God morgon!

Torsdag, jag är ledig så här i slutet av veckan tack vare den kristna högtiden Kristihimmelsfärd. Jag fick i går frågan om hur jag som "kristen" skulle fira. Det blev ju lite platt fall, för jag firar inte. Jag känner ingen som firar högtiden för den rätta sakens skull. För mig är det mer två sköna vårdagar då man är ledig. Ett par dagar att återhämta sig på, att komma i fatt på hemmaplan med sånt som jag vill göra i ordning. Den här helgen blir det också en träff med familjen, träffa en kompis och lite sånt. Eleven som frågade blev mycket förvånad. Speciellt med tanke på att hon fastat en lång tid och själv såg fram mot den här dagen. Dagen då Ramadan bryts och övergår i festligheten Eid. Jag måste setts som en förtappad själ. 

Våren kom ordentligt den här veckan, nästan så att det har känts som sommar. När jag gått ut med hundarna på morgonen har himlen varit klarblå, luften ljum och det har doftat grönska. Jag älskar den här ljusgröna färgen som bäddar in hela min tillvaro. Under veckan har allt fler träd och buskar slagit i blom och det är helt underbart. 

Tidig morgon, ca 7:30, vid mitt jobb. Morronlugnet innan stormen slår till. Jag hör till dem som verkligen tycker det är roligt att komma till jobbet. Att vara i god tid är viktigt för mig. Jag börjar egentligen inte förrän 7:50 så jag skulle kunna ta två senare bussar men jag startar hellre tidigt och kan gå hem en liten stund tidigare utan dåligt samvete. Jag är som effektivast på morgonen. 

Den här våren har jag arbetat i block med årskurserna. Jag startade med år 6 och har sedan arbetat mig neråt. Tyvärr kom jag inte på idén med händerna innan jag började med femmorna. Det gör iofs inte så mycket. Sexorna försvinner efter sommaren till andra högstadium men de som nu är femmor och fyror finns ju kvar. Vid mitt första möte med en elev får den rita sin hand. Under tiden kör jag full intervju och frågar massor om allt från hur de har det i skolan till vad de gör på fritiden, var de är födda, vilket språk de pratar osv. Det har varit effektivt. Jag får en bild av eleven, den blir avslappnad och tycker att det är roligt och mysigt att komma till mig. Jag vill inte att de ska se det som ett straff att lämna klassrummet. Jag tror jag lyckats för i går smög en liten tjej upp till mig och sa "jag älskar att komma till dig". Snacka om att bli boostad. Sen tror många elever att de "slipper" den ordinarie lektionen, att de slipper jobba. Det de inte förstår är att de troligtvis jobbar väldigt mycket hårdare hos mig än i klassrummet. 

Lite dålig bildkvalité men ni ser nog vad det är. Jag har sett det förr, i Norrköping. Här är det bostadsbolaget som hyrt in en mycket miljövänlig och framförallt tystgående gräsklippare. Jag fick höra av en kollega att de gjorde det även förra året. Bra för just våra elever att få se. Många av dem ville fram och hälsa på hästen men här fick vi bromsa dem men att hästen inte har tid, den jobbar. 

Som ni vet har jag ju gjort mig av med min bil. Den blev bara en oro och kostnad. Numera åker jag kollektivt och det fungerar fantastiskt bra. 200 meter till hållplatsen och jag tar mig över hela staden. Priset är också galet bra, 625 kr. Bara parkeringen för bilen gick på över 1000  kr per månad. Eftersom jag åker med en relativt tidig buss så är den väldigt glest befolkad, superbra i pandemitider. Extra kul är det att en av mina bästa arbetskamrater åker med samma buss, så vi får en 20-minuters snacktid med varandra. Under själva skoldagen är vi däremot oftast på två olika håll. 

