Nu så är kortveckan efter påsk till ända. Den har väl flutit på i bästa skolanda med hemmasittare, arga föräldrar, ännu argare elever, slagsmål, möten, delgivningar men också roliga stunder. I dag hade jag en jätterolig timma med en klass som jag tidigare undervisade i matte. Nu gällde timman inte matte utan religion, hinduismen, i praktiken. De fick prova på ett yogapass med mig som instruktör, guide, vägledare genom positionerna. 

Jag inser varje gång jag hoppar in nånstans och guidar hur mycket jag saknar att jobba med yogan. Kroppen fixar absolut inte att hålla på som jag gjorde som mest, när jag både jobbade heltid som lärare, hade yngre barn och ledde pass 3-4 ggr i veckan varav ett morgonpass innan jobbet. Kanske inte konstigt att kroppen rasade. I dag skulle jag gärna hoppa in som vikarie lite då och då, eller ha ett till två pass själv. 

Palettbladens tid är kommen. Som jag längtat. Jag har tagit och satt en massa sticklingar. Jag har även gjort tre nyförvärv. Jag ser framför mig att jag ska plantera i mina balkonglådor och bara njuta av dem. Alla dessa pelargoner som jag köpt genom åren och de har förstås varit vackra på sommaren men jag lyckas aldrig övervintra dem. Bara Mårbacka kan jag hålla liv i. 

De här tre har jag massor av sticklingar av nu. Så pass att jag skänkt bort till vänner och kollegor. 

Dessa är mina tre nyförvärv. Är de inte ljuvliga? Den översta har mer spetsiga blad, den mellersta är av den krusiga och bulliga sorten och den nedersta en perfekt mix av färg och form. Min favorit alla kategorier är dock den mörkaste. 

I dag har sonen namnsdag. Elis är ett hebreiskt namn som betyder ungefär "Min Gud är Jahve". Ungefär 7300 män heter det, av dem är det ca 3300 som har det somtilltalsnamn. Märkligt nog är det 93 kvinnor som heter det och 44 av dem har det som tilltalsnamn.Jag undrar om betoningen då är annorlunda, lite som Elise....Min Elis har sitt namn efter sin fars morfar, som jag bara kände helt kort men han var fantastisk den uppfattningen hann jag iallafall få. Sin födelsedag delar Elis med sin mor morfar.... Ett morfarsbarn helt enkelt. Min morfar var också en fantastisk person och delade sitt svarvarintresse med Elis den äldre. 

Förr firade vi barnens namnsdagar med både fika och present. Nuförtiden blir det bara en verbal grattishälsning. Hur brukar ni göra med namnsdagar?

Den här veckan har inneburit ganska tunga nyheter. Vår första "kändis" som drabbats av Covid-19 gick bort. Jag tänker förstås på Adam Alsing. Vilken chock. Han var ju inte mycket äldre än jag. Sedan har det även inneburit meddelanden från vänner, släktingar och bekanta som har det tufft och drabbats av sorger och vetskap om kommande sorger som gjort mig ledsen. Jag önskar jag kunde göra något för alla därute som just nu har det tufft. 

Vi måste alla bli bättre på att vara rädda om varandra och den korta tid vi har här på jorden. 

Stor och varm fredagskram till alla er där ute. 

Den här heter tydligen Ctenanthe burle-marxii amagris

Arons skägg eller Saxifaga stolonifera variegata

  Passar på att bjuda på lite skönt vågskvalp från Roxen i går. 

Då är vi framme vid lovets sista dag. Det är helt ok. Jag gillar att jobba och jag gillar extra mycket att jobba med just det jag gör om  dagarna. Det är sorgligt med alla människor som inte trivs på sina jobb eller de som trivs med att inte ha något jobb. Han någon jobbat ett helt liv och gått i pension så unnar jag dem verkligen att trivas. Men det är något helt annat än att bli bekväm med arbetslöshetsdagar. 

I dessa (corona) tider är det väldigt många som tvingats och kommer att tvingas till arbetslöshet. Jag lider med dem. Det kommer rapporter om restauranger, frisörer, barer, mindre företag som levererar tjänster som tvingas säga upp personal. Det påverkar alla, inkomster i familjer förändras. Det kommer tära på så många och det kommer ta tid innan samhället och den enskilda individen återhämtar sig. 

Det gäller att ta tillvara på de små stunderna i livet. Jag tror att jag blivit ganska bra på det. Jag kan verkligen stanna min tanke mitt i ett härligt ögonblick och tänka "det här är bra, det här är lycka". En bidragande sak till att jag kan uppskatta det lilla är att jag tycker om att fotografera djuren och naturen. Man måste se tillvaron ur flera perspektiv. 

