God morgon på er alla!

Nu kliver jag snart in i min sista semestervecka. Det känns ok. Hjärnan börjar ställa om sig och jag märker att tankarna flera gånger om dagen går till små idéer och uppslag om vad jag ska göra. Det gäller att lägga ribban högt från början, ställa krav och sätta rutiner. Att redan från start sätta viktiga rutiner. Jag hoppas på ett bra läsår med möjligheter att lära, utvecklas och gå vidare. 

Under onsdagen tog vi en sväng till Vingåker där den stora outleten finns. Det var absolut inget för mig. Jag är ingen märkestjej. Har noll koll på vad märkeskläder kostar. Att hitta en fin kavaj som är nedsatt 70% och ändå kostar 800 kr kändes inte som nåt för mig då jag köper mina kavajer på HM för 300.

För mig ligger lusten i shopping i att hitta fynd och sällan kostar de mer än 200 kr plagget. Jag är helt enkelt en "billig kvinna". Sen känns det mindre bra att tänka på hur produktionen gått till både vad det gäller miljöpåverkan och arbetsmiljön för arbetarna. Att leva miljövänligt och tänka hållbarutveckling eller välja ekologiskt är än så länge väldigt mycket dyrare. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något litet. Även jag har mina livsmedel och varor som jag väljer klimat och miljösmart. Numera är jag även superduktig på att använda plastpåsar flera gånger när jag handlar eller att ta med mig "flergångskassar". 

Rosa Ljung. Nu börjar den att blomma och det är så vackert att bege sig ut i skogen. Jag har ännu inte varit ute och letat svamp men hoppas på en lyckosam tur när det är dags för trattisarna. 

Jag fyndade på Rusta här om dagen. Ett jätteljus i min älsklingsserie såldes för 129 kr. I vanliga fall betalar jag runt 300 spänn för dem. Jag var lite tveksam till om den skulle vara äkta men väl hemma kände jag att det var exakt samma doft som vanligt. Funderar lite på att köpa på mig några stycken till. Superbra present att ha hemma och ta till när man blir lite överraskad av nåt firande. 

Som ni vet älskar jag ju det mesta med tomat som bas. I går kväll satte begäret in och det enda jag hittade här hemma i kylen som skulle funka var den här tacosåsen. Jag hade inte ens chips men det gick bra att skeda i sig innehållet. 

I dag är det Tyradag igen. I går träffade jag Elis och vi åt lunch på Pizza Hut. Alltid trevligt att umgås med sina barn och höra vad som händer i deras liv just nu. Elis håller mentalt på att förbereda sig för vidare studier på universitetet i Linköping. Många års studier ligger framför honom  på vägen mot ingengörsexamen i maskinteknik.

Jag ska åka över till grannstaden och jag tror att det får bli en tur på Ikanohuset. Fördelen med det stället är att parkeringen är gratis, det finns många lunchställen att välja på och allt är samlat under samma tak. Det brukar också bli en sväng till en mataffär så att Tyra får hjälp att få hem de lite tyngre livsmedlen. 

Till kvällen planerar jag att göra kantarellcreps. Det var länge sedan jag åt just creps men jag älskar det. Räkcreps, skinkcreps eller svampcreps är mina favoriter. Jag minns att mamma ibland gjorde med typ köttfärs i men det blir inte lika lyxigt och smaskigt tycker jag. 

På tal om mat så hoppas jag på att få till en kräftkväll den närmaste tiden. Kanske bjuda hem alla ungdomar och bara ha det mysigt och trevligt tillsammans. Jag ska hålla ögonen öppna och se om affärerna börjar sälja kräftor snart. 

Nu önskar jag er alla en härlig fredag!

Kramiz

Onsdag i dag men jag måste ändå börja med att berätta lite om min fina tisdag. Den började givetvis så som nästan alla mina dagar börjar. Kaffe, blogg, kattmys, Nyhetsmorgon och frukost. Därefter blev det lite jobb i form av att läsa in mig lite på ämnet autism. Jag har jobbat med autistiska barn under många år men det jag läste för tio eller ens fem år sedan kan nästan räknas som inaktuellt. Inte totalt men man forskar ju kontinuerligt i ämnet och jag behöver uppdatera mig. Nu läser jag en bok av Christopher Gillberg. Jag har inte kommit så långt men det verkar informativ och bra. Boken heter Essence och där kan man läsa om tidiga symtom att vara uppmärksam på men också hur man kan och bör bemöta barn med autism. 