I går tog jag mig en timma i Trädgårdsföreningen med hundarna. Oj, oj, oj vilken livsglädje det var där. Massor, massor av ungdomar. Några satt och spelade och sjöng, några solade, några spelade spel, andra bara hängde tillsammans och ett helt gäng använde beachvolleyplanen. De flesta verkar ha cyklat hit för det var tonvis med cyklar överallt. Jag var ute mellan 18-19 så barnfamiljerna hade gått hem till sig och övriga hundägare hade inte samma rasttider som jag vilket gjorde min längsamma promenad extra njutbar. 

Jag har sovit bra i natt och vaknade utvilad. Ute var det, som det brukar på helgerna, helt öde och tomt. Jag mötte ingen, såg kanske 2-3 bilar i rörelse och en och annan buss. Jag och hundarna tog en långsam promenad längs Sankt Larsgatan, upp mot Stortorget, in i Trädgårdsföreningen och sen hem igen. Härligt. 

Lugnt och skönt. Observera den hemska byggställningen till höger. Jag försöker bara stå ut. Fönstrena skulle behöva tvättas hos mig då de verkligen har en hinna av vägdamm men det är ju ingen idé. Jag får försöka se förbi det. 

I dag är det den 13 maj och Linnéa har namnsdag. Jag messade min dotter som har det som mellannamn. Jag fick en sån gullig video från när Ozzy (min katt som de tagit över) skulle få mat. Jag vet inte vad som hänt, jag känner knappt igen honom. Jo, till utseendet men rent mentalt är han som en ny katt. Han pratar massor, kommer och kräver gos, vill bli buren, leker med leksaker, mattor och far omkring. Han mår så mycket bättre nu än han gjorde hos mig. Jag tror inte att det beror på mig utan snarare på att min lillhund har jagat livet ur honom här hemma. Freja är inte elak men har velat leka med honom. Tyra och Peter har även lärt honom lite trick. Jag har aldrig tidigare sett en katt som sitter på kommando även om jag vet att många tränar tricks med sina katter. I dag fick jag den här videon. 

Nu önskar jag er alla en fin Kristihimmelsfärdsdag, en härlig Eid, där ni får njuta av vår vackra vår och underbara väder.

Ett stort grattis till alla er som bär det vackra namnet Linnéa. 

Torsdag är min tvättdag sedan nystart. Det brukar också vara min städdag men efter gårdagens ofrivilliga långpromenad fixar inte mitt knä det. Våren är här, iallafall sen ett par dagar tillbaka. I helgen var det mer eller mindre snöstorm så jag tänker inte ropa hej än. 

Vårplaneteringarna i Trädgårdsföreningen är på plats. Vackert och det gula värmer ända in i min frusna och kalla själ. 

Något som också värmer är reparationen av taket. Men den värmer av en helt annan anledning. Det här är alltså min utsikt från köksfönstret. Den var skapligt ful redan innnan. Det kunde jag ändå leva med. Nu ska detta vara min vardag i 4 månader. En portkod som är urkopplad, byggare som röker utanför mitt fönster (vilket vi boende inte ens får göra), män som kliver runt på byggställningen utanför mitt fönster redan vid 7-tiden, takpannor som ska kastas (!) ner och annat slammer. Jag kommer behöva ta in på vilohem efter semestern och allt detta utan att jag får ett kännbart resultat. 

Lägenheten är torr som fnöske. Jag känner det i mina ögon och mina växer ropar på vatten varannan dag. Tredje gången gillt för denna luftfuktare. Billiga och vackra men sinnessjukt känsliga för vattenmängd mm. Jag har en i sovrummet och i morron kommer nummer två, den ska få bo i vardagsrummet. 

Måndagar är storkoksdagar. Massor av köttgryta med ris och en hel del pasta med köttfärssås blev det. 

Tidig morgon i Linköpings city. Jag far med bussen strax efter 07. Somliga dagar hinner jag köpa en kaffe på 7/11. Det är skönt att åka buss. Och roligt. Jag har en härligt skön kollega som åker med samma buss så de 18 minutrarna det tar till jobbet går som i ett nafs. 

