I går fick jag en timmas sovmorgon, i dag två. Underbart! Å andra sidan släckte jag ett par timmar senare än vanligt. Jag gjorde väl som de flesta andra i Sverige, satt och dumglodde på Mello. Är det min ålder eller är det bara som så att bidragen är sämre än nånsin så här långt och produktion och manus sisådär. Nej, tacka vet jag Mr Björkman och herr Sillen. De kunde sina saker. Jag bytte kanal efter bidragen, där var min uthållighet totalt slut. 

Klockan 07 hemma hos mig, 30 minuter senare är det nästan dagsljus ute.  

Jag har givetvis varit ute med hundarna. Det var ganska blåsigt men ljummet ute. Klockan är strax halv åtta och ljuset är redan här Och bär löfte om en bra dag, en fin vecka och därefter 9 dagars ledighet. Som vanligt inför loven har jag en del inplanerat såsom att träffa kompisar, hänga med barnen, gå ut och äta och så bio så klart. Det var år sedan jag var på bio. Jag kollade lite för att se vad som går just nu men det var inget som verkade superbra. Men vi ska ändå på bio, bara för att.

Det här med att ringa från oidentifierat nummer till mig är sällan en bra idé. Vill man vara anonym eller har så starkt integritet att man inte visar var man ringer ifrån så respekterar jag det genom att inte svara. Vi kan väl säga som så att det inte är många samtal som är skyddade som jag på något sätt gillat eller uppskattat. Kvart i åtta i går hände det igen, jag svarade inte. Men när det sen ringer igen, en kvart senare, förvånar jag mig själv genom att svara. Det är X. En gammal elev från mitt förra jobb. De hade nog bara tänkt busringa. Ett gäng ungdomar utan något att göra och som då kommer på att de ska ringa sin gamla lärare. Ganska gulligt egentligen även om jag hörde att hen försökte vara både kaxig och tuff. Trots det fick jag omigen frågan om när jag kommer tillbaka, varför jag slutade och så vidare. Jag fick också veta att de bytt lärare flera gånger efter mig, stackars barn. Det gjorde lite ont i mig. Att de om och om igen blir svikna och lämnade av viktiga vuxna. Vissa elever som har skilda föräldrar och bor varannan vecka träffar sin lärare fler vakna timmar än vad de träffar sina föräldrar. Sorgligt. Vad jag förstått så är har det varit många lärare och personal som slutat på den skolan det senaste året. Många har också gjort som jag, bytt kommun. Det säger mer om skolans och kommunens personalpolitik än om själva arbetsuppdraget. 

Nu sitter jag som vanligt här och ger mig själv en lugn start på dagen. Jag har redan fått i mig dagens första mugg med té så nu är det dags för kaffe. Jag dricker alltmer sällan kaffe förutom på jobbet eller när jag fikar på stan. Lathet kanske. Men i dag känner jag att jag behöver lite extra koffein för att kickstarta. Söndag i dag och äntligen kan vi ses allesammans. Tyras covid är över, jag har fått tre doser och livet känns ljusare och tryggare på så många sätt. 

Jag tänker på det ibland. Att saker och ting är riktigt bra nu. Framförallt är min ständiga inre stress borta, jag är i princip aldrig arg och jag tror jag vet varför. Det är ofta kämpigt på jobbet på olika sätt. Alltifrån elever som har stora utmaningar att ta sig igenom, frånvarande personal och personal som är utmattade av att jobba dubbelt. Sånt är inga (nästan) problem för mig längre då jag har hittat balansen. Jag får tid för lugn, ro och återhämtning på hemmaplan. Det betyder oerhört mycket för min hälsa och för att hjärnan ska fungera på bästa sätt och jag ska kunna vara mitt positiva, lösningsfokuserade, glada jag på jobbet. Så bra har inte många av mina kollegor. De är yngre, har yngre barn så deras vardag är förutom jobb fyllt av vab, hämta och lämna, skjutsa till fritidsaktiviteter och ta hand om ett hem för en hel familj och inte bara som jag, åt mig själv. Däremellan ska de vårda sin relation med sin partner och planera in semestrar. Tur att de är just unga så deras naturliga energinivå är så pass mycket högre än min. Jag minns själv hur jag kände det som att jag gick i en tunnel, jagandes efter ljuset under tiden barnen var små. 

