Jag hörde för länge sedan historien om indianpojken som frågar sin farfar, shamanen, om det goda och onda. Farfadern beskriver det som två vargar, en på vardera axel. Båda vill vinna och pojken undrar vem som kommer segra. Svaret är glimrande "den varg du matar".

Den här historien har följt mig genom livet och fungerar på nästintill allt. Avundssjuka, svartsjuka, ilska, bitterhet, kärlek, hat....

Så länge känslan får näring kommer den fortsätta att finnas där. Ju mer du ältar och hittar problem desto starkare flammar elden. Väldigt funktionellt på negativa känslor och upplevelser. Vänder man på det blir det lite annorlunda. Hur är det med kärlek och lycka? Hur mycket måste man mata för att det ska finnas kvar? Katerina Jonousch sa i ett radioprogram en gång att det finns rent fysiskt inget som heter "att kärleken tar slut" det handlar om att man slutat mata den delen av sitt liv. Intressant!

Det blir ju ganska osmickrande för en själv om man sätter in sig själv i sambandet. Jag är lätt att komma över/glömma såvida jag inte.... Å så kommer tusen tankar på måsten. Man är alltså bara någons "fix idé". Finns det då något som ens är äkta, riktig och genuin kärlek? Ni vet den där osjälviska som inte kräver, inte tvingar, inte mästrar och begär? Jag vill ju gärna tro det. Jag vill ju gärna tro att det finns människor som är "som gjorda för varandra". Där frekvenserna stämmer, där hela ens väsen liksom synkas.

Jag kommer fortsätta att leva med min förhoppning och tro, jag kommer fortsätta att mata den varg som med bestämdhet hävdar att själsfränder finns.

 

Vonkis

30 juli 2014 18:39

Hm, undrar om jag inte lyckades skriva kommentaren till fel inlägg...

http://vonkis.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...