Sankt Larsgatan på morgonkvisten.

I dag nåddes vi av det faktum att ännu en gång har en "Mäns våld mot kvinnor" slagit till. Kan det verkligen vara så att det finns så många "sjuka män" eller är det så att männen formas att "bete sig sjukt". Kvinnor och flickor ska inte behöva lära sig att undvika riskfyllda platser, utan pojkar och män ska för i helvetet lära sig, veta in i märgen att man slår inte, man kränker inte, man skadar inte. Och det här gäller alla män. Inte för att alla söndrar men alla måste lära sig samma sak. Män (inte alla men...) måste lära sig att hantera nerderlag och misslyckanden utan att ha ihjäl en annan människa. De får börja göra som kvinnor (inte alla men...) bli utmattade, utbrända osv. 

Torsdagar är mina planeringsdagar. Jag har mycket att dokumentera och relektera kring och sedan analysera och dra slutsatser. Men alla mina lärarkollegor har lektion då så det slutar oftast med att jag kommer med utkast, "sitter och väntar" på att deras lektioner ska ta slut, så visar jag dem, de tycker till och så får jag revidera. Ganska så kostsamt vad det gäller tid. Det är då väldigt härligt och underbart att hinna hem i dagsljus, ta ut hundarna och bara lunka runt. 

Som jag längtar efter lövsprickningen. Det kommer bli så underbart vacker. I denna glasbyggnad huserar massor av växter som är till salu men även ett härligt café som jag rekommenderar varmt. Speciellt om vädret är som i dag och man kan sitta ute. 

Så har nu även den blåa strumpan kommit på. Jag trodde att det skulle stjäla massor av ljus men det kommer nog inte vara mitt största problem. 

Problem har man alltid, en del har stora, en del har små. Jag tror att storleken på samma problem kan variera från person till person. Det beror liksom på hur man tacklar dem och framförallt vad man tidigare har i ryggsäcken. 

Jag har själv den senaste månaden stött på flera hinder både vad det gäller den fysiska och psykiska hälsan men även sett att sådant som drabbar andra kan påverka mig själv djupt. Jag hade ett superbra snack i lördags med en gammal vän. Hon gav mig mantrat "en sak i taget, vi hanterar saker och ting när vi vet vad vi har att hantera". Bra vän, bra snack. Att hon dessutom kunde ge en massa exempel och egna uppplevelser som referens stärkte mig. 

När det stormar i mitt lilla vattenglas är det ändå fint att mötas av support. Lite som Hasse&Tages "spik i foten".

Nu så väntar tvättstugan och lite annat smått och gott. Jag önskar er som vanligt en fortsatt fin dag och tackar för alla fina meddelanden jag fått. Jag svarar er som alltid även om det kan ta några dagar.

Så "häng i och håll ut"

Och så upp igen. 

I dag är det sista dagen på påsklovet. Det känns helt ok. Jag gillar mitt jobb väldigt mycket så det ska bli riktigt skönt att återgå i morgon. Jag blir lite av en grubblare när jag är hemma längre än en helg. Det har varit lite extra mycket grubblande sista tiden och jag tror det beror på att jag varit lite "låst" hemmavid. Mitt knä vill inte bli bättre utan snarare sämre så då blir det väldigt korta promenader med hundarna och en halverad mängd med gymträning. 

Under lovet har jag ändå fikat med en vän sedan länge. Superkul men trist att vi valde att fika i en galleria för vi fick inte sitta vid samma bord, det hade jag ingen aning om. Hade vi vetat det hade vi valt att fika på ett café med egen entré för där får man sitta vid samma bord. Hur som helst, vi hade det trevligt och passade även på att shoppa lite. 