Just nu är jordgubbarna väldigt fina och underbart goda. Jag köpte två liter i går då min bror och hans fästmö skulle komma på en snabbfika. Gubbarna var så söta i sig att man kunde tro att jag sockrat dem men det behövdes inte alls. Jag tror att säsongen alldeles strax är över och i år gick priset aldrig ner under 40 kronor per liter, i alla fall inte på den Ica-butik där jag handlar. 

Det var superroligt att träffa brorsan och hans tjej. Givetvis på behörigt avstånd, då bror är i riskgrupp,  med fika utomhus. Dessvärre känns det som det alltid är för kort tid. Vi hinner aldrig prata klart och färdigt. Vi liksom bara skrapar på ytan av ett dussintal samtalsämnen. Jag hoppas vi hinner ses lite mera i sommar och prata så där mycket att det faktiskt kan uppstå en tystnad. 

Jag är på inget sätt någon miljöslav men när jag kan försöker jag tänka mera hållbart. Jag köper gärna påfyllnadspåsar med hygienartiklar, kryddor, rengöringsmedel och liknande. Att källsortera är en självklarhet likaså att återvinna. Det här med att välja återvinningsbart och hållbart känns viktigt. Just därför har jag nu provat att prenumerera på rakhyvlar. Mina flöden på sociala medier har svämmat över med reklam om en rakhyvel med miljötänk. Estrid tillverkar en hållbar hyvel med hållare i metall, blad som är återvinningsbara och minsta möjliga plast. I går kom mitt startkit. Det var så himla gulligt, förpackat i återvunnen kartong och papper. Kanske "går jag på" en hypad produkt men det kändes bra. Det bästa var nog att jag nu slipper tänka på att köpa blad för det kommer att komma nu med lagom intervall utan att jag behöver tänka på det. Att det dessutom följde med en hållare till duschen kändes kanon. Som det varit nu ligger hyvlarna på en lite hylla i duschen och de åker ständigt ner på golvet när jag rör mig i duschen. Givetvis lossnar bladet varje gång och risken att trampa på den och göra sig illa är överhängande. Ett litet gulligt fodral att stoppa ner hyveln i följde också med, perfekt om jag ska ta med mig den när jag är ute och far. Estrid heter företaget om nån mer blir sugen på att testa. Jag valde ett puderrosa set då det är min absoluta fovoritfärg. 

Vädret var väldigt mysko i går. Sol, regn, solregn, blåst, mer regn, svart himmel och flertalet regnbågar. Jag älskar regnbågar, alla himlafenomen imponerar och fascienerar mig. Norrsken står på min bucketlist. 

ROGGBIV = röd, orange, gul, grön, blå, indigo och violett. Där har vi regnbågens samtliga färger som på ett perfekt sätt smälter samman. 

I dag får det bli lite träning på förmiddagen då jag senare i dag ska in till stora staden för en dejt med en "gammal" kollega. Vi har redan en lista med samtalsämnen som vi via sms bara skrapat på ytan. Under jobbdelarna av året så består kontakten mest av sms och då är det svårt att diskutera på djupet. Nu får vi chansen att götta ner oss ordentligt. U är en av de vänner som hänger med sedan min tid på Ektorpsringen. Då umgicks vi och hade barnen med, nu för tiden är det bara vi två. Att ha med våra män har egentligen aldrig varit aktuellt för vi två behöver allt talutrymme och dödar varje konversation som rör andra saker än skolans värd. Att vi sedan ca 10 år tillbaka jobbar på olika skolor har egentligen bara taggat upp våra samtal. Det är så intressant och kul att höra hur man organiserar sig och hur skolkulturen är på andra arbetsplatser. Nu har ju inte jag bytt jobb speciellt ofta men Ektorp var en plats där det blåste förändringsvindar konstant under mina sista 9 år där, på gott och ont. Jag har fortfarande svårt attt förstå hur en skola som byggdes upp till något superbra under 8 år sedan kunde raseras totalt det nionde (men det är ett annat inlägg som jag skrev för drygt 2 år sedan). Hur det är där i dag vet jag inte men jag tror att ny ledning och en till stor del ny personalstyrka har lyckats hitta kursen igen. 

