Jag startade den här dagen med ett ovälkommet ryggskott. När jag reste mig ur soffan och var på väg ut i köket så nöp det till utav bara bängen i ländryggen. Krampliknande smärta, fosterställning, andas och sedan försöka ta mig vidare i morgonrutinen. Jag hade behövt vara hemma men det kändes inte som ett alternativ i dessa coronatider. Vi som är utan förkylningssymtom måste vara på plats. 

Jag har haft så sjukt ont i dag. Det har jag fortfarande. Linement, värme och massagedyna och lite senare en skön natts sömn så hoppas jag att jag kan jobba i morgon.  Lite stark, stark medicin så ska det säkert gå. 

På jobbet var det glest med folk, mest bland personalen men även bland eleverna. Jag hoppas bara att alla fattar att om de går hem pga av några symtom så är det karantän som gäller. Det är alltså inte ett tillfälle för social samvaro irl. Även om det är två med symtom så kan det ju vara så att en har corona och den andra inte så är spridningen i gång. Jag vet att våra ungdommar förmodligen kommer vilja bryta mot detta men då måste de vuxna kliva in och vara just vuxna. Själv skulle jag bli tokig om jag hade barn hemma som var hemma pga av sjukdom och så kommer man hem och det är kompisar på besök. "Men vi är ju alla krassliga". Det hjälps inte. Det är just så skiten sprider sig. Och jag tror att en sån regel kan minimera den "falska hostan" som till viss del kan breda ut sig, eller de med pollenallergi som ser sin chans till lite ledig. Nu om någonsin är det dags för vuxna att vara just det, sätta gränser och ramar. 

Samhället kommer få det tufft ändå med alla småbarnsföräldrar som måste vara hemma då deras små är snoriga. Ungar är ju snoriga ungefär 8 månader om året de första åren. De kan ju bli hemma för vab fram till i sommar om de har ett par tre ungar. Så himla skönt att jag inte har småbarn. Dyrt blir det också om man ska leva på 80% av lönen under ett par månader. Nåt som hemmavarande ungdomar inte bryr sig så mycket om. Det handlar om respekt för andra att inte smitta och på så vis haverera andras jobbmöjligheter och inkomster och till syvende och sist samhällets funktioner och struktur. 

Sunt förnuft efterlyses överallt, konstigt nog verkar just den egenskapen ha hoppat över många människor. Jag tänker på hamstring av de mest märkliga saker, toapapper och jäst mm. Eller så är de egoister som gärna får sig en extra ledighet där de fullständigt skiter i restriktionerna. 

När allt detta är över kommer vi få leva med resultatet och det kommer analyseras om när och var och av vem alla felaktiga besluts togs. Den som lever får se. 

Jag hoppas verkligen att alla som lever nära mig har förstånd att agera på bästa sätt och rida ut den här stormen trots att det kan bli både isolerat och en tristess. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...