Jobbet har dragit i gång. Nu är det allvar men i morron skjuter vi skarpt, för då dyker eleverna upp. Vår upptakt har vi haft på Söderköpings brunn. Två sköna dagar, nja inte jättesköna då det var fyllda med information och arbete. Men miljön är ju helt fantastisk. Gammalt och nytt, grönskande, vilsamt och väldigt behagligt. Konstigt nog varjag som urlakad närjag kom hem i går. Det är väl så när man umgås med människor man vanligtvis inte tillbringar sina dagar med. Man är lite mer på spänn helt enkelt. 

Nu så ser jag fram mot mogondagen då vi drar i gång på riktigt, full fart fram mot jul!

Vilken kväll! Vilket väder, vilken värme, vilken glädje så mycket kärlek. 

Jag skriver givetvis om lördagskvälen då vi hade släktträff. Vi var runt femtiotalet som samlats på Stjärnkrogen i Norrköping. Maten var supergod, lokalen perfekt och stämningen hög. Alla bitar föll på plats som de skulle och jag är övertygad om att alla tyckte att det var lika bra som jag gjorde. 

Det ä kul att ha en stor släkt. Jag har ingen stor familj så då får släkten fylla det tomrummet. Hur lyckat det än var så tror jag at de får gå ett par år innan det är dags igen. Iallafall om det är jag som ska dra i gång nåt igen. En hel del jobb men så väl värt det. 

Somligt är är ett ord jag gillar. Synonym till vissa, en del och några. Somligt är helt enkelt underbart här i livet, vilket innebär att en del inte är det. Men vad är motsatsordet till somligt? HJälp, det kommer jag inte på just nu. 

I dag började jag jobba igen, somligt var härligt, underbart, roligt. Annat var mindre kul. Att leta upp och ställa tillbaka möblerna som jag haft i min sal hör absolut inte till favoritsysslan. Jäkla golvpolerarmuppar som inte kan hålla rätt på vilken sal möblerna hör hemma i. Det var inte bara jag som var drabbad. 

I dag gick det åt en del tid att kolla upp läromedel, fixa med pedagogiska hjälpmedel och leta efter bra uppgifter till de barn jag redan nu vet att jag kommer arbeta med under hösten. Sånt tycker jag är kul, det känns meningsfullt. 

För många av de barn som vi träffar är vi den stabila och stadiga grunden i deras vardag. Hur stökigt livet kan vara på andra håll så vet de hur deras dagar ser ut i skolan, de vet vilka krav vi har på dem, det litar på oss och vet hur vi kommer reagera och agera. Impulsivitet, humörssvängningar och andra överraskningar är inget man får syssla med här. Tydlighet, kontinuitet och konstuktivitet är vad som behövs och det är det vi levererar. Eller som vi uttrycker det "Ramar och Kramar". 

Jo, jag har världens bästa jobb. Visst, det kan vara stressigt, stökigt och emellanåt ganska så känslomössigt men på det stora hela är det fantastiskt. 

Nja, färdig blir man ju aldrig. Iallafall inte med tvätt och städ men jag är färdig. Trött men nöjd. Allt är inte gjort men flera sådana trista saker som man kanske inte fixar med varje vecka är gjorda, ni vet ovanpå skåp och bakom saker. Hmmm, missade visst under badkaret. Ja, ja det får vara. Det lär ju ligga kvar. När man har djur tar det typ bara en halvtimma innan man ser de ljusa och gråa stråna ligga lite varstans. Otacksamt med körsbärsfärgade golv.

Ute är det ganska mörkt. Inte för att solen gått ner utan för att åskmolnen lägger en ridå. Och jag gillar det. Jag tänder fönsterbelysningen, ljuslyktor och bara gosar upp mig i soffan en stund. I kväll ska jag lägga mig tidigt. Det känns behövligt, dessutom börjar jag jobba i morron. 

Så nu säger jag faktiskt, tack o gonatt. 

Här är känslan en aningens av "full rulle". I morgon börjar jag jobba, så skönt. Ska bli så roligt att träffa mina arbetskamrater, nya som gamla. Jag älskar verkligen mitt jobb. Var uppe en snabbis i går och mötte två av de jag jobbar med. Glada, positiva och utvilade hade de redan kastat sig in i verkligheten. Jag skulle inte vara jag utan dem... då skulle jag vara den som krymper i hop till ingenting...