Nu är det frukostdags för mig innan det är dags att ta tag i dagen. Jag önskar er en fin onsdag.

I dag är det fredag, igen. Hur fort går inte veckorna? Jag tycker att det nyss var påsk eller jul och nu är vi vibrerande nära midsommar. En högtid som så många längtar till. Själv känner jag nästan vemod, jag vet att jag är lite konstig på så sätt. Vemodet grundar sig i den brutala vetskapen om att det snart vänder. Det är nu det är som ljusast, grönast, soligast och varmast. O sen så kommer hösten. Deprimerande att tänka så. Det är många fina dagar och ljusa nätter kvar. Jag jobbar verkligen med mig själv, att inte gå mörkret i förväg. 

I går var det elevavslutning. Jag hade så gärna velat ge de fina eleverna i min klass en rolig och minnesvärd stund. Minnesvärd kanske den blir ändå men på ett mindre positivt sätt. Till att börja med så var vi, pga Corona, hänvisade till att vara bara vi i klassen, i klassrummet. Jag och min kollega hade förberett ett roligt quiz och lite fika.  Men så dök ett störande moment upp som avslutade med att spotta en rejäl spottlorska över mitt bord, min telefon, min dator och till viss del på mig. Suck! Jag tycker synd om övriga elever, de är värda så mycket bättre. Jag hade givetvis önskat mig själv ett bättre avslut då jag inte kommer vara mentor för det här gänget i höst. Förhoppningsvis läggs det mer resurser på klassen som ger möjlighet att anpassa för samtliga elever till höstterminen. En fin bukett rosor fick jag med mig från en av mina elever vilket ändå kändes fint, och så lite choklad mm. 

När jag kom hem var jag frustrerad. Jag behövde få ur mig irritationen. Två timmar i rabbatterna bland kirskål och brännässlor gjorde susen. Den känns i kroppen i dag. Trädgårdsarbete är en fantastisk träningsform men den blir lite sned. Högerarmen är mör i dag medan den andra känns som den alldeles vanliga degklumpen. 

Den här ampeln med jordgubbsplanta fick jag av min bror med fästmö förra sommaren. Jag glömde ta in den i höstas så den har hängt ute hela vintern. Döm om min förvåning när jag såg att den klarat sig. Även de två stora lerkrukorna med jordgubbsplantor har klarat sig trots sin utevistelse. Något annat konstigt är att utanför odlingspallkragen har två jordgubbsplantor tagit sig. Var kommer de ens ifrån? I pallkragen hade jag bara sallad förra sommaren. 

Doftpionen fyller ett år i år. Förra året blev det inte en enda blomma. I år har jag fullt med knoppar. Jättekul om jag åtminstone en gång kan få plocka i hop en fin bukett till min dotter på hennes födelsedag den 23 juni. När hon var liten och jag bodde i radhuset med hennes pappa hade jag pioner som jag plockade på morgonen på hennes fördelsedag och satte i vas på frukostbrickan. 

Även körsbärsträdet fyller ett år. Den blommade väldigt sparsamt men så är det ju ofta med fruktträd som är nya. Tyvärr blir det inga körsbär i år. Jag har fått nåt angrepp som är massivt. Vidriga små svarta kryp har tagit över totalt. 

Inte bara ätbart utan jättefint. Gräslök! Underbar krydda. Som sommarkrydda utklassas den bara av dill. Dessvärre är det för många blommor. Stjälkarna blir lite hårda och träiga vilket gör att jag inte gärna har dem till sillen. Jag vill ha de mjuka stråna som är utan blommor. 

