Det är ganska otacksamt att vara människa emellanåt. Alla vill ju rädda världen men ingen vill hjälpa sin mamma med disken. Lite så kan känslan vara ibland. Att det som är stort, syns och ger resultat är det som räknas. Att det alltid finns rena kläder, mat att äta eller dammfria ytor står sig ganska dåligt mot ett altanbygge. Rent tidsmässigt så äter tvättstugan förmodligen upp altanbygget under ett år. Bitter? Nej, mer reflekterande. Jag tor jag väljer tvättstugan framför altanen, eller trädgården osv.

Man vet ju alltid vad man har men inte vad man får. Klokt. Efter 40 år så tror jag ändå att mina erfarenheter ger mig en viss hint om vad somliga val leder till. Å andra sidan så saknar man inte kon förrän båset är tomt... eller är det mjölken?

Den här dagen har lyckats ticka sig fram minut för minut. Trött som jag var från start så förbannade jag den tickande klockan som manar andningen in i en tyngre tonart. Värmen i klassrummet har gjort mig oändligt matt och det har nästan varit uppfriskande med de elever som är av de något mer provocerande sorten.

Att hålla fokus har i dag handlat mer om att bestämma mig för vad jag inte ska göra. Visst borde jag vara kvittrande glad över sol och värme men det funkar dåligt i vår arbetsmiljö. Jag längtar oerhört efter ett fungerande ventillationssystem. Stackars elever. Undrar om deras föräldrar vet vilken miljö barnen vistas i under större delen av sin vakna tid. Huvudvärk och ofokus är mer regel än undantag.

Det kommer bli sååå bra med nya fräscha lokaler i höst. Tummen upp för det.

När kroppen och/eller själen utsätts för hårt har de ett givet försvar. Människan går in i nån form av avstängt läge. Jag kan känna att jag är där lite grann. Med hjälp av diverse piller och tankevurpor stänger jag ner mig själv på kvällskvisten och är totalt off fram till halv femtiden på morgonen då jag vaknar, oftast med galloperande hjärta och massvis av mardrömsbilder på näthinnan.

Dagen blir lång och fylld av seghet, huvudvärk och illamående. Just i dag är det en ovanligt dålig dag. Jag har ont överallt, är gnällig, trött, hungrig.... Vill bara hitta en trygg plats och kura i hop mig. Bara vara, gå i ide och vakna till bättre tider. Jag hoppas det här bara är en tillfällig svacka i en annars ganska så nedåtgående spiral för här, där jag är just nu, orkar man inte vara någon längre tid.