På tal om shopping så hjälpte Tyra mig att storhandla i går. Nu är förråden påfyllda och det känns bra. Specielllt med tanke på att min bil säljs i dag. SÅ från och med nu är det buss som gäller på vardagarna. Passar mig bra då mitt vänstra knä är så pass instabilt att jag ändå inte velat köra med tanke på att jag måste trycka ner kopplingen lite då och så. Ska jag ha bil i framtiden blir det förmodligen automat såvida inte knäet blir mirakulöst bättre. 

Bullfika är aldrig fel. Perfekt efter en storhandling. 

I går var det riktigt soligt och skönt där det inte kom åt att blåsa. Jag blev så glad när jag tog ut hundarna i Trädgårdsföreningen. Det var så mycket liv och rörelse. Massor med barnfamiljer och väldigt många studentgäng. Just studenterna höll inte coronaavstånd. De satt i ring sida vid sida, inte bra men jag kände ändå att det var mysigt att se deras glädje. 

Lagom till påsk har man fixat blomstersmyckningarna och vem bli inte glad av att se solgula påskliljor?

Mindre glad känner jag mig för den här utsikten från mitt köksfönster. Det ska vara så här i minst 4 månader. Dessutom ska det upp byggnadsställningar.

Ni som känner mig vet ju att jag älskar lyktor. Nu börjar tändaljustiderna vara förbi  för en tid. Jag gillade ändå det här skuggspelet av lyktan som hänger på balkongen. 

  God kväll på er!

Måndag, en ganska bra dag rent jobbmässigt. Jag har hittat en ruljangs och vet vad jag pysslar med. Rutin och struktur börjar sätta sig men jag lär mig ändå nya saker varje dag. Alla skolor har sin egen kultur på något sätt.

Det hände en sådan märklig sak i morse. En kvinnan som åkte med samma buss som mig gick i fatt mig och pratade till mig. Bara en sån sak, folk som tilltalar en okänd! Hon tyckte att det var så förfärligt, nu hade ännu ett barn försvunnit från Skäggetorp. För ett tag sedan försvann en 12-årig flicka och nu en 4-årig pojke. Ja, hon kände inte till området så bra då hon inte var härifrån. Hon jobbade med media, på tv. Ja, sen gick hon mot huset där pojken enligt henne skulle bo och började fota/filma.  Jag tänkte omedelbart att är det en 4-åring borta så lär vi ju ha en massa elever som kan känna honom, hans familj eller kanske tom är syskon. Väl på plats på jobbet så googlar jag och letar men hittar inget. Absolut inget. Var hon helt fel ute, var hon kanske galen på riktigt? Det verkar turligt nog som ingen liten pojke har försvunnit. 

Men det har ju passerat en helg som inneburit lite röj i ett källarförråd. Det blev inte klart men jag måste verkligen packa om saker och framför allt rensa. Att röja där är precis lika tråkigt som att tvätta bilen. 

Jag är ju som sagt lite sisådär med att laga mat. I dag lagade jag en pasta i tomatsås. Den blev allt annat än bra. Faktiskt så illa så att jag hällde ut den och tog en nödlösning i form av måltidserättning. Jag dricker den inte för att gå ner i vikt men det är bra att ta till när tiden är knapp eller om blodsockret dippar. Freja verkar också gilla den. 

Häromdagen passade jag på att köpa en murgröna. Har velat ha en hängväxt i vardagsrumsfönstret men velat lite fram och tillbaka ifråga om sort. Jag gillar murgröna men lyckas alltid ta död på dem, vanligtvis genom att få spinn eller liknande på dem. 

På vår promenad i dag hittade jag ett spännande träd eller om det mer ska ses som en buske. Jag kan inte minnas att jag sett ett sådant tidigare. Nån som vet vad dessa gula små fluffingar är för något?