Kamouflagekatten Ozzy har ett par favoritplatser. Det här är en av dem. Här kan han njuta av morgonsol, ligger väl skyddad från tre håll men har koll på ytterdörren och altanen. Ofta när han kommer in efter sina utevistelser tycker jag han doftar tall eller iallafall ved. Jag funderar på om han ligger och vilar sig i någons vedstapel eller vedförråd. 

Katter är egensinniga djur. De kommer sällan när man kallar på dem. Gosas görs det bara när de känner för det och oftast får man tränga sig på för att få klappa dem och mysa. Ozzy är inget undantag. Men om han ligger och loppar sig på nån av sina favoritplatser så tar han tacksamt emot lite gos. Vänder han dessutom upp magen och åmar sig lite så vet jag att han är tacksam och tycker det är toppen.

Fredagskänslan finns i min kropp, lite bubblande skön. Jag hoppas på en bra arbetsdag där vi kan vara produktiva och vi sedan kan gå hem med en känsla av att ha betat av många punkter på våra listor. I eftermiddag ska jag ta det lugnt. Jag ska varken träna eller städa. Bara vara. Kanske tar jag en tur till Ica och köper lite god plockmat eller så. Hur som helst ska det blir skönt att ta helg även om jag har världens bästa jobb. 

Önskar er en finfin dag så hörs vi lite senare. 

Vägen har på inget sätt varit spikrak utan den har svängt både hit och dit, gått upp och ner och hit och dit. Men på fredag är det klart. Min yngsta tar studenten. Ännu en milstolpe som har nåtts. Jag känner att jag andas ut lite grann. Målet som förälder är ju att förvalta sina barn väl och sedan skicka ut dem i samhället som väl fungerande och självständiga människor. Givetvis önskar jag av hela mitt hjärtat att få finnas där för dem ännu en tid men det känns ändå lite lugnt att de nått så här långt och framförallt att mina barn har varandra. 

Jag har inte riktigt pejl på hur syskonens relation är. Det jag vet är att storasyster håller lillebror väldigt kär och uppskattar de stunder då de faktiskt fastnar i samtal och hänger med varandra. Under åren då de tvingades flänga fram och tillbaka mellan sin pappa och mig så hade de iallafall varandra som en trygghet. Ja, fy fasiken. Den erfarenheten önskar jag verkligen att de sluppit, att röra sig fram och tillbaka mellan två hem. Elis har uttryckt det som att "det är ju ingen idé att packa upp väskan, jag ska ju snart härifrån, som om det vore ett jäkla hotell". Där jag bor kommer aldrig att bli ett hem för mina barn. Den vinstlotten gav jag till deras far. Men å andra sidan "where ever I lay my hat....". 

I morgon är jag tjänstledig. Jag la in om två dagar. Den enda ledighet jag kan minnas att jag ansökt om såvida det inte varit begravning. Kanske tog jag en dag då en farbror dog för många år sedan... Hur som helst, jag har tagit ledigt två dagar. Jag la in om den här ledigheten långt innan Corona, långt innan förbud mot folksamligar och rekommendationer från Folkhålsomyndigheten. Långt innan utspringet blir "gåendes under kontrollerade former". 

Jag tycker verkligen synd om årets studenter. Elis blev av med både utlandsresan, sommarjobb, studentfestligheter, utspring, flakhoppande och studentfest med många gäster. Jag måste nog ändå säga att han tagit det med jämnmod. Han har gjort det mesta och bästa av det hela. Beundransvärd och med en helt annan mentalitet än mig. Jag hade nog blivit heldeppig. 

Nej, den här våren har inte alls gått som på räls, eller är det det den har gjort? 

I dag låste jag mina omdömen. Det är också lite av en milstolpe. Jag lämnar år 7-9 och går vidare till det jag är bäst på. Eller var bäst på. Till hösten står jag omigen, efter en 8 år sisådär, som klassföreståndare för en år 4. Jag träffade mina blivande pärlor för ett par veckor sedan och det kändes kanon. Jag har lärt mig så mycket av min tid på hög, haft jättekul och framförallt träffat massor av fantastiska elever och helt magiska kollegor. 