I går var jag en sväng till IKEA. Det var absolut inte folktomt där men väldigt glest. Jag skulle inte köpa några stora grejor utan mer kolla runt. Vissa saker vill man klämma och känna på innan man köper det. Bara en sån enkel sak som bestik. De ska vara både funktionella och ligga skönt i handen, kastruller behöver man knacka på och lyfta för att känna tyngden. Ja, ni hajjar läget?! Med mig hem från det stora varuhuset kom bara två gosedjur som Freja ska ha som leksak. 

Hon älskar sin Nallis. I går gjorde jag ett byte, hennes gamla mot den här nya. Det gick bra. Ikeas gosedjur håller ungefär 10 ggr längre än vad djuraffärernas gör och kostar bara en fjärdedel så mycket. 

I går var det stora omplanteringsdagen. Jag hade massor av sticklingar från mina palettblad. De har stått i vatten och fått rötter så det var verkligen dags att få ner dem i jord. Jag passade även på att klippa ner mina två stora moderplantor och få ihop ett tjugotal nya sticklingar men den här gången hoppar jag över vattenglaset. Jag tryckte ner dem drekt i jorden. Experter på palettblad har sagt att det går minst lika bra. Så håll tummarna för dem, sticklingarna alltså. Inte experterna. 

På Plantagen hittade jag ett par fina miniväxter till bra pris, med mig hem kom också två miniytterkrukor och blomstrnäring. Näringen kom i form av korn som ska läggas på jorden. Tydligen är näringen så kraftig att det räcker med en matsked per planta och kvartal. Hoppas, hoppas....

Jag har absolut ingen aning vad plantan heter men den är gulligt grönrosa och med nästan lite ludna blad. 

Så fin!!! Min utmaning blir att försöka få dessa godingar att växa till sig och bli stora 

och maffiga. 

I går blåste det halv storm ute och på Roxen gick det höga vågor. 

Nu önskar jag er en fin sista påskdag, så hörs vi lite senare....

I dag har vi kommit fram till påskdagen. Den dag som firas för att Jesusu uppstår. Alltså mindre ett och ett halvt dygn eftter att han dog. Ändå läser vi i trosbekännelsen att han återuppstår på tredje dagen. Räknemisss, eller? Nej, man räknar alltså dag som död, inte tid.  Det här har just vännen V förklarat. Långfredagen är första dag som död, påskafton andra dagen som död, påskdagen blir tredje dagen som död. 

I går var det superfint väder, strålande sol och vindstilla. Jag packade ryggsäcken och tog hundarna med mig och styrde kosan mot Getåravninen. Den är som vackrast nu när vitsipporna blommor. Jag var inte ensam om den tanken. Jag har aldrig varit med om så många parkerade bilar. Det var fullt där nere och så stod massor av bilar utmed hela vägen. Omtänk blev behövlig så vi åkte vidare mot Marmorbruket. Det såg ungefär lika ut där. Men i brist på annat promenaduppslag stannade vi ändå där. Visst var det mycket folk men ändå hanterbart. Det blev en bra och fin promenad. 

Undrar om den här klockan är en så kallad Grötklocka....

Fina bråviken låg alldeles stilla

Kalkstensugnar

Vattnet var ovanligt klart och rent

Svan - ännu en av naturens vackra skapelser

Oj, så många fina vitsippor som slagit ut. Marken var på sina håll alldeles täckt av vitsippor

Den här växten lärde jag mig namnet på i går. Pestskråp! När den blommar är den så här vacker, sedan växer bladen till och kan bli upp till en meter i diameter. Inget man vill ha in i sin vanliga villaträdgård. Roten på växten har används som kramplösande medicin vid buksmärtor. 

Kaffe och bulle på höghöjd. Vilken härlig utsikt. Kimmo ser också ut att njuta av tillvaron. 

Jag var tvungen att nyttja dasset. Alltid kul att se vad som sitter på väggarna, förutom den obligatoriska bilden på kungen. Jag minns dess två planscher från vårt eget dass på landet . 

I dag är vädret mindre lockande att gå ut i så jag kommer ägna mig åt hemmapyssel men även lite jobb. 

Önskar er en fin påskdag. Glöm inte att glädjas då Jesus är uppstånden från dödsriket på tredje dagen....

