Hur kan något så vackert och perfekt göra sån stor skada? Det här viruset som vi alla pratar, läser, och diskuterar om börjar verkligen tränga sig på. Nu påverkar det nästan oss alla som finns på denna jord. Resor måste ställas in, arbetsplatser och skolor stängs. Vad blir nästa steg för oss här i Sverige? Det gäller att vara varsam när man pratar om det, iallafall när man som jag pratar om det med barn och  unga. Man vill ju inte vara den som skapar en masshysteri på en hel högstadieskola. 

I dag märktes det att det var glest i bänkarna. Jag vet inte om det beror på Corona eller om det är av andra anledningar som eleverna är sjukanmälda. Många av personalen var också frånvarande. Kan det vara så att man tar Folhälsoinstitutets rekommendationer på allvar? Jag tror också att den slopade karensdagen kommer bli en dyr historia för samhället. 

Jag är ju nyblivet skyddsombud på vår enhet, för LR. Jag har fått många frågor redan nu angående Corona. Har skolan nån plan?, Vad händer om alla skickas hem under två veckor?, Kommer vi bli tvugna att jobba längre innan vi får sommarlov?. Många av frågorna har jag i nuläget inget svar på så jag får ta reda på dem. I dag har jag också fyllt i en arbetsskadeanmälan för egen del. Även en sån uppgift är utbildande. Det finns så mycket att lära. 

Jag hör till den nyfikna sorten som älskar att lära mig nya saker. Inte bara saker som jag har använding för i det dagliga livet utan också saker som man kan vrida och vända på, diskutera och samtal, tänka och tänka om.  Jag tänker ofta att människor som inte gillar att prata och diskutera måste vara som ett hav i stiltje i sin hjärna. Där händer inget och de tar sig ingen stans. Å andra sidan riskerar de säkert inte att bli vare sig stressade eller utbrända. Nån sa en gång att det är de som brinner i båda ändar som först blir utbrända. Å tredje sidan så har jag av erfarenhet märkt att ingen blir så stressad som en arbetslös som har två möten samma vecka. 

Jag pratade med Suss om det i går. Det här med att de som har minst att göra verklar klaga mest. Att en heltidsarbetande mamma som hämtar på dagis efter jobbet, åker och handlar med barnen, sen hem för att laga mat, tvätta, bada barn, lägga barn och sedan själv stupa i säng vid 23 sällan klagar. Nope, det är de barnlösa, arbetslösa, fritidsaktivitetslösa osv som pustar, stånkar och stönar. Och hela tiden med hjärnstiltje. 

I dag har vi gräsligt väder här, regnet vräker ner, det blåser och är sjukt grått. Det skulle lika gärna kunna vara oktober. Vi behöver sol, klar luft och utevistelse. Frisk luft botar det mesta, kanske inte corona men ändå.....

Önskar er nu en fin torsdag, och i morgon är helgen här igen. Det blir toppen för alla som faktiskt är lediga!