Jag har lagt en del tid på bildspelet inför lördag. Det tar tid när man inte är superduktig från början. Men nu tror jag det är kart, likaså tipspromenaden. Ska bara skriva ut och kopiera lite. 

Jag har haft en intressant sommar. Det har hänt jäkligt mycket även om jag inte varit ute och fart så mycket. Tyra blev ju så väldans sjuk i början av sommaren. Nu är faran avvärjd men vi kan nog räkna med 8-12 månader då hon kommer vara fortsatt övertrött och hängig. Hon har fått hålla sig lugn då mjälten var i fara men även det verkar ok. Ny provtagning den här veckan så får vi veta hur levern mår. 

Jag har umgåtts med vänner, nya som gamla men också fått nya bekanskaper. Tänk så märkligt livet är. Man vet aldrig när en potentionell vän ska dyka upp. Med tanke på det bör alla vara aningens trevligare mot de man liksom möter lite random... man vet aldrig när man ser dem igen. 

Att vara vänlig, det är väl nåt vi alla lär oss som små. I kärlek finns det ju ingen annan önskan än att vara vänlig, snäll, hjälpsam och omtänksam. I äkta kärlek finns inget beräknande eller utsättande. I dag är jag lite extra tacksam över att jag får vara jag och att jag duschas i kärlek, att jag kan både ta och ge utan baktanke. 

I dag är en bra dag och jag känner stark att det är här jag är ämnad att vara. I allafall just nu. Inget är konstant, allt är föränderligt. I allafall enligt mig. Många tror på evig kärlek eller att man vill göra något för alltid men för mig är det annorlunda. Jag tror jag är realistisk när känner att nu är nu, och det är här och nu jag vill vara. 

I dag är en bra, produktiv och glad dag. Den känslan ska jag lägga på minnet och leta upp under en av de där andra dagarna...

Den här helgen har verkligen varit i min smak. Grillkväll med lilla systeryster och grannen. Njutbart med god mat, skratt, bastu och god dricka. Lördagen hade jag verkligen sett fram emot. Jag och hjärtat for till ännu ett par som står mig oerhört nära. Uppdraget var att gå igenom fotoalbum och att fixa tipspromenad. Albumen blev ordentligt tittade i men nät det kom till frågor så tramsade vi mest bort tiden. Många frågor, men inga svar. Så härligt att få skratta riktigt gott.

I dag var vädret så pass mycket bättre att vi tog en tur till Bergs slussar. Glass i solen och doft av sjö. Underbart. När så katten var matad och klappad på en god stund så for vi hem till Mats igen. På min lilla kvällstur med Kimmo mötte vi Herr Skarv. Han låg på rygg och flaxade. Allt såg inte ut att stå rätt till med honom. Med tanke på hans långa näbb och kraftiga klor på sina simfötter, de har liksom simfötter och rovfågelsfötter på samma gång, så ville jag inte ta i honom med bara händerna. Det blev till att ringa efter Mats med uppmaningen "ta med handskar och yxa". När han dök upp visade det sig att om nån fågel skulle slås i hjäl så skulle det bli fröken Johnssons uppgift. Så på med handskarna och fram till pippin. När jag undersökte honom såg ena vingen inte helt och ut. Men när jag vände runt på honom så såg han sin möjlighet. Han kröp, snabb som en iller, fram till vattnet. Han tumlade i och försvann. Det känds inte helt ok. Jag känner mig orolig för att han har ont eller lider. Å andra sidan simmade han helt perfekt i vattnet. Många hatar skarvar. De gör stor skada på vår natur men, ett djur som lider förtjänar hjälp. Oavsett om man är skarv, grävling eller hare. Jag hade nog inga betänkligheter gällande att slå i hjäl fågeln men en hare, eller ett rådjur.... Nä, det hade jag aldrig fixat.

I morgon börjar en ny vecka. Den betyder jobbstart. Det känns helt ok. Men innan dess ska jag hjälpa faster Stina med lite handling, jag ska även fixa lite inför lördagens släktträff. Det blir nog en bra vecka, oavsett väder.

På vägen hem såg jag vart regnbågen slutar... Så nu vet jag var skatten finns.... Fast det har jag ju vetat ett tag.