I kvarteret brevid mig finns Kunskapsgallerian. Där huserar alltifrån gymnasieklasser, KomVux och Dansakademien. Jag tror det kan vara studiefrämjandet som har lokaler där också för konstnärer. De har varit så generösa att de pyntat ett helt fönster med sina alster, en del av tavlorna är magiskt vackra. Gött att få sig lite kultur till livs när jag står och huttrar för att hundarna vill nosa jättelängei buskarna.

Nu har jag bott i min lägenhet i exakt tre månader. I dag insåg jag en sak. När jag badar i mitt badrum har jag badrumsdörren öppen för att hundarna gärna kommer och tittar till mig. Det får jag sluta med. I en speciell vinkel kan man se in genom köksfönstret. Främst är det väl de som åker buss som eventuellt fått se en nakenmia...

Ja, ja... Shit happens. Jag glömmer mig ibland även på morgonen när jag svassar omkring och gör mig i ordning. De som kommer på bussarna har full insyn, tror jag iallafall. En gång messade jag med Tyra och då satt hon på bussen på väg hem. Hon var kanske en minut ifrån mig så jag kunde glatt vinka till henne. Helt galet! 

Det blev en snabbträning på gymmet för mig i dag. Körde armar och axlar. Jag har vridit till  mitt ena knä så det var helt orimligt att ens tänka sig att träna ben. Jag har ju lite sladdriga leder så det händer lite då och då. 

Nu önskar jag er en fortsatt bra vecka så hörs vi lite längre fram. 

Att starta söndagsmorgonen med äggröra och plommontomater är aldrig fel. Supergott och jag håller mig mätt länge. 

Vid lunchtid tog jag en långprommis med hundarna. Kanske visade trädgårdsföreningen inte upp sig från sin bästa sida men vädret var perfekt. Vi var ute närmare en timma, vi kom inte så många kilometer på den tiden men hundarna använde sina nosar väldigt flitigt. Det är bra hjärngympa för dem. 

Genom en stor del av trädgårdsföreningen, som är en underbar oas mitt i stan, rinner en bäck som böljar ut och blir små dammar här och där. Hur mysigt som helst. 

Det här trädet!!! Vilken gigantiskt stor stam. Mycket imponerande. 

Tydligen är just det här trädet ett sk Evighetsträd med nummer 82. 200 träd i Linköping är utsedda till Evighetsträd. Det är ett projekt med syftet att förmedla  kunskap om och öka intresset för stadens många vackra, gamla och ståtliga träd. De här träden är spridda över stadens alla stadsdelar. 

Ta en titt på de här fantastiska dörrar. De är dessutom i min absoluta favoritfärg. SÅ snyggt!

Utanför samma hus stod den här gamla bänken som har nån form av silverturkos färg. Jag gillart!

Ännu en vacker port. Även de två stora urnorna med tujja i går i en sliten turkos färg. 

Balanserar upp det här med vackra hus och portar med ett av de fulaste husen jag stött på så här långt. Det tråkigaste med det är ju att jag bor mitt emot och har alltså åbäket som utsikt från tre av mina rum. Men man vänjer sig, det som är bra är att det inte är bostäder utan kontor på plan två. Dessutom så står nämnda kontor tomt nu. Tidigare hade skandiamäklarna de här lokalerna.. Nu har jag sett att det pågår renovering på bottenplan och jag är supernyfiken på vem som ska flytta in där. För övrigt så huserar två frisersalonger och en pizzeria där. 

Snabbmat för latmaskar. Koka vatten, släng i en bit falukorv och 2 dl snabbmakaroner. 3 minuter senare är det bara att börja äta. Alla dagar betyder inte lyxmat, inte ens på helgen. Jag pratade med min bror om det i går. Jag sa "fördelen med att bo själv är att man kan öppna en burk fickbullar i hummersås, värma den och sedan äta bara det. Utan något som helst tillbehör". Han kontrade med att fördelen kan vara att man kan öppna burken och äta den som den är, kall, och sedan dricka upp såsen direkt ur burken. Han vann helt enkelt matchen om lataste måltid. 

