Måndag var studiedag. Den skulle starta med "obligatorisk" friskvård. Jag är starkt emot det obligatoriska i det. Ingen på min arbetsplats är anställda för att vare sig tvingas promenera, yoga eller köra styrkepass. Å andra sidan fint att bjuda på den tiden men.... det måste vara frivilligt. Många mår nog väldigt mycket bättre av att få använda tiden till hands-on-uppgifter. 

Hur som helst jag skulle ju ha ypga för mina kollegor. Det gick väl sisådär då det som alltid i min värld händer saker. Ett annat pass blev inställt pga sjukdom och då skulle jag vara i idrottshallen istället men jag har inga nycklar dit, den somjag blev ombedd att be om hjälp med det var också hemma och sjuk. Det blev helt enkelt yoga i cafeterian. Utifrån de förutsättningarna gick det bra. Det var massor av störande ljud, alldeles för ljust och allt för smutsigt på golvet."Kunderna" var väldigt gulliga, ambitiösa, gjorde sitt bästa och snälla mot mig. Jag kände verkligen hur mycket jag saknat att instuera. Jag tror att jag skulle vilja börja ha grupper igen, inte i den omfattningen som för 10-15 år sedan men kanske en gång i veckan. I dag har jag grym träningsvärk i axlar, armar och lår. Precis som det ska vara. 

Vi hade mycket tid till eget arbete i går  men ett extrainsatt möte ang plan vid större coronaeffekt behövdes. Så många frågor och och väldigt få svar. Jag är ju ny i denna konstellation av mötesdeltagare och det är intressant. Trots att jag jobbat 1,5 år på samma arbetsplats så känner jag långt ifrån alla. Många hejjar man bara på nån gång i veckan. I går blev jag djupt imponerad av två av mina kvinnliga kollegor. Så kloka,  bra frågor och tankar, lösningar som hamnar utanför boxen och väldigt proffsiga i sitt sätt att formulera sig. Jättekul att få delta och lära sig. 

En Fb-vän delade en kul bild som jag bara måste dela vidare. Svenskarna har ju gått och blivit hysteriska när det gäller att hamstra toapapper och det fyller våra flöden nu. 

Nu förstår man plötsligt varför trycket på toapapper är så  enormt. 

Jag kom hem vid 16 i går. Solen sken och fåglar kvittrade. Givetvis blev det en timmes långsam promenad med pälsklingarna. Skärblacka bjuder verkligen på flera fina promenadstråk. Mitt hjärta varmt och själen mjuk. 

Här är promenadstråket runt Motalaström. De har byggt en väg av bryggor. Vattnet var spegelblankt och solen värmde så gott. 

Jag och mina hundar.... Jag har aldrig änt mig så vilkorslöst älskad  som jag gjort sedan jag skaffade hund. 

Spot on!

Våren är verkligen här. Vildrosornas skira, ljusgröna blad har börjat veckla ut sig ur sina små knoppar.   

Lika fantastiskt varje år. Lika magiskt. Lika underbart. Lika förvånande. Det kommer som en glad överraskning även om jag efter alla år kanske borde vara "van".

Nu ska jag ta tag i den här dagen. Ännu en studiedag då mycket av tiden ska läggas på IST, omdömen och F-varningar. 

Jag önskar dig en glimrande tisdag.