Jag startade den här dagen med ett ovälkommet ryggskott. När jag reste mig ur soffan och var på väg ut i köket så nöp det till utav bara bängen i ländryggen. Krampliknande smärta, fosterställning, andas och sedan försöka ta mig vidare i morgonrutinen. Jag hade behövt vara hemma men det kändes inte som ett alternativ i dessa coronatider. Vi som är utan förkylningssymtom måste vara på plats. 

Jag har haft så sjukt ont i dag. Det har jag fortfarande. Linement, värme och massagedyna och lite senare en skön natts sömn så hoppas jag att jag kan jobba i morgon.  Lite stark, stark medicin så ska det säkert gå. 

På jobbet var det glest med folk, mest bland personalen men även bland eleverna. Jag hoppas bara att alla fattar att om de går hem pga av några symtom så är det karantän som gäller. Det är alltså inte ett tillfälle för social samvaro irl. Även om det är två med symtom så kan det ju vara så att en har corona och den andra inte så är spridningen i gång. Jag vet att våra ungdommar förmodligen kommer vilja bryta mot detta men då måste de vuxna kliva in och vara just vuxna. Själv skulle jag bli tokig om jag hade barn hemma som var hemma pga av sjukdom och så kommer man hem och det är kompisar på besök. "Men vi är ju alla krassliga". Det hjälps inte. Det är just så skiten sprider sig. Och jag tror att en sån regel kan minimera den "falska hostan" som till viss del kan breda ut sig, eller de med pollenallergi som ser sin chans till lite ledig. Nu om någonsin är det dags för vuxna att vara just det, sätta gränser och ramar. 

Samhället kommer få det tufft ändå med alla småbarnsföräldrar som måste vara hemma då deras små är snoriga. Ungar är ju snoriga ungefär 8 månader om året de första åren. De kan ju bli hemma för vab fram till i sommar om de har ett par tre ungar. Så himla skönt att jag inte har småbarn. Dyrt blir det också om man ska leva på 80% av lönen under ett par månader. Nåt som hemmavarande ungdomar inte bryr sig så mycket om. Det handlar om respekt för andra att inte smitta och på så vis haverera andras jobbmöjligheter och inkomster och till syvende och sist samhällets funktioner och struktur. 

Sunt förnuft efterlyses överallt, konstigt nog verkar just den egenskapen ha hoppat över många människor. Jag tänker på hamstring av de mest märkliga saker, toapapper och jäst mm. Eller så är de egoister som gärna får sig en extra ledighet där de fullständigt skiter i restriktionerna. 

När allt detta är över kommer vi få leva med resultatet och det kommer analyseras om när och var och av vem alla felaktiga besluts togs. Den som lever får se. 

Jag hoppas verkligen att alla som lever nära mig har förstånd att agera på bästa sätt och rida ut den här stormen trots att det kan bli både isolerat och en tristess. 

I dagsläget behöver ingen vara orolig för att stå  utan samtalsämnen. Vädret har ju funkat i alla lägen i vårt avlånga land. Brist på vinter, för mycket vinter, snöchock, torka med dskogsbränder, regn med översvämningar, det är som upplagt för samtal. Nu kan vi även addera corona. 

Det finns så många frågor men väldigt få svar. Infallsvinklarna är många. Vad ska hända, hur går det med samhällsekonomin, ska grundskolorna stänga, vad händer med våra mest utsatta, hur kan man hjälpa, hur kan man undvika, kommer toapappret att ta slut men framförallt, varför hamstrar så många just toapapper? 

Jag är inte orolig för egen del men tänker på konsekvenserna. Många samtal startar med "tänk om". Jag tänker på de äldre som också är ensamma. Hur påfrestande rent psykiskt blir inte en karantän. Eller de som är äldre och som har hemtjänst, där hemtjänstpersonalen kanske besöker 15-20 äldre sårbara varje pass. Jag vet att personalen är proffs på hygien men ändå.... 

Själv lever jag nästan på som vanligt. Jag tvättar händerna oftare och längre och spritar dem när jag har möjlighet. Mina barn har däremot fått hemstudier från gymnasie, komvux och universitet. Det ställer stora krav på dem. Speciellt på de elever som faktiskt behöver hjälp med skolan och dess uppgifter. Väldigt många har svårt att diciplinera sig, att förstå skriftlig information och att själva söka fakta och kunskaper. Som pedagog blir det då extra viktigt att lägga ut både skriftlig och muntlig information på de lärplattformar som skolorna använder. 

Jag funderar mycket på hur många frånvarande elever och vuxna det kommer bli när kulmen är nådd. Min chef pratade om 40%. Det är många det. Eftersom det inte kommer vara 40% rakt av och jämnt fördelat i klasserna, på de olika skolorna så måste man tänka utanför boxen för att lösa det här. Jag hoppas att om min skola tvingas skicka hem elever med hemstudier att jag, om jag är frisk, ändå kan gå till jobbet och göra hemuppgifterna där. Det är på min arbetsplats som jag har tillgång till läromedel, scanner mm. 

Äta jord är fina grejor tycker Kimmo.

I väntan på "den stora kulmen" passar jag på att vårda mig själv på bästa sätt. Långa hundpromenader i frisk luft, äta mycket grönt och se till att jag får bra med sömn. Jag känner mig hur frisk som helst förutom att jag fick ryggskott när jag klev ur soffan i morse. Som en blixt från klar himmel, det är ju lite så ryggskott jobbar. Turligt nog har jag stark, stark medicin att ta till. Att röra på sig direkt är också jätteviktigt så att stanna hemma är inget alternativ för mig. 

Mycket grönt ska det vara i dessa tider. Broccoli/squash/grönkålsris med tomat, lök och vitlöksfrästa champinjoner toppat med en färsbiff och givetvis Biggans sås. 

Jag önskar er fin lill-lördag och att ni har hälsan. Om ni är krassliga så stanna hemma, se en film eller ta tag i alla de där små grejorna som ligger lagrade på din mentala "to do-list".