Freja är en fryslort som helst av allt ska ligga under filtarna. Här var hon supertrött efter vår promenad. Hon är så söt så jag vill liksom ta en liten tugga av henne. Varför känner man så? Att man vill äta upp sådant som är gulligt. Jag vet att jag var lite småsugen att ta ett bett av barnens fötter när de var så där yttepyttesmå. Eller är det bara jag som vill äta lite på gulligheter? 

Det blev ännu en långpromenad i dag och jag kan så klart inte låta bli att fota vassruggen som står vid en damm. Jag tycker den är så vacket. 

Det här huset har man gått all-in för att det ska lysa upp i mörkret. Om jag inte minns fel så är det biodlarnas föreningshus. 

Nu slår det snart om till en ny arbetsvecka. Jag ser fram emot den och  tror mig ha landat lite i min nya arbetssituation. Det känns bra och jag får mer uträttat nu än under den första månaden. Ingen söndagsångest här inte. 

Jag hoppas att ni också har haft en fin helg och att er vecka blir bra.

Så här långt in på sportllovet har det inte blivit något sportande alls. Hundpromenader förstås men inte mer än så. Jag vill ogärna erkänna det men jag känner fortfarande av mina trasiga revben även om det gått mer än åtta veckor sedan jag föll. Vi kan väl lugnt konstatera att jag har slagit mig nog under de här första två månaderna så att det räcker för flera år framöver.

Halkan har varit besvärlig. Jag känner, eller mer är bekant med, fler än en handfull personer som under förra veckan ramlat och brutit sig. Populäraste skadan är brutna ben i handlederna men även ett lårben och en överarm har jag hört talas om. Jag önskar er alla god bättring. 

I lördags tog jag mig en tur på stan i trevligt sällskap. Jag lär mig gatnamn, platser och var affärer ligger och vad de heter. Det var inte utan lite stolthet jag kunde svara på frågan om var Missionskyrkan ligger. Linköpings city är faktiskt trevligare än galleriorna på rad i Norrköping. Snön som kom var supermysig och jag är glad för den då det blev mycket ljusare vilket verkligen behövdes. November och december tog hårt på psyket. Nu har snön smält bort och det är ok för ljuset kommer innan sju och det håller i sig till efter 17. Tack och lov för det. 

Min vän V berättade den glada nyheten, som jag hade missat, att en ny säsong av Outlander låg ute på Netflix. Ni kan ju gissa vad jag la typ 11 timmar på i helgen. 

Älskar allt med den här serien, miljöerna, kläderna och framförallt Jamie....

Lördagar så här i februari kretsar mycket kring mellocirkusen. Har man inget bättre för sig kan man kolla och tycka till. Här ser ni mitt mellomys. Inte så lyckat, feffisarna smakade inte bra. Tur att jag har nära till Coop. En snabb sväng dit och ett rör pringels senare så var kvällen räddad. Vad jag tyckte om deltävlingen? Rätt låtar gick vidare till Finalen. Tusse skulle kunna ta hem hela skiten om inget bättre dyker upp i sista deltävlingen. 

Den här lilla ängeln tycker jag mycket om men häromdagen slog det mig... Hon ser verkligen lite deppig ut. Jag får liksom känslan av att jag borde muntra upp henne. Samtidigt undrar jag varför jag inte sett hennes nedstämdhet tidigare. Eller är hon som  den där Madonna statyn? Hon som gråter emellanåt. Föränderlig. 

Jag la mig skapligt tidigt i  går och var uppe och ute med hundarna innan sju. Njutbart då det inte var mörkt. Äggfrukost, det var länge sedan. Det är så mysigt att fixa i ordning frukost, tända ljus och göra té. Just nu är det här verkligen min favoritmugg att dricka té ur. Att sedan tända den fina lyktan är pricken över i. Jag har fått båda av mina gamla år 4:a elever på Mosstorpsskolan. Många fina minnen därifrån trots att jag inte var där så många år. Tacksam över att jag fick prova på att jobba både på högstadiet men också över min tid i min lilla 4:a. 

