Dag två i isoleringen pga hosta och huvudvärk. Nej, jag tror forfarande inte att jag har corona men jag följer regelverket. Hur tråkigt det än må vara. I går gjorde jag ett par timmars jobb för att det skulle finnas saker åt eleverna att göra. Jag vet redan nu att vissa elever kommer bli klara i god tid men då får de väl helt enkelt fördriva tiden med annat. 

Vad gör man förresten med de elever som ständigt tar hem uppgifter och gör klart hemma trots att jag kanske säger att "nu har ni tre lektioner på er". Redan lektion två är de klara. Jag tror att just mina elever som gör så har en ganska skral fritid och skolan blir liksom det roligaste de har. Det är heller inte så att jag kan "smacka på" och göra väldigt mycket mer omfattande och svårare uppgifter inom högre betygskriterier, de är inte där än. Nu när jag är hemma så ser jag ändå till att schemalägga uppgifterna så de inte ska kunna göra dem i förtid, det skulle bli jobbigt för en ev vikarie. 

I dag var jag uppe innan 7 för att maila in att jag är fortsatt sjuk. Jag passade även på att maila några elever och kollegor, kontrollera med dexter hur många och vilka elever i mina klasser som är frånvarande. 4 elever i varje klass är anmälda sjuka i nuläget, 22 av personalen är frånvarande.... Stackars, stackars de som är på plats. De blir av med sina pauser, planeringstid och ibland tom luncher. Det är inte bra, jag blir på riktigt orolig för hur många som kommer drabbas av utmattningssymtom. 

Jag kan också känna oro över alla barn som blir hemma i karantän och som inte har en bra hemmiljö. De där barnen som alltid är på plats i skolan, de som hörs och syns mest eller de som försöker göra sig osynliga. De som kommer först på morgonen och de som alltid dröjer sig kvar, både efter lektioner men också efter skoldagens slut. Jag tänker på de elever vars största mål på dagen är det som serveras i skola. Alla elever som vi "inte kan sätta fingret på" men där det så tydligt är något som inte stämmer.

Hur många gånger har pedagoger upplevt det, att något inte stämmer. Tankarna går i banor om man skulle och borde göra en orosanmälan men så ska man börja rada upp varför och då ser det hela väldigt luddigt och oklart ut. Min uplevelse är också att orosanmälan sällan leder till något positivt eller något som gagnar barnen. Snarare blir det resultatet att eleven blir mer sluten och hemlig och att föräldrarna verkligen ser skolan som en fiende. Det är som att socialtjänsten inte har resurserna att hjälpa och vägleda de familjer där det bara är något som "inte stämmer". Finns det klara bevis om övergrepp, missbruk, vanvård osv är det lättare att få till stånd en insats. Men om det "bara"  är så att föräldrarna verkar jobba för mycket så barnen är ensamma, om ungdomarna verkar vara ute för mycket och sent av någon anledning, om hygienen verkar skötas sisådär, om eleven vägrar gå till skolan eller om eleven ser väldigt glåmig och håglös ut då har jag aldrig varit med om att en orosanmäla genererat i något bra. 

Jag sätter min förhoppning till att nästnästa veckas påsklov kan leda till en förbättring av hälsoläget bara alla kan avstå stora påsksammankomster. Hela den här virussituationen har växt till sig som en snöboll som rullas i nedförsbacke. Det slog mig i natt när jag vaknat efter ännu en hostattack. Vi kan verklilgen bli strandade, ihoptvingat i våra hem, varslen rasar in och personer i min närhet drabbas, tänk om det blir som Italien och Spanien? Apotek och mataffärer är det enda de får besöka, köer in till butikerna, man får bara sitta en i bilen och jag hörde att man inte ens få gå promenader fler än två tillsammans. Jag har ju hundar så jag kommer få fortsätta att åtminstone gå ut och röra på mig i vårljuset. 

Jag får emellanåt verkligen dra mantrat "Det kommer att bli bra." för mitt inre lite då och då. Nu är jag bara hemma dag två men min rastlöshet är redan stor. Det är himla gött då att jag har tillgång till mail och sociala medier vilket blir ett annat sätt att umgås. 

Att hänga med den här godingen är inte så tokigt. Hon är en fryslort som älskar sin bädd som verkligen är värmande. Får hon även en filt över sig så är livet extra glimrande. Annars är tillvaron med två hundar och en katt lite som illustrationen nedan....

Nu önskar jag er en finfin dag. Till alla er som är friska och jobbar, stort tack för att ni hänger i. Till alla som är som jag, lite krassliga, kämpa på du är snart på banan igen. Slutligen till er som har insjuknat i corona, jag tänker på er och håller tummarna för att ni frisknar till vart efter. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...