Man klarar mycket bara man får tid till återhämtning. Den kan se ut lite olika ut så klart.  En del tränar, en del stickar, bygger på kolonilotten, målar, går i kyrkan, bakar, tränar hundar, rider, träffar vänner, går och får massage, spelar datorspel, kallbadar  eller vad som helst. Det viktiga är att man gör något man tycker om och kanske till och med skrattar när man gör det. 

Så nu önskar jag er en härlig söndag och hoppas att ni gör något som ni tycker om och blir glada av. 

 
Och som avslutning får ni en bild på min räkmacka gjord på fröknäcke. Perfekt till Mellon i går. 

Vardagsrutinerna spiller över på helgerna. Även om jag i dag sov ända till 05:30 Vilket är en timmas sovmorgon. Skön start på dagen att vakna utvilad, relativt pigg och absolut inga biverkningar kvar efter tredje dosen förutom att armen är lite öm. Jag har haft en bra vecka och hunnit ifatt en del på jobbet men det är fortfarande ganska hektiskt. 

 
Jag började dagen med en mugg té och ett avsnitt av Uppdrag mat. Ett perfekt sätt att starta dagen. Nu har hundarna varit ute på sin första runda så jag har parkerat mig i soffan med ännu en rykande kopp té och ska se ett avsnitt av en serie jag tittar på. Lägenheten vilar i ett mjukt sken av tända ljus. Bästa stunden på dagen är när jag är vaken före alla andra Och mörket ännu omsluter min värld.  Jag tror det alltid varit så om jag tänker efter. Det utvecklades för ett par år sen när jag hade en annan livsituaktion då det var svårt för mig att få egentid. Det är som att min hjärna behöver den här formen av lugn och ro för att fungera på bästa sätt. Återhämtning. 

 
En annan form av återhämtning är när jag stickar. Det monotona lugnar och att se har det växer fram ett stycke varv efter varv är tillfredställande.  Kimmo är inte alltid nöjd med att jag sitter parkerad utan kommer emellanåt och vill ha lite uppmärksamhet eller tala om att det är dags för en promenad. 

 
Den här tjejen gjorde sig illa i höger bakben för en vecka sen och har haltat till och från. Det har gjort att innelek har uteblivit och promenaderna bestått av korta rundor på plant underlag. Det är jättesvårt att få henne att inte på egen hand hoppa upp och ner i soffan eller sängen när vi är hemma eller upp på bänkar och stenar när vi är ute. I går var hon haltfri så vi tog en långpromenad  i solskenet. Underbart och perfekt. Vindstilla, solen värmde faktiskt och marken var frusen så vi slapp en massa lera och geggiga hundar. 

 
Turen gick runt i Trädgårdsföreningen och upp till Belvederen. Utsikten är magisk och då det var klart väder såg jag rökpelaren från bruket i min tidigare hemort. 

 
Nu när restriktionerna är släppta kanske den här scenen kommer användas i sommar. Jag ser fram emot att min "nya" stad ska visa sig från sin bästa sida. Jag hoppas på diverse konserter och uppträdande här som man kan picnica till i sällskap av de bästa. 

 
Än är det långt till den riktiga våren men jag älskar att vi får små glimtar nån dag här och där. Ljuset återvänder skönt nog  utan att bry sig om vad det står på termometern. 

I dag ska här handlas, städas och fixas inför månadens söndagsmiddag. Barnen kommer i morgon och då blir det en klassiker i form av stek, hasselbackspotati, massor av grönsaker och god efterrätt. Tyra som inte äter kött kommer få halloumi istället. Hon fick välja på det och kyckling. Jag förstår hennes val, det kan bli tröttsamt att äta kyckling var och varannan dag.

Innan jag tar tag i dagen ska jag sitta här och njuta en stund till. Jag hoppas att ni alla får en fantastisk helg. 

Trevlig fredagskväll på er!

Så tog vi då klivet in i november alldeles precis till Läslovet. Ledigheten kom efterlängtat. Jag var lagom trött och sliten och sugen och beredd på ledighetsaktiviteter. 

