Att veta hur saker och ting ska bli är lugnande. Men att veta hur saker kommer att vara, hur processen fortskrider kan vara både jobbigt och bra, på samma gång. Jag känner mig ganska välbekant med hur en sorgeprocess fortgår. Vilka stadier man alltid måste ta sig igenom. Lika är det med separationer, alla dessa faser som man ska ta sig igenom.

Det är allt annat än kul när man är helt uppe i ilskan, eller ledsenheten, eller ångesten. Men det drabbar en ändå och på nåt jäkla vis måste man gilla läget och vila sig i tanken att det går över.

Inget är ju konstant. Allt är föränderligt. Människor, djur, natur och samhälle. Allt förändras och utvecklas. Inte alltid till det bättre men alltid till nåt annat. Alla val vi gör, stora som små, påverkar och och håller processen rullande. Ibland är vi väldigt medvetna om att vi står inför ett val som kommer att leda till en stor förändring. Andra gånger bara väljer vi utan att verkligen förstå innebörden av de steg vi faktiskt tar.

I dag, när jag inte är arg utan mera i sorg och ångestläge, väljer jag verkligen att stanna upp och tänka till. Rent fysiskt innebär det inte att jag står till för sådana här dagar är promenader det som känns allra skönast. Det och praktiska sysslor under tystnad. I morron är det en ny dag och kanske en ny fas. Beroende på om och hur så får jag se hur jag tänker hantera det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...