... ibland blir det bättre, iblad blir det sämre och ibland blir det som i dag. Annorlunda. Hög personalfrånvaro ledde till att jag fick addera ca 180 minuters undervisningstid, det är väl ca 15% tror jag. På ett bräde. Jag fick också jobba över ca 2 timmar, men med kvalificerad övertid. Första gången i mitt 22-åriga läraryrke som det händer. Måste säga att jag är galet nöjd med min chef, fast hon är eg inte min då jag jobbar på hög, men ändå. 

Att jag blev av med tre timmars planering och att vi snart ska vara klara med omdömen och f-varningar glömde jag att ta upp men ändå.... Jag fick träffa en klass som jag inte alls undervisat tidigare vilket kan vara lite spänt. Men vilka fina ungdomar. De var iofs en minimerad skara pga smittrisk men alla skötte sig fint, var trevlig, lugna och allmänt härliga. 

Jag fick också förmånen att gå in i en av mina "gamla" mattegrupper som jag hade förra året. Nu går de i åttan. Inte för att vara klyschig men... så stora de blivit. Och kloka. Och härliga. Och glada för att jag var där. Glada för min genomgång och förvånade över att jag kom i håg deras namn. Tänk att ungdomarna inte fattar att var och en av dem gör ett litet, lätt avtryck i mitt hjärta. Att jag kommer bära med mig dem i alla mina dagar. 

Jag minns mina första, egna elever på Viggestorpsskolan 97-98. Jag minns varenda namn. Kanske skulle jag inte känna igen dem i dag men kommer de fram och presenterar sig så kan jag nog berätta hur deras läsutveckling var, hur det´ras taluppfattning utvecklades och myckete mera. Pierre, Caroline, Jessica x 2, Sebastian och ett gäng till. Mina första på Ektorspsringen; Maria, Svanthe, Elin och Frida mfl. Ingen av dem förstår nog vilken påverkan de haft på mig. 

Att möta nya situationer och  konstellationer är det som utvecklar oss. Jag blir så galet imponerad av de elever som jag träffar. Självklart är mina egna elever som jag undervisar men också de som jag bara hoppar in hos. De är oftast väldigt accepterande och trevliga. 

När jag slutade i dag, lite senare än vanliga fredagar gick jag fortfarande på adrenalin eller vad de kallar det. Snabbt till Ica och åtelämna ett paket, handla godis åt pälsklingarna och sen hem. Jag ville bara ut till skogen. Tunnelseende. Byta om till hundkläderna, ta med dem och bonussällskap och sedan upp till Järsätterskogen. Freja blev blodhund. Hon är bedrövlig. Hon drar så kopplet sluter åt, så tungen blev lila. Jag har sele men det funkar inte så bra då jag måste dra den över huvudet och då får hon total panik. Efter lite söka efter godis lugnar hon ner sig och chillar. Nja, inte chillar men blir hanterlig. 

Naturen! Alltså den  bjuder på galet vackra vyer. Så njutbart. Som att skölja hjärnan i en kall, frisk, klar fjällbäck. Jag älskar det. Det jag tycker extra mycket om är att det inte är nån stor grej. Jag kommer hem, byter om, lassar in hundarna, åker bil i 10 minuter och då kan vi lunkar runt i dessa fina omgivningar så länge eller så lite vi vill. 

Passade förresten på att köpa en av mina favoritblommor i dag. Ranunkel. Gräsligt namn men underbar blomma. Lager på lager, som en lök, eller som jag....

Nu är det fredagskväll. Jag ska glida ner i bubblet. Äta lite gott. Bara vara. I morgon är det en ny dag och det blir spännande att se vad den för med sig. 

Önskar er en härlig kväll.