Ibland genomtar man sig arbetsdagen som genom ett under. Timma för timma, minut för minut. Så just i dag är det ännu en dag då jag borde jubla av lycka för att jag rott hem ännu en dag utan karens.

Väl hemma går luften ur. Lite matlagning, broccolisoppa alá storkok med pannkakor. Då blir både barn och vuxna nöjda och förhoppningsvis mätta.

Alldeles straxt sätter vi oss till bords och efter det kommer jag totaldäcka. Men i morron kommer en ny dag som jag tänker ta mig igenom.