Det är inte magsjuka. Det är nog inte ens magkatarr. Det är nog "bara" trötthet. När veckan kommit till torsdag och jag om igen känner mig matt, yr och illamående så tror jag mig veta varför.

Jag är så in i bängens trött. Så här trött ska man inte vara. Efter ännu en dag då jag ansträngt mig för att hantera arbetsdagen på bästa sätt känner jag mig kollapsfärdig. Jag vill kräks och somna på en gång.

På väg hem från jobbet trodde jag att jag skulle somna vid ratten. Hjärnan kopplade ner och det kändes fullständigt logiskt att "bara blunda lite på raksträckan".

Att åka direkt hem till vännen på fika, som planerat, blev omöjligt. Istället fick jag åka hem bums och lägga mig ner. Ska det vara så här? Ska jag behöva ha så ont hela tiden? Varför är min åkomma inte ok för försäkringskassan när andra kan vara helt ssk i år? 100% är nog 20 för mycket. I alla fall om jag ska kunna ha något övrigt liv med ett uns av livskvalité.

Nu är det nära. Nära att det inte går längre. Känner mig orolig. Hur ska det gå och hur ska det bli?