Eller bättre. Tänk vad lite sol kan göra för de frusna nordbornas humör. Om vi hade lika mycket sol som de har runt Medelhavet skulle vi förmodligen vara de trevligaste, vänligaste och gladaste människorna i världen. Eller så är det just våra fyra årstider som gör oss så enormt överglida när solen väl tittar fram. Jag njuter till fullo av vårluften, solen som börjat värma och att slasket snart är ett minne blott. Jag blev allt annat än glad när min väderprognosbesatta sambo berättade om komman dagar med minusgrader och snö. Rent krasst vet jag att det är så men jag vill inte. Varför kan inte våren få komma tidigt nåt år. Så att vi får blommor och sommarvärme redan i maj. Förra årets vår var ju löjligt kort. Jag tycker att vi förtjänar en lång vår och en ännu längre sommar.

I går när jag kom hem från jobbet var det fortfarande ljust ute och det trots att jag gjort flera ärenden efter jobbet. Gissa om Kimmohunden blev glad över en promenad på skogsvägen med sin matte. Skönt för mig att få röra på mig lite även om eftersmaken är ganska besk, eller snarare smärtsam.

I dag är det en NP dag för mig som lärare. Det innebär att mina elever måste tampas med Nationella prov. Just i dag är det r proven är som alla elever i år 6 måste göra. Jag känner mig lite nervös. Jag vill så förtvivlat gärna att alla ska känna att de lyckas. De här proven mäter inte bara elevernas faktiska kunskaper i ämnet utan är en bra utvärdering på hur jag som lärare lyckats med min undervisning. När jag sedan rättar så får jag reflektera och utvärdera kring hur min kommande undervisning ska se ut. Nu har ju jag bara undervisat den här gruppen ingår 6 men jag tar ändå på mig ansvaret. Jag vill att de ska vara väl förberedda inför högstadiet och givetvis inför livet.

Många inser nog inte vilket ansvar vi lärare har. Jag har allt för många gånger fått höra att vi lärare "har det så bra". Det är från personer som bara ser ledigheter och att facken ständigt gnäller på att lärarna har för låg lön. Det fanns en tid när lärarna var betrodda att planera sin undervisning utan LPP, utan IUP och åtgärdsprogram. En tid då de svenska resultaten var högre än nu och då lärarna hade samma genomsnittliga lön som riksdagsledamöterna. Snacka om efterhalkning och statusförsvagning. Inte undra på att föräldrar och elever fullständigt har tappat respekten och förtroendet för oss. Kan de göra annat med tanke på att Skolverket, regeringen och media totalt tvivlar på vår förmåga att göra det jobb som vi faktiskt har minst 3,5 års högskolestudier för att klara. Att vi sen måste betala vår egen fortbildning är ju ett knas utan dess like...

Ja, ja det finns mycket att orda om det här men trots allt.... Jag tycker ändå att jag har världens bästa jobb.