Maskros! Så motarbetad, så livsstark, så magnifikt vacker och helt galet spridningsbenägen. Lite som kunskap i största allmänhet. Okunskap skapar rädsla. Vissa människor är rädda för att lära sig nytt. Rädda för att förstå nya saker. Eller att förstå riktigt gamla saker. Som en sån enkel grej som att alla människor har ett värde, samma värde faktiskt. 

Manic Monday, kanske kanske inte. Förmodligen. Min känsla är att alla dagar på jobbet är insvept i ett maniskt skimmer. Eller kanske inte maniskt utan bara med en sinnessjukt  hög energinivå. Det händer ibland att jag försöker förklara för andra hur våra arbetsdagar är men det är supersvårt att få andra att verkligen förstå. De tror att de förstår då alla har gått i skolan en gång men det är inte samma sak. Alla har varit sjuka men det gör oss inte till läkare. 

Min helg har varit fin. Under lördagen gjorde jag en del ärenden inne i stan och jag passade på att köpa med mig mat från Spicey Hot. Resultatet blev ungefär på samma sätt som när jag köper pizza och väljer att ta något annat än "min vanliga" rätt. Jag blir alltid lite besviken. När ska jag lära mig att om jag blir sugen på pizza, thai eller liknande då är det ju det gamla vanliga som suget grundar sig på. Kanske är det tanken på att jag måste vara lite modig och äventyrslysten och ta nya rätter som gör att jag beställer annat. 

I går däremot blev det ett säkert kort, dillkokt nypotatis, matjessill, gräddfil och gräslök. Gudomligt gott och perfekt efter en varm sommardag. 

Det var ju Mors dag i går. Jag hämtade upp Tyra först och sedan Elis. Fikan blev kort då sonen inte alls var i form och jag fick skjutsa hem honom efter mindre än en timma. SÅ kan det vara i studenttider. Baksmälla är inte att leka med. Jag fixade vätskeersättning att skicka med honom hem så han skulle ha en sportslig chans att återhämta sig till i dag. 

Tyra och jag drällde sedan runt en stund på Ingelsta, handlade åt Veronica och åkte och lämnade. Vi gjorde som vi brukar göra, en hissleverans. Jag ställer in i hissen och hon trycker upp den. Karantänlivet måste vara fruktansvärd och hemsk. 

När jag träffar Tyra brukar vi göra så att jag hämtar henne på stationen i Kimstad för att sedan skjuts hem henne. I går mellanlandade vi i Blacka. Hon saknar djuren. Vi är lite olika där. Hennes favoritpälskling är katten och hon längtar allra mest efter Ozzy. Själv klarar jag mig fint utan katten men hundarna blir jag nästan sjuk av längtan efter bara det går ett dygn. Vi passade också på att rensa lite i min garderob och hon fick en påse kläder med sig hem. Vissa plagg hade tom prislapparna kvar... Jag måste skärpa till mig lite. 

Vattenmelon är otroligt gott och svalkande under varma sommardagar. Vi delade på en ute på altanen istället för att ta en varm kopp kaffe. 

Kanske lite pensionärsvarning men just den här drycken är den som jag tycker släcker törsten allra bäst. Mitt sug efter den går som i vågor. I dag är den vågen ganska så stor, jag tror det är sältan som skapar suget. 

Nu är det hög tid att byta om, ta ut hundarna och sedan åka till jobbet. Jag brukar vara på plats vid halv åtta men just på måndagarna har jag ingen egen lektion förrän 9.30 så jag försöker öva mig i att inte komma till jobbet så där alldeles för tidigt. 

Nu önskar jag er alla en finfin måndag, med eller utan insalg av mani. 

Så där ja, nu är vi framme vid måndag igen. Rent mentalt känns det bra att det är en kortvecka vi har framför oss. Rent fysiskt känns det som om jag borde sjukskriva mig. Jag har en väldigt dålig kroppsdag. Bäcken och ländrygg är inte alls med på tåget. Vanliga dagar har jag ont på morgonen men efter värktabletter och lite aktivitet så släpper det efter entill två timmar. I dag kände jag direkt att det hela tagit sig till en annan nivå. Jag kommer dock ta mig till jobbet, göra mitt bästa och det är gott nog. 