Cyklamen. Denna drottning av höstväxter med underbart graciösa blommor. Den är exakt lika svår att sköta som den är vacker. Jag har nu lyckats hålla liv i den i 14 dagar men de yttersta kransbladen börjar gulna. Kan någon tipsa mig om hur jag ska få den att klara sig lite till? Jag vattnar den genom att sätta den i vatten, vattnet når bara till halva innerkrukan och den står så cirka en halvtimma. Rotknölen får alltså ingen direkt fukt på sig. 

På mina lov har jag tagit till vana att åtminstone få till ett besök i grannstaden. Jag bara älskar hur enkelt det är för mig att ta bussen till stationen och sedan är jag i Norrköping 40 minuter senare. Det är så vilsamt att färdas med tådet. Tyst och lugnt. 

Min mamma och jag delade kärleken till räkmackan. Vi valde alltid en sådan när vi fikade ihop. Jag fortsätter att älska denna skaldjursgoding. Kanske är det som nån mental hyllning till henne att jag helst äter räkmacka. När hon skulle lyxa till det och äta bakelse ville hon ha Napaleonbakelse och där tog vi olika vägar. Jag gillar inte den alls. 

Så efterlängtad!!! Vi har väntat många veckor på att lilla Odin skulle bli stor nog att flytta hem till Tyra, Peter och Ozzykatten. Så kom han äntligen. Vilken stjärna, tuff och säker och älskad från första stund. Ozzykatten var lite tveksam först men det tog mindre än två veckor innan de gosade och Ozzy putsade på sin lillebror. Trots att jag är en genomsyrad hundmänniska blir jag sugen på en egen liten kattunge. 

Under lovet fyllde den här tjejen år, hela 6 år har hon blivit. 

Det är inte bara Freja som firat födelsedag. Min yngsta har fyllt 20 år. Kan ni fatta att lillkillen är vuxen och jag inte längre har en tonåring här hemma? Helt galet.

Klockan har ställts om men det är ändå ganska så mörkt när jag åker hemifrån. Än så länge lider jag inte ett dugg av det. Hade jag kört bil hade det nog varit på ett annat sätt. Men just nu njuter jag och tycker det är mysigt. När man bor i stan får man dessutom njuta av fantastisk ljussättning. 

Den här veckan har jag till största del ägnat mig åt att genomföra DLS-tester på år 4 och 5. Min vanliga specialundervisning har fått stå tillbaka. Dagarna blir långa och det är mycket att rätta sen. I dag kom jag dock hem och ut med hundarna medan novemberljuset var som ljuvligast. Vi tog en promenad i Trädgårdsföreningen i långsamt mak. Parken är egentligen inte så stor men om jag låter hundarna bestämma takten kan vi hållas minst en timma där. Det finns så många "pee-mail" att läsa och lämna. 

Ni har sett motivet förr men då i vinter-, vår-, och sommarskrud. Här har ni den i senhöstmundering. Är den inte makalöst vacker?

Belvederen i skymningsljus. 

Trädgårdsföreningen i förgrunden, HotellEkoxen och Birgittaskolan skymtar fram. Vackra vyer en vacker dag. 

Nu är jag hemma och har krupit i mina nya myssbrallor. Fläskfilén ligger på tining. Den ska serveras med wokgrönsaker och vitlöksbröd. Det här blir en finfin kväll. Precis som jag tror att hela helgen kommer bli. 

Nu önskar jag er alla en fin kväll och att ni får njuta av vår vackra höst. 

Jösses vad dagarna bara rusar fram. Den här hösten tar nog priset. Nu är det mörkt större delen av den jobbfria dagen. Ingen fara alls, jag mår inte dåligt eller blir deppig när hösten kommer. Snarare tvärtom. Däremot tycker jag att det är svårstädat när man bara har inomhusbelysningen att förlita sig på. Det är också trist att veckodagspromenaderna med hundarna till största del sker i mörker. Jag vet inte om hundarna egentligen bryr sig men jag önskar att de fick lite fler timmar med dagsljus på sig. 

Det är mycket jobb nu men här kommer lite blandade bilder sedan sist. 