I dag är vi framme vid påskafton. Enligt kristen tradition är det en tom dag beroende på att Jesus är död och ligger i graven. Lärljungarna satt och tryckte av rädsla för att bli infångade och avrättade. Vi i Sverige passar dock på att fira det stora påskfirandet i dag. Lite som med julafton, Jesus var inte ens född den 24:e men vi har vårt stora firande då. Ganska smart egentligen då vi får fler dagar att fira på. 

Jag la mig skapligt i går och vaknade så klart innan tuppen. Nu kan ni mina rutiner; sätta på kaffe, kissa hundarna, slå på tv:n och sedan blogga lite. I dag hamnade jag framför Sofias Änglar eftersom Nyhetsmorgon inte dragit i gång än. Givetvis blev det tjutkalas. Jag är så galet lättrörd. Det går lite i vågor, det där med att vara känslig, men på det stora hela kan man väl säga att sedan jag fick barn är jag så mycket känsligare och väldigt mycket räddare. Mina barn är unga vuxna nu men rädslorna består. Är det verkligen bara barnen som gjort mig sådan eller hade jag bivit sådan även om jag inte fått barn? Kan det bero på åldern? Jag vill inte se mig som en fegis utan snarare som prestigelös och klok. Det låter iallafall bättre. 

I dag känns min kropp som en arg boll. Den smärtar inte men det kryper och surrar i den. Inte bara i benen som det kan göra på kvällarna. Händerna, hela armarna, ryggmuskler, bröstmuskeler, benen och tom i nacken är det en stor obehagskänsla. Det hjälper inte att sitta stilla eller ligga ner. Det som hjälper bäst är att vara i rörelse men det kräver också en jäkla stor vilja att sätta mig själv i rörelse. Ja, ja jag vilar mig i tanken att det är övergående. Jag tror att det beror på träningen i går. Pga corona så hade jag nästan 3 veckors träningsuppehåll och då blir det så här när jag drar i gång igen. Jag förlitar mig på det gamla ordspråket "Ont ska med ont förgås" så det får bli en långprommis med hundarna i dag innan det dåliga vädret kommer. 

Det är tydligen ett fronsystem på väg in väster ifrån så fram på eftermiddagen/kvällen kommer vi få ett motäcke över oss som även kan innebära regn. Det är behövligt med regn nu för det är torrt i fjolårsgräset och skogsbränder är det sista som vårt land behöver i nuläget. 

Nu vill jag önska er en fin Påskafton med

god mat och annat som ni mår bra av.

Så hörs vi lite senare. 

Jag bara måste berätta vad som hände på apoteket i dag. Det var bara jag och en annan kund i butiken och det blev omedelbart min tur. Jag kliver fram mot disken. "Biträdet", (jag kallar henne så trots att hon säkert har en finare akademisk titel) mer eller mindre skriker åt mig "Backa!!" Jag backar, hon backar också. Lite lätt omskakad lägger jag fram mitt körkort på disken. Då ropar hon åt mig "Vänd på det". Jag vänder på det och hon tar toppen på sin penna, sätter den mot mitt körkort och drar det mot sig. Så knappar hon in mina siffror och vrålar "vad vill du hämta ut?"

Jag kan säga att jag var ganska glad att det bara var just en kund till i butiken. Nu var det inga konstigheter jag skulle hämta ut men ändå... Hon hämtar det jag ska ha och skjuter sedan fram det mot mig och backar hastigt två-tre steg när jag kliver fram för att ta mina varor. 

Den här proceduren är väl fine men det blev jävligt löjligt i min värld. Det här är hennes arbetssituation och hon har rätt till en säker sådan, det har ju alla. Men jämför jag den med min egen, det är då det blir vansinnigt skrattretande. Jag är utan nån form av skyddsutrustning överhuvudtaget. Mina elever är nära. Jag är nära dem på lektionerna, vi tar i samma böcker, pennor och sudd, vi krockar i trånga korridorer, vi sitter mitt emot varandra och andas varandras luft i matsalen. Var är rimligheten i det här? 

Jag gick småfnissandes ut ur apoteket. Föreställ er den som kommer in för att den fått "kli" eller nåt annat som känns lite mer pinsamt att skrika ut i det allmänna rummet. För mig blir det frustrerande att det är så olika, att det inte finns en gemensam linje. Lärare, förskollärare, hemtjänstpersonal mfl utsätts väldigt mycket mera och det diskuteras knappt. Eller så är det väl så att vi måste vara på plats för att ta hand om samhällsbärarnas barn men borde vi då i rimlighetens namn få lite säkrare utrustning och tydligare föreskrifter. 

