som den perfekta eleven jag var (iaf på högstadiet) så älskar jag planering, scheman, tidsangivelser och sådant. Jag kommer i tid, i mycket god tid. Under hela mitt 25-åriga arbetsliv har jag bara varit sen 2 ggr. Jag vill veta på precisen när barnen ska komma till mig, när jag förväntas vara någonstans osv. Överraskningar är inget för mig. Jag vill, och behöver, veta exakt hur och när saker ska ske.

Jag planerar, skriver in och kollar av. Kalla det kontrollbehov, eller nåt liknande men sån är jag. Jag vill veta. Spenderar jag dagen hemma eller händer det nåt annat? Är vi barnfria, kan jag slappna av och bara vara eller kommer det rassla till och storma in ett gäng tonåringar? Det stör mig inte, inte på nåt sätt bara jag är beredd.

Så i dag har jag fått öva min autistiska ådra genom att få ändra mina planer. Jättejobbigt, jätteledsamt, det för med sig så mycket skit. Jag har så dåliga erfarenheter att det nästan däckar mig. Det är då jag faller in i gamla mönster och väljer att stänga av. Stänga av och ner. Inte känna, inte tänka, fokusera i sugröret och se framåt. Ont. Det gör ont. Men det går ju över.

Omständligheterna ville inte gå min väg, inte den här gången. Lite för mycket flyt för fröken Johnsson en tid kanske. Världen söker balans och då blir det så här.

Så i kväll möter jag den berömda svackan. Men jag tar det med ro. För nu vet jag, svackorna är korta och det vänder fort. Men, jag har lite svårt att förstå att världen inte inser hur knasigt det blir. Det blir jättekonstigt och då vill jag inte vara med. Jag tar den väg jag är van vid. Bakom, ut och bort.

Så nu har jag planerat upp att få en fin och bra helg med mina barn. Jag har saknat dem massor. Det ska bli så kul att höra om deras skolstart. Och allt det där andra som man som mamma vill veta och vara en del av.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...