Då jag slutar tidigt på fredagarna passar jag ibland på att göra stor- och långkok. Senast blev det en 3-4 liter med köttfärssås. Alltid bra att ha hemma. 

En skum kvällspromenad i Trädgårdsföreningen. Nu har jag lovat mina kollegor att inte gå där efter mörkrets inbrott trots att jag har hundarna med mig. En våldtäktsförsök i veckan som var gör att det känns onödigt att utmana ödet. 

Ny favorit som faktiskt slår Troccadero Zero. 

Tidig lördagsmorgon med kaffe i sängen och tända ljus i lägenheten. Hur mysigt som helst. Just i dessa lägen omfamnar jag den mörka årstiden. 

Äntligen, som jag längtat. Nu säljs de vaniljfyllda saffransmunkarna igen. Himmelskt gott till 11-kaffet. 

Man kan inte alltid lyckas. Jag tänkte testa palettblad igen, men det gick sisådär...

I helgen som var hade Freja och jag egnetid då Kimmo var hos Elis. Helt plötsligt kan den här lilla damen både lyssna på matte och gå fint i kopplet. 

Söndag kan ibland bli pizzakväll. En helt godkänd pizza, men inte mer än så. 

Det blir en del fika och jag inser när jag tittar på bilderna att olika sorters bullar och munkar fyllda med nån form av vaniljcreme verkar vara mitt förstaval. Dessa är från Café Gyllen och jag rekommenderar dem varmt. 

Nu kör vi tre dagar till innan jag tar lov. Jag har planerat in en del men det ska givetvis även bli tid till att bara ligga i soffan och kolla på serier och filmer. Precis så där lagom chill som det ska vara när man är ledig. 

Ha det bäst!

Jag vaknade kvart i fem i dag och var utsövd och pigg. Det är en känsla som slår mycket annat. Jag värdesätter att ha gott om tid på morgonen och att få vakna till i lugn takt. Kaffe i sängen, tända ljus och morgonmys med hundarna lägger grunden till en bra dag. 

Trädgårdsföreningen är magiskt fin i gryningen men sin ljuvliga ljussättning. Trots den mörkare tiden på året stöttar naturen upp genom att lysa upp tillvaron med ett lövverk som går i sprakande färger. 

Oktober månad är den "rosa månaden". Vi uppmärksammar och lyfter fram det faktum att många drabbas av bröstcancer, både män och kvinnor. Här i stan är stora delar av belysningen färgsatt med ljust rosa toner under den här tiden. Vackert, vemodigt men också hoppingivande. 

När det är klart väder kan jag få njuta av vackra soluppgångar "trots" att jag bor i stan. Staden har sina fördelar, precis som förorter och landsbygd har. Jag blir dock lite irriterad över att människor på landet ofta uttrycker att "det är synd om de som bor i stan" och menar på att vi inte får uppleva stjärnklara kvällar eller fina soluppgångar. Precis som de kan ta sig in till stan för att njuta av kulturliv, shopping och vackra parker kan vi stadsbor ta oss ut på landsbygden för att ta del av dess sceneri. 

Jag har egentligen inte saknat min bil någonting sedan jag sålde den. Jo, kanske lite i somras då jag inte tog mig ut i skogen eller till någon sjö så lätt men inte annars. Jag har kommit att uppskatta bussturerna till och från jobbet väldigt mycket. Under 20 minuter kan jag sitta och bara tänka, drömma, kolla av sociala medier, läsa nyheterna eller bara vara utan att behöva vara på allerten och ha koll på trafiken. Jätteskönt och miljövänligare. 

När jag kommer tidigt till jobbet ligger den långa korridoren öde och jag känner ett lugn inom mig. I dag mötte jag däremot fritidshemsbarnen och det gjorde mig så glad. Två härliga barn mötte mig med varma kramar och då känner jag ännu mera att jag är på rätt plats i livet. Det finns inte mycket mer att önska. 

Nu hoppas jag att ni får en fin torsdag. Jag har långdag med föreläsning och seminarie fram till 17. Det sker digitalt så jag tänker åka hem på min lunch så att jag kan delta i lugn och ro. Eftersom det är torsdag kommer jag sedan ägna kvällen åt att tvätta, gå med hundar och kanske dra ihop ett storkok med köttfärssås och pasta. Matlådorna i frysen är snart slut så lite påfyllning behövs. 

