Det är med ett oerhört varmt hjärta jag landar denna fredag. Trots hela min knöliga livssituation måste jag ändå summera den till fördel. Just den här veckan så är det människorna omkring mig som ger det varma "resultatet".

Alltifrån min goa kollega, som nu går i pension, som på avslutningen tog sig tid att ge mig komplimanger. Hennes ord värmde och stärkte, gjorde mig glad ända in i själens djupaste vrå. Jag hoppas Lina, att jag får bjuda dig på lunch eller ett glas vin på min balkong en dag i sommar.

Min fina kusin tog med mig till sin dotter, som måste bo på en av de finaste av världens vrår. Vilken härlig tomt, och vilka fina barn! Med jordgubbstårta och kaffe i magen så fylldes energin i kroppen på. Ett skönt lugn och en tacksam känsla över att få lära känna både min kusin, mitt kusinbarn och mina kusinbarnbarn spred sig inom mig. Att livet drabbar en och tvingar till val är ju en sanning men livet kan också drabba och leda till mycket underbart och fint.

Avslappnade samtal med kollegor, nu när eleverna fått lov, har verkligen fått mig att känna mig värdefull. Det är så oerhört fint och viktigt när någon vågar öppna sig, berätta om både oro och lycka, visa både tårar och skratt. Ibland känner man igen sig i det de berättar och ibland känns det som om jag verkligen lär mig något. Något livsviktigt. Tack för den kunskapen, tack för att jag får lyssna.

När en vän från förr hör av sig... Å finns det något bättre? Jag blir berörd och känner engagemang. Jag vill ju hjälpa lika mycket som jag själv behöver bli hjälpt. En lång lunch, massor av minnen, nulägesrapport, måluppfyllelse, betygskriterier, barn och arbetssituation lär avnjutas i morron.

Bra är det också när den mest otippade av personer blir ens förtrogna. Mest för att vi delar det finaste vi har i livet.

Den senaste tiden har jag behövt kanalisera mina krafter på ett fåtal saker. Jobb, barnen, tvätten, mat, hund, konfirmation, packande, ryggsmärta, avslutningar, betyg, nationella prov osv vilket gjort att mycket annat, som ändå är viktigt, har fått stå tillbaka. Känslan när ett omtänksamt sms dyker upp och är fyllt av förståelse är obeskrivlig. Det är ok, jag är ok. Vi jobbar på att komma i fatt, men vi gör det sen... Lite senare. Vetskapen om att alla de fina finns där, pratar, lyssnar, hjälper, känner och älskar är obeskrivligt värmande. Tack Stefan, dina ord är så viktiga för mig.

Livet är lite som det är. Eller som min kollega sa häromdagen "det är livet som till slut dödar oss". Härliga ord, sanna och så fyllda av klokhet att jag både fnissar och baxnar på samma gång. Efter 14 samtal och 24 sms med alla de som finns för mig så inser jag att mitt liv är rikt. Jo jag saknar mamma, pappa och mormor nåt så alldeles. Ingen kan fylla det tomrummet men det finns andra och annat i livet som ger mig guldkanten. Jag njuter av att känna värmen inne i mig. Jag stillar mig och känner hur ögonen fylls av tårar, inte av sorg utan av kärlek. Kärleken till de som jag har omkring mig, som finns för mig, ovillkorligen, alltid, varje dag, varje stund....

Jag älskar er.... Inifrån och ut....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...