Det här kan göra mig så himla glad. Två, perfekt kokta, ägg! Dessa låter jag bli ribban för dagen. I dag blir det en tur till IKEA, ska käka lunch där också. På min lista står så klart ljus men också en tvättkorg då den jag har är totalt demolerad. Hur kan en tvättkorg gå sönder? Jo, har man en sån som är en säck med handtag och metallben är det inga problem. Benen har givit vika och ett har tom brutits av. 

Mitt té är verkligen populärt här hemma. Kimmo dricker det egentligen inte men han blir triggad när Freja går bananas. Djur ska inte dricka sånt med koffein i. Mitt vanliga té är koffeinfritt men just det här är det som U hade med sig och det är "svart". Jag letar med ljus och lykta efter "Bring the boost", med smak av bla kardemumma men det verkar som om det inte görs längre. Kanske är det så att jag får leta reda på en riktig téaffär, de borde ha något likvärdigt. 

I går skulle jag följa med Tyra till banken, vi hade dessvärre missat att man måste ringa och boka tid pga pandemin. Nu har vi gjort det, besöket är inbokat i morgon. På torsdag blir det en tur till Norrköping där jag har en del ärenden. Jag ska även passa på att ta turen förbi gravarna för att tända ljus. 

Sportlovet är perfekt på det sättet. Ingen stress, gott om tid att ta tag i småsaker och uträtta ärenden. Jag hoppas att alla ni, som liksom jag är ledig den här veckan får samma känsla. Återhämtning!

Ha nu en finfin tisdag.

Jag har haft en nästintill perfekt dag. Mycket beror nog på att jag la mig innan nio och sov sedan riktigt bra fram till fem på morgonen. Jag drömmer fortfarande väldigt mycket på nätterna men ddet vet jag kan hålla i sig en eller ett par månader till. När man ställer om sitt liv så som jag har gjort och dagligen möter både nya och oväntade intryck måste hjärnan bearbeta det på nätterna. Det är egentligen inte mardrömmar utan bara väldigt röriga drömmar. 

Jag har verkligen kommit in i jobbet med eleverna och börjar lära känna dem lite grann. Jag känner att jag kan göra nytta både för dem och mina kollegor. "Känslan av sammanhang" börjar infinna sig. Dagen i dag var intensiv och jag var ganska matt i både huvudet och kroppen när jag kom hem. Föreställ er känslan i mig när jag förfogar över resten av dagen precis som jag vill de enda jag behöver ta hänsyn till är mina hundar. 

Först ut på en snabbkiss med dem, sen in och värme en rejäl tallrik med pasta och köttfärssås som jag hade förberett redan i går. Men lite lätt matkoma passade jag på att se ett avsnitt av serien jag följer. Därefter blev det en långpromenad med hundarna, precis lagom innan mörkret lägrade sig. Härligt och uppfriskande. Det var inte alls kallt ute men jag kände hur jag piggnade till. 

Väl inne igen tog jag fram jobbgrejorna och satte mig ner nån timma eller två. Reflektera, skriva minnesanteckningar, planera kommande jobb och uppgifter, söka på nätet efter litteratur, uppdatera mina inloggningar på både studi och skolplus och så, givetvis, svara på mail. Allt utan stress, hjärnan med på tåget. En liten glasspaus blev det också. Jag följer mitt eget flow och det får mig att må bra. 

På tal om bra så är mitt öga väldigt mycket bättre. Med smink så syns det inte mycket. Det enda är att det känns som jag har en tandläkarbedövning runt ögat vilket är lite störande och en knöl där de mitt på "strecket" där de limmade. Hur som helst känner jag mig väldigt förvänad över att det blev bra så fort. Tacksam kanske är ett ännu bättre uttryck. 

