Det är med ett oerhört varmt hjärta jag landar denna fredag. Trots hela min knöliga livssituation måste jag ändå summera den till fördel. Just den här veckan så är det människorna omkring mig som ger det varma "resultatet".

Alltifrån min goa kollega, som nu går i pension, som på avslutningen tog sig tid att ge mig komplimanger. Hennes ord värmde och stärkte, gjorde mig glad ända in i själens djupaste vrå. Jag hoppas Lina, att jag får bjuda dig på lunch eller ett glas vin på min balkong en dag i sommar.

Min fina kusin tog med mig till sin dotter, som måste bo på en av de finaste av världens vrår. Vilken härlig tomt, och vilka fina barn! Med jordgubbstårta och kaffe i magen så fylldes energin i kroppen på. Ett skönt lugn och en tacksam känsla över att få lära känna både min kusin, mitt kusinbarn och mina kusinbarnbarn spred sig inom mig. Att livet drabbar en och tvingar till val är ju en sanning men livet kan också drabba och leda till mycket underbart och fint.

Avslappnade samtal med kollegor, nu när eleverna fått lov, har verkligen fått mig att känna mig värdefull. Det är så oerhört fint och viktigt när någon vågar öppna sig, berätta om både oro och lycka, visa både tårar och skratt. Ibland känner man igen sig i det de berättar och ibland känns det som om jag verkligen lär mig något. Något livsviktigt. Tack för den kunskapen, tack för att jag får lyssna.

När en vän från förr hör av sig... Å finns det något bättre? Jag blir berörd och känner engagemang. Jag vill ju hjälpa lika mycket som jag själv behöver bli hjälpt. En lång lunch, massor av minnen, nulägesrapport, måluppfyllelse, betygskriterier, barn och arbetssituation lär avnjutas i morron.

Bra är det också när den mest otippade av personer blir ens förtrogna. Mest för att vi delar det finaste vi har i livet.

Den senaste tiden har jag behövt kanalisera mina krafter på ett fåtal saker. Jobb, barnen, tvätten, mat, hund, konfirmation, packande, ryggsmärta, avslutningar, betyg, nationella prov osv vilket gjort att mycket annat, som ändå är viktigt, har fått stå tillbaka. Känslan när ett omtänksamt sms dyker upp och är fyllt av förståelse är obeskrivlig. Det är ok, jag är ok. Vi jobbar på att komma i fatt, men vi gör det sen... Lite senare. Vetskapen om att alla de fina finns där, pratar, lyssnar, hjälper, känner och älskar är obeskrivligt värmande. Tack Stefan, dina ord är så viktiga för mig.

Livet är lite som det är. Eller som min kollega sa häromdagen "det är livet som till slut dödar oss". Härliga ord, sanna och så fyllda av klokhet att jag både fnissar och baxnar på samma gång. Efter 14 samtal och 24 sms med alla de som finns för mig så inser jag att mitt liv är rikt. Jo jag saknar mamma, pappa och mormor nåt så alldeles. Ingen kan fylla det tomrummet men det finns andra och annat i livet som ger mig guldkanten. Jag njuter av att känna värmen inne i mig. Jag stillar mig och känner hur ögonen fylls av tårar, inte av sorg utan av kärlek. Kärleken till de som jag har omkring mig, som finns för mig, ovillkorligen, alltid, varje dag, varje stund....

Jag älskar er.... Inifrån och ut....