låta sina fyrfota vänner läsa "pee mail" så länge de önskar. Detta sniffande är verkligen ett bra sätt att trötta ut dem. Annars är nog Freja outtröttlig rent fysiskt. 

Ibland går min hjärna på högvarv efter en dag på jobbet. Promenaden hjälper tankarna att stilla sig. Vissa gånger går jag och lyssnar till naturen, andra gånger lyssnar jag på en bok eller en pod. Det blir på något sätt som en mental rening. I eftermiddag gav jag mig själv även en stund på yogamattan. Varsamt och snällt. I yogan finns ingen som helst prestige. Det blir en stor kontrast mot så mycket annat i vardagen och samhället. 

Man får liksom vila sig i tanken att allt kommer bli bra till slut och är det inte bra nu får du glädjas åt att det ännu inte är slut. 

  Ha nu en go månagskväll så hörs vi  

Jag vaknar upp till en strålande vårdag. Vi har haft vackert väder en längre tid nu. Visst, det har varit dagar med halv storm och dagar med kylig luft men på det stora hela har solen visat sig de allra flesta dagar. 

I går hade jag en ganska lugn dag.Jag var inne i stan för att leta efter en ny sele till Freja. Tyvärr hittade jag inte nån som var bra och uppfyllde mina krav. Jo, jag hittade en men den kostade 700 kronor och det är jag nog inte riktigt beredd att betala. Jag har hittat några på nätet så jag kanske får skicka efter och hoppas på att det ska fungera. Från djuraffären fick jag dock med mig två kilo med olika sorter av hundgodis. Det var en populär matte som kom hem i går. 

Det soliga vädret har gjort underverk för mina krukväxter. I slutet av januari trodde jag verkligen att alla skulle dö. De var så deppigt hängiga men i början av mars tog de fart. Jag har tagit och planterat sticklingar i oändlighet, känns det som. I går upptäckte jag dock att min moderplanta av ampellilja skjutit skott. Just de växten är väldigt lättskött och jag har kanske 8-10 stycken här hemma men ingen av dem är stor och gammal nog för att ge mig små bebisar. 

När man inte orkar städa kan man alltid tända rökelse hemma. Nja, det är väl inte bara därför jag gör det. Jag har det lite dammigt och massor av hundhår på golvet men det luktar inte illa här hemma. Jag älskar doften av rökelse och önskar att det alltid ska ligga som en kryddig redå här. Tyvärr är lyckan kortvarig då de glöder slut på en halvtimma. Det är ett flyktigt nöje. 

Jag är ofta sist på bollen när det gäller mycket. Alltifrån byxmode till maträtter. Jag var ju över 30 innan jag provade oliver, jag åt mozarellaost först efter 35 års ålder, sushi var jag pinsamt sen att testa. I går gjorde jag, för första gången själv, tomat och rödlökssallad. Jag har givetvis ätit det innan men aldrig lagat själv. Jag följde receptet men fick nästan dubbla mängden vitvinsvinäger för att uppnå den smak jag ville ha. 

Luften var ganska kall i går, inget som man står ute och grillar i. Grillat är ju supergott så i går fick det bli färdiggrillade revbenspjäll till kvällen. Jag älskar att äta "plockmat". Det värsta är att jag alltid äter för mycket. Jag var fortfarande mätt när jag vaknade. 

I går såg jag miniserien Unorthodox på Netflix. Vilken fantastisk serie. Shira Haas var magisk i huvudrollen. Vilket ansikte, det kunde förmedla alla känslor som finns med bara en minimal förändring. Jag gillade att filmen till stor del var på jiddish, ett språk man inte hör så ofta. Amit Rahav spelade ynglingen som var ultraortodox och levde under pressen att prestera som man för att det skulle bli barn. Vid ett tillfällen förklaras varför det är så viktigt att familjerna får många barn, de ska kompensera för de 6 miljoner som dog under andra världskriget. Föreställ er den pressen och föreställ er hur det då kan kännas för de som är barnlösa. Har du inte sett serien så gratulerar jag dig som har det framför dig. Tre timmar med en bra story, du lär dig oerhört mycket och relationerna mellan karaktärerna är fängslande. 

Bild lånad från sn.se

Nu ska jag ta tag i den här dagen, gå en prommis med pälsklingarna och sedan jobba gnom att förbereda lektioner som jag ska ha under kommande vecka. 

  Nu önskar jag er en finfin och skön söndag  

Nu så är kortveckan efter påsk till ända. Den har väl flutit på i bästa skolanda med hemmasittare, arga föräldrar, ännu argare elever, slagsmål, möten, delgivningar men också roliga stunder. I dag hade jag en jätterolig timma med en klass som jag tidigare undervisade i matte. Nu gällde timman inte matte utan religion, hinduismen, i praktiken. De fick prova på ett yogapass med mig som instruktör, guide, vägledare genom positionerna. 

Jag inser varje gång jag hoppar in nånstans och guidar hur mycket jag saknar att jobba med yogan. Kroppen fixar absolut inte att hålla på som jag gjorde som mest, när jag både jobbade heltid som lärare, hade yngre barn och ledde pass 3-4 ggr i veckan varav ett morgonpass innan jobbet. Kanske inte konstigt att kroppen rasade. I dag skulle jag gärna hoppa in som vikarie lite då och då, eller ha ett till två pass själv. 

Palettbladens tid är kommen. Som jag längtat. Jag har tagit och satt en massa sticklingar. Jag har även gjort tre nyförvärv. Jag ser framför mig att jag ska plantera i mina balkonglådor och bara njuta av dem. Alla dessa pelargoner som jag köpt genom åren och de har förstås varit vackra på sommaren men jag lyckas aldrig övervintra dem. Bara Mårbacka kan jag hålla liv i. 

De här tre har jag massor av sticklingar av nu. Så pass att jag skänkt bort till vänner och kollegor. 

Dessa är mina tre nyförvärv. Är de inte ljuvliga? Den översta har mer spetsiga blad, den mellersta är av den krusiga och bulliga sorten och den nedersta en perfekt mix av färg och form. Min favorit alla kategorier är dock den mörkaste. 

I dag har sonen namnsdag. Elis är ett hebreiskt namn som betyder ungefär "Min Gud är Jahve". Ungefär 7300 män heter det, av dem är det ca 3300 som har det somtilltalsnamn. Märkligt nog är det 93 kvinnor som heter det och 44 av dem har det som tilltalsnamn.Jag undrar om betoningen då är annorlunda, lite som Elise....Min Elis har sitt namn efter sin fars morfar, som jag bara kände helt kort men han var fantastisk den uppfattningen hann jag iallafall få. Sin födelsedag delar Elis med sin mor morfar.... Ett morfarsbarn helt enkelt. Min morfar var också en fantastisk person och delade sitt svarvarintresse med Elis den äldre. 

Förr firade vi barnens namnsdagar med både fika och present. Nuförtiden blir det bara en verbal grattishälsning. Hur brukar ni göra med namnsdagar?

Den här veckan har inneburit ganska tunga nyheter. Vår första "kändis" som drabbats av Covid-19 gick bort. Jag tänker förstås på Adam Alsing. Vilken chock. Han var ju inte mycket äldre än jag. Sedan har det även inneburit meddelanden från vänner, släktingar och bekanta som har det tufft och drabbats av sorger och vetskap om kommande sorger som gjort mig ledsen. Jag önskar jag kunde göra något för alla därute som just nu har det tufft. 

Vi måste alla bli bättre på att vara rädda om varandra och den korta tid vi har här på jorden. 

Stor och varm fredagskram till alla er där ute.