Samhället i ett nötskal på nåt vis. Kan säga att jag två minuter senare gick in i en "kiosk" för att köpa en dricka. Där var det ingen alls som skrek åt mig att backa utan vi stod väl 50 cm från varandra, jag och kassörskan. Inkonsekvens är ledordet. Eller ska vi kalla det inkontinens, samhället läcker mer än ett såll... 

Go fredagskväll på er!

Långfredag och jag vaknade så klart supertidigt.Min vana trogen betyder det att jagsmyger upp, sätter på kaffe, släpper ut hundarna på en "morronkiss" och tar upp datorn för att blogga. Gissa om jag blev besviken när servern på bloggplatsen låg ner. Jag hoppa det var en engångsföreteelse. Innan jag började blogga på den här plattformen bloggade jag från bloggspace vilket havererade efter 5-6 år och allt bara försvann. Känsla var verkligen som att någon eldat upp många års dagböcker i ett svep. 

I dag är det Långfredag men nu för tiden är den här dagen långt ifrån vad den var när jag var liten. Då var allt stängt och inget öppet. Tv-programmen började i princip inte förrän vid 18. Hade man tur så sändes det kanske någon svartvit variant av Jesu lidande och död. Det är pga just Jesussnubben som vi firar den här dagen, eller fira är kanske inte rätt ord. Vi tar oss igenom den. Den här dagen är dagen då han korsfästes på Golgata, led jättelänge och sedan dog. I Sverige har det här varit en helgdag sedan 1600-talet. 

Nuförtiden är det inte mycket som är stängt pga att det är Långfredag och röd dag. Det är snarare som så att verkningarna av Corona kortar ner affärernas öppettider. Jag ska in till människobyn och proviantera på apoteket. Nej, jag ska inte bunkra utan hämta ut receptbelagd medicin. 

Övrigt på agendan i dag är det gamla vanliga. Långpromenad med hundarna och träning. Inget tråkigt alls utan saker som jag trivs med att göra. I dag slösar solen med sitt solsken så det kommer bli hur härligt som helst. 

Nu önskar jag er en fortsatt fin långfredag och hoppas att ni fyller den på allra bästa sätt. 

  Bild från: ungafakta.se

Nu har vi kommit fram till den sk Skärtorsdagen. Den torsdag som infaller före påskhelgen, mellan Dymmelonsdag och Långfredag. Betydelsemässigt handlar det om att rena sig, göra sig vacker. Skär syftar alltså inte på en nyans av rosa utan ren, vacker eller blank. Tänker man så får ordet skärseld en helt annan innebörd. 

Enligt gammal folktro är det här dagen då häxorna for till Blåkulla. Människor gömde undan kvastar, eldgafflar och liknande som skulle kunna fungera som transportmedel för häxorna. Ibland tändes påskeldarna lite för tidigt och man sköt i luften för att förhindra eller åtminstone försvåra häxornas färd. Just på Skärtorsdagen skulle man äta grönkål. Jag som älskar grönkål kan tänka mig att göra en laddning grönkålschips under dagen.  

I går ägnade jag lite tid till att gå igenom en stor plastback med foton och dokument efter mamma. Hon dog ju för mer än 15 år sedan och jag har redan tittat igenom allt men det var för länge sedan. Så länge sen att jag glömt det mesta. Jag hittar album som det kanske är mer rätt att mina bröder har hand om. Jag hittar också referensbrev från olika arbetsgivare och betyg ifrån både grundskolan och husmodersskolan. Jättekul!

Jag var på hennes grav och gjorde vårplantering härmomdagen. I går var storebror där och satte en bukett tulpaner. När jag tittade på hans foto såg jag att det på ena sidan bara var två-tre gropar, penséerna var som uppgrävda. 

Jag åkte dit på eftermiddagen för att fixa  till det. När jag kom fram så låg de uppgrävda plantorna precis brevid gravstenen. Märkligt. Förmodligen en hare eller ett rådjur som velat mumsa och inte bara fått ett blad i munnen utan en hel planta. Som en hel liten påskbuffé. Nu är ialla fall allt tillbaka i ordning. Jag tyckte det var skönt att veta att ingen människa varit där och stulit, det skulle vara så galet lågt i sådana fall. 

I går var också dagen då jag var inne i stan och hjälpte en vän, som håller sig isolerad pga riskgrupp, att handla. Det var förvånansvärt många människor som var på Ica Maxi och bunkrade upp inför påskhelgen. I år kommer det inte bli så värst mycket påskande för min del utan jag planerar att pyssla med andra grejor än att äta påskmat och godis. 

Med denna gosnos önskar jag er en fin torsdag så hörs vi lite senare.

Kramis