Allt väl till er alla!

Så här mindre än ett dygn efter spruta nummer två känner jag en obehagskänsla i kroppen. Huvudvärk, ont i lederna, varm och kall om vart annat. Ja, som om hela jag är i olag. Exakt så här kan jag iofs känna mig vilken dag som helst men just nu funderar jag på om det beror på biverkningarna. Det kanske blir som så att jag får lämna jobbet och gå hem efter lunchen. Jag har en viktig biblioteksutbildning i eftermiddag men den är digital så den kan jag alltid ta hemifrån. 

Bortsett från vaccinationen så snurrar dagarna på i ett rasande tempo. Jag blir trött, tröttare än vanligt. För tretton år sedan sisådär valde jag att börja jobba med elever i mellanåren för att jag kände mig klar med de små. När jag sökte mitt nya jobb här i Linköping så valde jag att söka en 4-6 tjänst. Helt plötsligt står jag här med småfolk igen. De är supersöta, jättegulliga på alla sätt och vis men de är också utmattande. Förmodligen vänjer jag mig och just nu väljer jag att gilla läget. Funkar det inte så får jag söka mig vidare värre än så är det inte. 

På hemmaplan njuter jag över att den heta sommaren verkar vara över. Nu kommer den tid som jag älskar allra mest. Tidig höst! Soliga dagar med krispig luft då vi kan gå längre promenader och Kimmo är pigg och alert igen. Trädgårdsföreningen bjuder på sensommarblomster. 

Palettbladen lyser i sprakande färger. Jag ska ta och sno åt mig ett par skott i morgon när vi tar vår morronpromenix. 

Nu är snart min lunch slut och jag ska hämta nya elever som behöver lite extra spec undervisning. Därefter blir det till att fara hem, vila lite och sedan vara med på utbildning. Jag hoppaas den här obehagskänslan ger sig under eftermiddagen eller kvällen så att jag kan gå till jobbet i morgon och känna mig mer som mig själv. 

Ha nu en fortsatt fin tisdag. 

Min första arbetsvecka på nya läsåret är gjord och i dag brakar verkligheten igång på allvar. Det är i dag som våra nya elever dyker upp. Märklig omställning från att ha varit en 4-9 skola som nu är en F-1 och 4-6 enhet. I vårat "hus" finns också särskolan med massor av barn och ännu flera personal.

Jag tror att det kommer bli superbra, bara allt faller på plats och blir klart. Jag är ju ständigt drabbad av diverse renoveringar och ombyggnationer både på hemmaplan och på mina olika jobb. Tröttsamt! Just nu så bygger man om skolgården utanför mitt fönster och förra veckan grävde man upp och nu så ska plattor läggas. Det innebär att man kör med alltifrån grävmaskiner och paddor till den hemska sågen som kapar betongplattorna. Ljudnivån är hemsk!

Vad har då hänt sedan sist, när jag hade min sista semestermorgon? 

Morgonpromenader i Trädgårdsföreningen är fortfarande lika vackra. Alltid är det någon ny växt eller blomma som fångar mitt intresse. 

Det är en lyx att ha denna park bara två minuter ifrån mig. 

Jag är inte superbra på växtnamn men kanske kallas den här för Dhalia? Hur som helst så är den glimrande vacker. 

På jobbet fick vi fin välkomstpresent i form av en egen mugg med namn och ett litet "citat" på. Väldigt uppskattat. 

Den interna fortbildningen fortsätter på temat Ledarskap. I år ska vi läsa, analysera, reflektera, pröva och givetvis konferensa kring den här boken. 

Än så länge är det ljust på våra morgonpromenader. Det dröjer dock inte länge till innan mörkret bäddar in oss. 

På temat renovering. Jag hade tänkt sitta ute på balkongen i fredagskväll. Jag gjorde ett omtänk. Det var trångt på gården och bilen närmast min balkong var ca 3 cm från att kroka i sin sidospegel i min balkonglåda. 