Jag har hört från kollegor, tidigar och då gällde det inte mig, att om man är anställd på 100% så ska man prestera 100%. På det stora hela kan jag väl hålla med men alla har rätt till en dålig dag. Alla har också rätt att så långt det är möjligt få anpassa sina arbetsuppgifter. I eftermiddag har jag och bästa mentorskollegan viktiga möten som skjutits på länge nog så det är av största vikt att jag är där. 

Möjligheternas måndag, vad kan det då innebära? Jo, vi har alla möjligheter att lyckas göra något bra, att utvecklas och bli bättre människor. Så är det varje dag men eftersom veckan startar med just måndag så tänker jag att det är bra med nystart, omstart eller så på just en måndag. 

Som vanligt på mina mornar har jag Nyhetsmorgon på. Jag hålelr på att sätta kaffet i halsen när det rapporteras om allt idiotiskt som Trump låter komma ut ur sin mun. Det senaste är att man ska injicera desinfektionsmedel i lungorna. Herregud! Idioten har inte mer kunskap än en fjärdeklassare. Har han ens varit med på en biologilektion, har han ens den minsta av livserfarenhet? Och sist men inte minst, hur i helvete kunde amerikanska folket rösta fram hoonom som president? De har på något konstigt sätt gjort det lätt för övriga världen att dumförklara en hel nationsbefolkning, eller iallafall drygt hälften av dem. Jag har sagt det förr och säger det igen... Det är himla konstigt att ingen har sett till att få bort honom, jag trodde han skulle bli skjuten inom loppet av ett halvår. 

Nehej, nu är det dags för morgonppromenad med hundarna och därefter tar arbetsdagen vid. 

Jag önskar er alla en finfin måndag och kom i håg att ta vara på de möjligheter som ges.

Så har vi nu kommit fram till fredagskvällen. Alla som jobbar vet känslan. Iallafall alla som jobbar heltid och raka veckor. Den här veckan har varit lite utöver edt vanliga. Utan att avslöja för mycket så har det regnat kränkningsanmälningar, andra anmälningar, mail, möten, samtal, utvärderingar av åtgärdsprogram, oro för sjuka kollegor, krav på att ordna distansundervisning trots att vi ortfarande bedriver undervisning på själva skolan, föräldrar som inte kan förstå varför deras hemmavarande barn kan få göra prov just hemma och så lite undervisning på det. Jag blir trött. Mitt huvud tar slut.

Jag får verkligen anstänga mig för att veta vad bulljävlarna kostar om man får 10 kronor över om man köper 5 men det saknas 20 kronor om man köper 7. I vanliga fall inga problem men med svängdörr i klassrummet, elever som rullar runt på sina stolar, de som tror att lektionen har flextid och andra som sitter och skriker att "antag" inte är svenska utan nån jävla italienska då blir det lätt rörigt även i fröken Johnssons huvud. Jag ska balansera runt 60 minuter med drygt 25 elever och föräldrar blir tokiga över att göra läxor med två barn. Sorry men lärarutbildningen skickade inte med nån extra portion med multitaskingförmåga eller extra tålamod. "Jag får betalt för detta " är ett bra mantra, bara man inte följer upp det med "men inte tillräckligt".

Veckan som gått har givetvis innehållit både träning, hundpromenader och sköna naturupplevelser men också tid med både min dotter och son. Tyra har ju bott på egen hand snart ett år nu och sonen väljer, helt förståeligt med tanke på läget just nu att bo till största del hos sin far. 

Under onsdagen agerade jag skjuts och stöd åt Tyratösen när hon skulle till sjukhuset för ultraljud av hjärtat samt arbetsprov. Hon har ju ärvt mina skitkassa gener men kanske i något uppgraderad form. Jag är så tacksam att man tar tag i hennes mående och tar det på allvar. Efter sjukhusgrejen köpte vi fika och sen "slaktade" jag mina modersplantor av palettblad så hon fick 10-talet krukor med skott hem. När jag skjutsade hem henne passade vi på att handla lite. Hon har ju inte tillgång till egen bil eller att få skjuts så ofta så när vi väl ses ser vi till att få många ärenden gjorda. Kul att hänga med henne, skönt att kunna hjälpa till coh härligt med hennes glädje och tacksamhet. Mina barn är inte serverade något på silverfat, inte söndercurlade utan faktiskt bra, vuxna människor som både tar ansvar och hjälper till utan att man måste be dem. 

