Allt för många förlitar sig ständigt på andra människors tyckande och göranden. Mycket bekvämt! Om något sen går fel, blir galet eller bara blir annat än de väntat sig så finns det alltid någon annan att skylla på. 

Den här strategin använder jag mig också av emellanåt. Speciellt när jag inte hittar en sak. Jag vet inte hur många gånger jag beskyllt mina barn för att ha snott allt ifrån mina hörlurar till pincetten. Jag låter inget rolig när jag, lite lagom stressad, far runt i lägenheten på jakt efter mina kära ägodelar. Väldigt osnygg sida av mig själv. Jag vet det,  jag försöker förhindra det men det går oftast lite sisådär.

När det däremot gäller större saker så är jag mindre snäll mot mig själv. Jag anklagar oftast mig själv om något blir galet på jobbet, det kan gälla alltifrån en elev som inte fått mig sig den kunskap den behöver, till hur stämningen är i arbetslaget. Jag går ständigt runt med tanken "okej, vad ska jag göra nu? Hur ska jag få det att bli bättre?".

Att ta eget ansvar i, eller kanske ännu mera över, de relationer man har med människor är jäkligt lurigt. Kanske beror det på att vi har olika förväntningar på vad själva relationen ska leda till. Eller som jag ibland tänker; vissa relationer liksom bara "är" de är inte på väg nånstans. Ganska vilsam tanke. Jag känner inte att jag på något sätt varken vill eller kan fördjupa relationerna till flertalet av mina arbetskamrater, vänner, släktingar och liknande. Och det måste ju också vara ok. Det måste vara ok att ha det som man har det. Problemen uppstår först när de olika parterna har olika förväntningar. 

Alla har väl nån gång varit med om att bli hembjuden till nån som man eg inte vill umgås med. Efter tusen (som det känns) undanflykter så slutar inbjudningarna komma. Eller så kanske du ger med dig för att sedan bli överraskad över att relationen tog en ny vändning och utvecklas till nåt nytt. Kanske blir den djupare eller så blir den just det som du känt från början, en ganska platt och kall historia. 

Det finns mycket annat som vi människor faktiskt måste ta eget ansvar över. Det gäller allt ifrån hälsa, utbildning, psykiskt mående och vår egna sexualitet. Vi kan inte skylla på någon annan om vi är otränade, har dålig kondition eller är överviktiga. Jo, , jag vet att det finns undantag såsom sjukdomar. Jag är ett praktexempel på det då min rygg säger nej till för mkt fysisk aktivitet. Men vi bär alla ett ansvar för att se till att vi har så god hälsa som möjligt. 

9 av 10 personer drabbas nån gång under sitt liv av psykisk ohälsa. Då måste vi ta ansvar över det och söka den hjälp som faktiskt finns att få. Även här finns ju undantag. Den som drabbas tappar oftast just förmågan att se att den behöver hjälp eller förmågan att ta eot hjälpen. Då hoppas jag att de som står i relation till den sjuka kliver in och tar det viktiga ansvaret; att hjälpa den som är i behov. 

Utbildning är en fin grej. Alla i Sverige har skolplikt. Efter de där 9 åren i grundskola finns förmånen att vidareutbilda sig. När det gäller högskoleutbildningar kan ju ekonomin sätta stopp. Men alla kan, inom vissa ramar, ändå utbilda och fortbilda sig genom att lyssna, läsa, titta, diskutera och vara allmänt med i vad som händer i samhället. Informationsflödet är enormt och kostar väldigt lite att följa. Här gäller det att gallra. Kanske är det bättre att följa Björklund på Twitter än Kardachians på Instagram. 

Sexualiteten då, denna primära och oerhört starka drift... Vad finns att säga om den? Massor, massor... Jösses vad den har varit tabubelagt och tystad under många år. Min starka åsikt är att allt är ok så länge ingen blir ledsen eller får ont. Trots att jag har så starka åsikter i frågan så fastnar även jag i spelet om intiativ, hur ofta och hur länge, var, när och hur.  Tänk att det här med sex har underminerat kvinnor i århundraden och under frigörelsen på 70-talet skedde en exposion. På gott och ont. Vart står vi då i dag? Det är nog lite olika. Även inom detta område kan olika förväntningar spela oss ett rejält spratt. 

Och det är när förväntningar på olika frågor i våra liv går i sär som problemen uppstår. Hur överbryggar vi dem? Det finns nog bara ett svar på den frågan.... Kommunikation. Utan en fungerande kommunikation kommer alla våra relationer förr eller senare totalt braka i hop. Såå, nu  är vi på nåt sätt tillbaka i funderingens början... Alla måste ta sitt ansvar för att se till att sändare och mottagare är inställda på samma frekvens. För i annat fall så så faller kommunikationen helt platt. 

Att samtala och diskutera handlar inte om att vinna utan om att få en ökad förståelse. För man får faktiskt tycka olika.

 

Sanna

29 april 2015 21:54

Hur tänker du med att ta ansvár över sin egen sexualitet? Homosexualitet? Eller vad? Förklara gärna för mig? Annars så hänger jag med o gillar ditt inlägg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...