Lördagen startade jag med att ta ett välbehövligt träningspass. Jag hoppas på att komma igång och in i rutinerna snarast. 

I går, söndag, var Tyra hemma hos mig. Vi åt lunch och så färgade hon mitt hår. Jag är nu inte längre en blekt blondin utan en mörkt grå/blå-hårig person. Jag gillar mitt kök. Det är inte ett kök som passar en familj utan mer ett singel-kök vilket är väldigt passande i mitt fall. 

Jag har snöat in på stuvade saker. Här är en form med stuvad blomkål med kassler. I går blev det stuvade grönsaker till kycklingfilé och stekt vitkål. Gott och bra då det blev flera matlådor till mig. 

Rosor! Länge sedan sist men desto mer uppskattat nu. Jag blir glad varje gång jag går in i mitt vardagsrum. Jag älskar färgen. Hur skulle ni bedömma den? Är de orangea eller laxfärgade? Strunt samma vad det heter, jag tycker de är superfina. Jag har haft en period under några år då jag mest köpt vita och blekt ljusgröna blommor. Doftliljor är en annan favorit. "Färska", snittblommor är en lyx. En lyx som man faktiskt borde unna sig själv lite oftare. Eller som Martin Ljung sa "Fådda blommor" är de bästa. 

Nu önskar jag er en finfin vecka. Ha det bäst. 

  Det är arla lördagsmorgon hos mig. Jag vaknade innan sex vilket kan tyckas vara helt onödigt men jag la mig ganska tidigt. Utvilad är nog ordet för dagen, glad och förväntansfull är ett par andra. Veckan som gått har varit fin. Den har bjudit på det mesta i väderväg men till största del har jag kunnat njuta av våren. Det är så vackert ute att det nästan gör ont. 

På jobbet hade vi studiedag under torsdagen och sådana dagar betyder väldigt mycket för mig. Jag har ju lite av ett ensamarbete när det gäller kollegor. Mitt arbetsrum finns på expeditionen så de naturliga mötena blir inte så många. Under torsdagen fick jag iallafall möjligheten att lära känna tre kollegor lite närmare, superkul. Vi arbetade tillsammans i en workshop om arbetsmiljö. Alla har vi olika uppdrag och olika professioner det gör att samtalen blir extra värdefulla då vi ökar vår förståelse för varandra. Förståelse är en av de viktigaste ingridienserna för att fungera tillsammans och driva en verksamhet framåt. 

I veckan kom mina nya mobil. Det tog sin tid att få igång den då jag var tvungen att uppdatera den gamla, ringa banken för att få veta hur jag får med mig bank-id över till den nya och slutligen så fastnade mitt busskort i din gamla mobilen.Turligt nog har Östgötratrafiken en facebooksida där man kan chatta med dem så jag fick snabb hjälp av dem där. Nu ska jag bara lära mig alla finesser. Det jag redan nu gläds åt är att kamerafunktionerna är magiskt bra. Nu kanske ni undrar vad det är för mobil, det är en Iphone 11. Jag valde att inte ta den nyaste för 11:an är kompatibel till alla mina tillbehör samt den som var mest prisvärd. 

Under tisdagskvällen tävlade Tusse för Sverige i semifinalen av ESC. Det gick bra och han gick vidare. Superkul och han är såååå värd det. Dessvärre tror jag att det blir svårt att slå Island. De borde vunnit redan förra året då de hade den bästa låten men då blev ju tävlingen inställd. I år skickar Island samma grupp med en snarlik låt och jag tror att det i år, äntligen är Islands tur att ta hem hela rubbet. 

Torghandeln är i full gång på Trädgårdstorget. Jag såg att de säljer jordgubbar, belgiska visserligen men jag funderar på att köpa med en ask eller två hem. Det är ju såååå gott och somrigt. 