Det har inte varit enkelt och det har varit tufft att veta att om tex deras mobil går sönder kan jag inte bara köpa en ny åt dem. Kontrasten blir sjukt galen mot de som har insällningen att "men då lånar jag av pappa"... Och sen försvinner det där lånet i nån form av spill eller så. De vet att jag inte har några stora reserver att ösa ur så de måste faktiskt klara sig själva. Å det gör de, med den äran. Jag är så stolt och får så mycket beröm för mina ungdomar.

Jag tänker tex på Tyra som jobbade mer än 100% på ett boende i Norrköpingunder ett år. Hela den tiden bodde hon i Linköping och behövde pendela. Buss, tåg och sen buss á 1,5 timma - enkel resa. Jag hade nog inte orkat det själv. Att sluta halv tio, komma hem vid halv tolv och sedan gå upp igen vid 5 på morgonen. Det ger perspektiv. Jag börjar åtta som tidigast med det i perspektiv så blir det löjligt och oförskämt att tro att man "börjar tidigt" om man inte är bagare elelr typ tidningsbud. Hänger ni med i mina tankebanor?  Så jäkla glad att hon inte hann gå rätt in i väggen. Jag som gillar fortbildning är ju dessutom extra stolt över att hon senaste året valt att studera för att utveckla sig själv och kanske kunna studera vid högskola eller universitet. Jag älskar tanken på att mina barn är allt annat än nöjda eller svårighetssökare, problem är till för att övervinnas. På egen hand, precis som vuxna människor gör. 

Det är bara sorgligt att Coronaskiten slår undan sonens hela studentfirande. Resa utomlands, firande på barer och klubbar, bal, utspring och efterfest allt sådant bara sveptes bort i och med det här jävla viruset. 

Utanför Vrinnevisjukhuset finns detta underbara konstverk. Huvudet har ett syskon strax brevid. Jag tycker de är magiska. 

Tyra och jag har en grej i hop och det är att äta räkmackor. Jag hade samma sak med min mamma. Dessa köpte vi på Ica Kvantum i Klockaretorpet och de är oerhört geerösa med räkorna. Stora, saftiga och handskalade. Jag rekommenderar de varmt. Då jag älskar dill så kanske det är mitt ända önskemål, att det skulel vara lite mer dill på dem. Men jag snodde Tyras så jag blev nöjd. 

Jag tröttnar aldrig på att vandra runt med hundarna i såna här vitsippsbackar. Om man erbjuder sig själv att vara lite extra naturen så kan man plocka ur sina hörlurar och lyssna på alla fåglar. Det är liksom galet. Som en myriad av fågelsång. Det gör mig lycklig, mitt i allt som är jobbigt och svårt blir hjärtat varmt och lätt som en heliumballong. Jag pratade en gång med en mamma som kom från Afganistan och jag frågade henne vad som var det ovanligaste eller konstigaste med att komma och bo i Sverige. Vet ni vad hon svarade? Alla fåglar! "Ni har så många fåglar, de är små, små eller lite större. Några är grå andra har så mycket färg och de låter så mycket på ett bra sätt". Hennes ord fick mig verklgien att börja uppskatta det vi har i vårt land. 

När jag gick genom "skogsdungarna" i närområdet i dag blev jag glad. På minst tre olika platser såg jag sådana här konstellationer av fallna träd och ditsläpade grenar. Det betyder att det finns barn som leker på samma sätt som jag gjorde när jag var liten och när min mamma var liten och... Ja, ni fattar. Det finns barn som släpper mobilerna, datorerna och plattorna för att använda fantasin och vara ute och leka. Underbart!