Alldeles nyss har jag klivit ur badet där jag gjort stora onsdagstvagningen. Jag känner mig nästan gnisslande ren, från topp till tå. Jag ska bara förbereda morgondagens middag så den bara är att värma när jag kommer hem, gå kvällsturen med hundarna, se nyheterna och sedan blir det sängen för mig. Min säng är fantastisk, inte haft direkt ont i ryggen sedan jag började sova i min nya säng. Det säger väl en hel del, sängen har verkligen betydelse för kroppens välmående. 

Nu mina vänner, önskar jag er en fin onsdagskväll. Själv ser jag fram emot mina två sista arbetsdagar innan jag går på sportlov. Jag har massor av roligt, trevligt och spännande inplanerat. Längtar! Det är också en skön känsla, att gå emot lov och känna att jag verkligen, på riktigt äger både min egen tid men framförallt mitt eget rum. 

Så underbart! Jag blir liksom varm och glad i hela kroppen även om termometern visade -14 grader under morgonpromenaden med hundarna. Jag älskar känslan som infinner sig när det börjar ljusna. Trots att det är långt kvar till våren kommer ändå hoppfullheten till mig. 

Ja, jag vet att det är mycket prat om mina hundar och om mina växter men jag älskar både och. Efter mörkret som lägrade över oss i november till januari gläds inte bara jag åt att det är fler ljusa timmar per dag. De sista veckorna har vi även haft klara dagar med solen som lyst över oss. Det märks på mina inomhusväxter. Jag planetade ju om i helgen och mina små Mose stentavlor reagerade bums. De liksom sträkte upp sig redan inom ett dygn. Helt magiskt tacksamma för både ny jord och större utrymme för sina rötter. 

Det gäller att sätta sin egen guldkant på tillvaron. Speciellt under årets mörka delar gäller det att hitta saker att längta efter, att belöna sig med och så. Det behöver egentligen inte vara märkvärdigare än ett nytt nagellack, en tröja, en promenad med en vän eller som här; lite fika i gott sällskap. Vi är inne i en pandemi och ska umgås försiktigt men med avstånd och mycket handsprit går det ändå ganska bra. 

En av mina senaste belöningar är ett nytt set med färgpennor. Det är alltid lite av en chansning när man köper pennor av ett nytt märke. Dessa är en lågprisvariant frå Ö&B men det visade sig att det var ett lyckokast. Helt perfekta enligt mig. Roliga färger och spetsen är så där lagom tunn, 0,4 mm. 

De här kommer hålla mig på gött humör en längre tid. Litet och enkelt men effektivt. 

Bara för att så avslutar jag med en bild på Freja från 2016, den som låg uppe på Hundar Utan Hems-adoptionssida. Tösen är bara 4 månader här och man kan knappt tro det är samma hund. Öronen är helt annorlunda nu och benen är mycket längre. Men hon är fortfarande världens finaste lilla tik. En tik som just nu är inne i höglöp. Hon är mycket besviken på Kimmo som inte alls förstår vad hon vill att han ska göra, stackaren är ju kastrerad och just den driften är sedan länge försvunnen. Jag kan märka att andra hundar (hanar) blir extra pipiga och gnälliga när vi är på promenad. Just därför gör jag mitt bästa för att undvika hundmöten. Det skulle vara katastrof om en tjuvparning ägde rum. Jag kan inget om att föda upp valpar och jag tänker att det skulle bli väldigt dyrt och kanske ganska svårt att få valparna sålda. Jag behöver verkligen inte fler hundar av Frejas kaliber hemma hos mig. Kanske skulle det vara känslomässigt supersvårt att skiljas från små gulliga minisar också. 

Nehej, nu är min lunchrast strax slut och jag ska ta tag i mitt arbete med eleverna. Nu önskar jag er en fin måndag.