Direktlänk till inlägg 9 juni 2014
När kroppen och/eller själen utsätts för hårt har de ett givet försvar. Människan går in i nån form av avstängt läge. Jag kan känna att jag är där lite grann. Med hjälp av diverse piller och tankevurpor stänger jag ner mig själv på kvällskvisten och är totalt off fram till halv femtiden på morgonen då jag vaknar, oftast med galloperande hjärta och massvis av mardrömsbilder på näthinnan.
Dagen blir lång och fylld av seghet, huvudvärk och illamående. Just i dag är det en ovanligt dålig dag. Jag har ont överallt, är gnällig, trött, hungrig.... Vill bara hitta en trygg plats och kura i hop mig. Bara vara, gå i ide och vakna till bättre tider. Jag hoppas det här bara är en tillfällig svacka i en annars ganska så nedåtgående spiral för här, där jag är just nu, orkar man inte vara någon längre tid.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 | |||||||||
|