Ibland är det lite si och så. Jag vill liksom tänka, känna och formulera mig färdigt innan bloggen får ta vid.

Jag behöver nu landa, vara, andas och känna.

Det känns ganska mycket. På gott och på ont. Jag pendlar raskt mellan tårar och asgarv. Det får vara så nu. Det innebär att jag är osammanhängande, glömsk, virrig, ostrukturerad... ja massor. Men det får vara så... Nu och ett litet tag till.