När det är så här på hundpromenaderna på mornarna är det allt annat än otrevligt. Det är fortfarande svalt så Kimmo är sitt superglada och pigga jag. Jag är ute kanske 20-30 minuter med dem. Vi går inte långt utan hundarna får nosa runt en massa och markera sina revir. Ibland kör vi lite "sök" på enklaste sätt. Jag slänger ut en näve med deras favoritgodis och de får nosa runt efter dem. Det blir lite hjärngympa som faktiskt tröttar ut Freja mer än en långpromenad. Jag har aldrig, aldrig, aldrig kunnat promenera henne trött. En veterinär sa till mig att ända sättet skulle vara om jag red ut med henne och hon var lös. Jag frågade då om cykling skulle vara ett alternativ men det var det inte. Det blir för monotona rörelser för henne så det skulle ganska snart börja slita på hennes kropp. Om man rider och har henne lös så skulle hon liksom styra sitt tempo själv och skutta runt på ett naturligt sätt. Nu har jag ju ingen häst, är dessutom rädd för hästar så jag får satsa på uppgifter och lekar där hon får använda hjärnan istället. 

Vi mötte den här gåsfamiljen i går när vi gick nere vid ån.. De var allt annat än nöjda med att vi var där. Jag hade inte en aning om att de kunde väsa och låta så skräckinjagande. Läskigt. Jag tycker att gäss och svanar är bland det läbbigaste som finns i fågelväg. Andra djur jag inte heller vill stöta på är grävlingar och vesslor. 

I dag ska jag träffa Tyra och följa med henne när hon ska klippa sig. Vi ska gå en sväng på stan också. Jag behöver ha alltifrån hårspray och nytt mobilskal till glödlampor till min hallampa. Därefter ska vi gå hem till mig och laga lunch. I dag ska jag prova ett enkelt recept från Tasteline. Lax i ugn med en kall citronsås. Då Elis också kommer tänker jag även steka på en fläskfilé. Jag tänker att det kan bli ett par matlådor till dem också. När jag väl lagar mat är det lika så bra att göra det ordentligt. 

Träden vid entrén till Trädgårdsföreningen, den som vetter mot Drottninggatan. Hur vackra är de inte? Man kan inte bli annat än på gott humör. 

En vacker portal och parken bjuder på glimrande planteringar. Men... inte ens här får vi glömma att vi är mitt i en pandemi. Lite överallt står det trottoarpratare som påminner oss om att hålla avstånd. På tal om avstånd. I går tog jag emot en elev som satt och harklade sig hela tiden. När han sen nös och det kom ut.... ja en hel massa som inte är trevligt att prata om, ja då kände jag att han ska hem bums. Då visar det sig att eleven blev hemskickad i onsdags, även om man var symtomfri på torsdagen skulle han inte komma till skolan. Hans förklaring var att "mamma och pappa tror bara att jag hittar på". Men jösses, det här har pågått över ett år. Hur svårt kan det vara att följa reglerna. Nu hoppas jag innerligt att han bara var vanligt förkyld. Efterår spritade jag allt han vidrört och så mycket av mig själv som jag bara kunde. 

I Norrköping har man Rododendronparken den slår utbudet vi har i Trädgårdsföreningen men här finns både gula och vita rododendrons, kanske ännu fler som jag inte upptäckt än.  I dag upptäckte jag dock en plantering av pioner. Jag älskar pioner och har köpt och planterat varje gång jag bott med trädgård. Synd att man inte kan ha dem i kruka på balkongen, eller kan man det? Jag får undersöka det hela. 

Gräsänder är ju ändå ok. De känns inte så aggressiva. Här är mamma and med några av sina ungar. Bilden är inte så skarp för jag fick stå en rejäl bit ifrån och zooma in. Freja skulle bra gärna vilja leka eller kanske sätta tänderna i en av de små dunbollarna, hemska tanke. Freja är snabb som blixten och har lyckats ta både råttor, möss och en duva. 

Runt dammen och bäcken blommar det så vackert. 

Jag hittade ännu en skylt. Den här var av en annan sort, en dikt istället för information. Fin tycker jag, tyvärr stod det inte vem som skrivit den. Den väcker tankar hos mig och det gillar jag. Vad betyder ljus och mörker för dig? Utan mörkret hade aldrig jag uppskattat ljuset på samma sätt. Utan sorg och olycka hade jag aldrig uppmärksammat min lycka. 

Nu är det strax dags för nyhetsmorgon och sen så sparkar vi igång den här lördagen. Jag hoppas ni får en riktigt bra dag.