Ibland, så här en alldeles vanlig och egentligen ganska tråkig dag, händer det något som ger livet en skjuts. Det behöver inte vara stora saker eller ord. För mig räcker det en komplimang, ett tack, en öppnad dörr och liknande. Eller varför inte, bara det där generösa som som kallas att "man blir lyssnad på". Jag behöver inte alltid bli förstådd utan det viktigaste är att jag får bli hörd.

Där jag jobbar, blir man ganska förvånad på ett positivt sätt, över att få höra just orden tack, förlåt och varsågod. Givetvis är mina kollegor bra på det men jag menar de mindre arbetskamraterna. Mina elever. Oftast går det som smort i mindre grupp eller när de är en till en. I stor klass halkar stämningen ner många pinnhål. Jag undrar just hur många som skulle stå ut med att höra ett sånt ovårdat och tom kränkande språk som vi lärare får utstå på vår arbetsplats. En ännu större undran är "hur många föräldrar kan förstå hur deras barn tilltalar vuxna och klasskompisar på ett så vidrigt sätt.

Trots den ibland något hätska stämning som kan råda på skolor runt om i landet så ångrar jag inte mitt val. Jag är på rätt plats här i livet. Iallafall yrkesmässigt.

... eller snarare extra energi. Det är vad jag behöver just nu. Jag är så infernaliskt trött. Jag har många svar på varför. Sover dåligt, förkyld, inre stress och oro. I såna här lägen tänker jag lite extra på att jag ska försöka stoppa i lite järn, c-vitamin och liknande. Men tänka gör ju inte alltid susen. Känns ändå skönt att det är vår och att dagarna är långa och ljusa.

Jag har kommit av mig lite i packandet. Får ta nya tag i eftermiddag. En kartong om dagen så kommer flytten gå som en dans. Det är ju bara det att det som packas ner även ska upp. Såååå trååååkigt.