Jättesvårt, tydligen. Jösses, jag måste nog förtjäna gulmedalj i "Miss missförstådd". Jobbigt läge. Svår sits och allt det där. När en diskussion drivs till sin spets väljer jag oftast att stänga ner, backa, hålla tyst. när irritationen når mitt öra, jag hör hur den pågår och eskalerar... ja, då faller jag. Tillbaka i gamla rutiner. Jag väljer att bära all skuld. Jag tar alla anklagelser och jag viker mig. 

Ett resultat av koninuerlig oro. Av rädsla. Av granskning. Av ifrågasättande. Jösses så många nätter jag varit vaken. Så många timmar jag låst in mig i badrummet. Så mycket tid jag ägnat åt att undvika.  trots min kraftansträngnig har jag ändå fått ta emot. Både verbalt och fysiskt. 

Så i kväll blir det dubbelt knasigt för mig. hundra minnen och fem tankar... jagad, hånad, plågad, släpad,, men aldrig  sparkad. Alltid nåt att vara glad för. (stackars lilla efterträdare) . all denna sjuka missär gör sönder mig. Jag är här och nu, och rent mentalt vet jag att du har fullt upp med det. 

så när mina frågor kommer, när min tvekksamhet slår in, ja.... Det är kanske då jag behöver dig som bäst- Jag har fått så månva frågor och undringar men det är nu jag börjar ana svaret. ¨¨

Så, när du är hård och cool, det är då jag vandrar i väg... Och jag gissar att det är helt ok med dig+