Direktlänk till inlägg 3 juni 2014
Ibland, så här en alldeles vanlig och egentligen ganska tråkig dag, händer det något som ger livet en skjuts. Det behöver inte vara stora saker eller ord. För mig räcker det en komplimang, ett tack, en öppnad dörr och liknande. Eller varför inte, bara det där generösa som som kallas att "man blir lyssnad på". Jag behöver inte alltid bli förstådd utan det viktigaste är att jag får bli hörd.
Där jag jobbar, blir man ganska förvånad på ett positivt sätt, över att få höra just orden tack, förlåt och varsågod. Givetvis är mina kollegor bra på det men jag menar de mindre arbetskamraterna. Mina elever. Oftast går det som smort i mindre grupp eller när de är en till en. I stor klass halkar stämningen ner många pinnhål. Jag undrar just hur många som skulle stå ut med att höra ett sånt ovårdat och tom kränkande språk som vi lärare får utstå på vår arbetsplats. En ännu större undran är "hur många föräldrar kan förstå hur deras barn tilltalar vuxna och klasskompisar på ett så vidrigt sätt.
Trots den ibland något hätska stämning som kan råda på skolor runt om i landet så ångrar jag inte mitt val. Jag är på rätt plats här i livet. Iallafall yrkesmässigt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 | |||||||||
|