Jag älskar pasta, på alla sätt o vis. Kombon med olika såser, helst krämiga är galet bra. I kväll har vi käkat pasta med långkokad köttfärssås. Så jäkla gott. Jag skulle kunna äta ihjäl mig. Så där så att jag exploderar och man få skrapa loss mig från väggarna. 

Jag är mätt som ett troll men det som just nu uppfyller mig totalt är längtan efter mannen i mitt liv. Vi har inte setts på riktigt på ett bra tag. Det gör mig utarmad, fylld av längtan och vibrerande av saknad. rent mentalt är det helt ok men fysiskt sett så känns det sisådär. 

Kroppen saknar, famnen är tom, min hand som letar efter hjärtat på natten, min mage som vill möta hans rygg när vi sover... Ja, ni vet... Fet är liksom så jäkla tomt. 

Men i morgon är en ny dag. Då ska vi ses... Länge och mycket. Vi ska hämta hem båten å det lär ta sin tid. Jag är peppad och beredd. Har typ 10 ungdomsböcker att läsa. Om jag lyckas hålla mig i styr. Det kan ju bli liiiiite svårt när Mr Perfect sitter bredvid. Men å andra sidan, det ær ytterst få saker som som blir sämre av lite hederligt ...... (Å har får var o än fylla i det som passar)