Jag är knasigt trött, hela tiden och dygnet runt. Eftersom det är helg kan jag släpa mig runt i huset och falla i hop lite varom helst för en liten lur. Det är inte bara sömnbriststrött jag är utan trött i allt som jag befinner mig i. Det är mattande bara att andas. Du som varit gravid kanske minns den brutala trötthet som hormonerna försätter kroppen i. Just så känns det. Och nej, jag är inte gravid. När jag sover så kommer drömmarna. På förmiddagarna är det ständigt återkommande temat att jag plötsligt blir blind. Eftersom jag för ett och ett halvt år sedan vaknade upp och var näst intill blind på ena ögat antar jag att det är rädslan över att det ska hända igen och då på båda ögonen som skrämmer mig.

På nätterna är det andra drömmar som kommer till mig. Ofta är mamma och pappa med i drömmarna. Jag är stressad, har lovat fixa saker och är på väg att misslyckas med det. Misslyckanden är en stor del i min drömvärld. Så stor att känslan bor kvar i mig när jag väl vaknat. Fortsätter det så här vill jag inte sova mer. Varför kan jag inte få ha vackra drömmar som ger mig en skön skjuts in i dagen jag vaknar till? Säkerligen finns det förklaringar till varför jag drömmer som jag gör, förmodligen finns det ett antal drömtydare som har en hel del att säga om det här och det är de välkomna att göra.

I den vakna delen av mitt liv finns det däremot ingen plats för drömmar. Jag är skapligt cynisk och har insett att jag aldrig kommer att kunna nå några drömmar. Jag har väldigt liten förmåga att påverka det liv jag lever. Givetvis är jag totalt införstådd med att jag aldrig, aldrig kan förlita mig på att någon annan kan uppfylla mina drömmar. Sådan krav kan jag inte ställa på min omgivning, precis som att ingen (utom mina barn) kan ställa såna krav på mig. Min inställning tasslar tyvärr till det för mig i vissa situationer. Eller snarare i relationer med människorna som finns runt omkring mig.

När andra pratar om sina drömmar kan det handla om allt ifrån att de vill ta flygcert till att de vill ha en andelslägenheter i Spanien. Själv drömmer jag inte men kan känna längtan (och rent krasst) ett behov av tex en ny spis eller en kudde som jag inte får ont i nacken av. Visst befinner jag mig på gränsen mellan patetisk och totalt löjlig? Jag blir inte avundsjuk när vännerna åker till fjällen eller Öland, inte heller när de bygger pool eller bastu istället suktar jag efter induktionshäll och varmluftsugn. För att inte tala om de som köper in fönstertvätt eller har helkyl/helfrys. Jag har på nåt galet sätt sen lång tid tillbaka lärt mig att inte ställa krav, ta plats eller kanske handlar det mer om att jag inte ska säga vad jag vill och önskar för ingen, aldrig någonsin, skulle komma på idén att uppfylla det.

Oj, vad jag svamlar... Trasslar liksom in mig i tankar och funderingar. Saken är nog den att jag inte anser mig vara värd att ha/få och nå några drömmar whatsoever. Det gäller alltifrån att ha en födelsedagsfest till att åka på semester. Men...jag är ju vuxen så jag hanterar det, oftast i allafall. Det som gör mest ont är när det drabbar barnen. När jag inte kan erbjuda dem det som de faktiskt förtjänar.

Kanske är det det som är den berömda skon som klämmer.... Jag känner mig misslyckad och hár ständigt dåligt samvete inför de människor som finns runt mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...