Vi kom till en rejäl slänt och hundarna blev som tokiga. Svaret på varför kommer i nästa bild, är du äckelmagad kan du sluta läsa nu....

Resterna av ett rådjur. Bara 50 meter från Folketshus och typ två meter från den asfalterade gångvägen. Hur fasiken kom det dit? Känns orimligt på något sätt. 

    Min älsklingtjej saknar sin "mamma" när jag jobbar. På kvällarna tar hon igen förlorad tid genom att vara nära, nära.... Jag älskar det och jag älskar henne. På något vis uppväger hon min allmänna brist på närhet och omsorg. Utan mina pälsklingar vore jag bara hälften av den jag ändå lyckas hålla i hop och vara. 

Nu önskar jag er alla en fin fredagskväll. I morgon är det lördag och då hoppas jag på sovmorgon för oss alla. Iallafall för oss som jobbar heltid och raka veckor.

Nu så är kortveckan efter påsk till ända. Den har väl flutit på i bästa skolanda med hemmasittare, arga föräldrar, ännu argare elever, slagsmål, möten, delgivningar men också roliga stunder. I dag hade jag en jätterolig timma med en klass som jag tidigare undervisade i matte. Nu gällde timman inte matte utan religion, hinduismen, i praktiken. De fick prova på ett yogapass med mig som instruktör, guide, vägledare genom positionerna. 

Jag inser varje gång jag hoppar in nånstans och guidar hur mycket jag saknar att jobba med yogan. Kroppen fixar absolut inte att hålla på som jag gjorde som mest, när jag både jobbade heltid som lärare, hade yngre barn och ledde pass 3-4 ggr i veckan varav ett morgonpass innan jobbet. Kanske inte konstigt att kroppen rasade. I dag skulle jag gärna hoppa in som vikarie lite då och då, eller ha ett till två pass själv. 

Palettbladens tid är kommen. Som jag längtat. Jag har tagit och satt en massa sticklingar. Jag har även gjort tre nyförvärv. Jag ser framför mig att jag ska plantera i mina balkonglådor och bara njuta av dem. Alla dessa pelargoner som jag köpt genom åren och de har förstås varit vackra på sommaren men jag lyckas aldrig övervintra dem. Bara Mårbacka kan jag hålla liv i. 

De här tre har jag massor av sticklingar av nu. Så pass att jag skänkt bort till vänner och kollegor. 

Dessa är mina tre nyförvärv. Är de inte ljuvliga? Den översta har mer spetsiga blad, den mellersta är av den krusiga och bulliga sorten och den nedersta en perfekt mix av färg och form. Min favorit alla kategorier är dock den mörkaste. 

I dag har sonen namnsdag. Elis är ett hebreiskt namn som betyder ungefär "Min Gud är Jahve". Ungefär 7300 män heter det, av dem är det ca 3300 som har det somtilltalsnamn. Märkligt nog är det 93 kvinnor som heter det och 44 av dem har det som tilltalsnamn.Jag undrar om betoningen då är annorlunda, lite som Elise....Min Elis har sitt namn efter sin fars morfar, som jag bara kände helt kort men han var fantastisk den uppfattningen hann jag iallafall få. Sin födelsedag delar Elis med sin mor morfar.... Ett morfarsbarn helt enkelt. Min morfar var också en fantastisk person och delade sitt svarvarintresse med Elis den äldre. 

Förr firade vi barnens namnsdagar med både fika och present. Nuförtiden blir det bara en verbal grattishälsning. Hur brukar ni göra med namnsdagar?

Den här veckan har inneburit ganska tunga nyheter. Vår första "kändis" som drabbats av Covid-19 gick bort. Jag tänker förstås på Adam Alsing. Vilken chock. Han var ju inte mycket äldre än jag. Sedan har det även inneburit meddelanden från vänner, släktingar och bekanta som har det tufft och drabbats av sorger och vetskap om kommande sorger som gjort mig ledsen. Jag önskar jag kunde göra något för alla därute som just nu har det tufft. 

Vi måste alla bli bättre på att vara rädda om varandra och den korta tid vi har här på jorden. 

Stor och varm fredagskram till alla er där ute.