Nu så går vi in i elevernas sista vecka innan de får sommarlov. Avslutningen är på torsdag och innan dess ska de hinna ha klassens dag på onsdag samt städa sina skåp och lådor, lämna in böcker och allt som hör läsårsslutet till. 

Oturligt nog åkte jag på en rejäl förkylning med feber, hosta och allmän matthet i tisdags så jag har varit hemma tre dagar. Inte kul. Jag var iallafall iväg och gjorde Covidtest som tack och lov var negativt så trots lite kvarhängande symtom så är jag ändå på jobbet i dag. 

Sista dagarna har ju varit rejät varma vilket inte uppskattas av storhunden. Med honom måste jag förlägga promenaderna till tidig morgon och sen kväll, däremellan blir det bara snabba kissturer. Han har en förkärlek till att bädda upp min säng så fort tillfälle ges. Jag kan lämna sovrummet efter att ha bäddat och jag hinner bara ut i köket så hör jag honom böka runt. Oftast ligger han inte ens kvar efter stöket utan går och lägger sig någon annanstans. 

Jag tycker inte att jag har en överdrivet varm lägenhet. Den ligger på bottenplan och solen skyms av kringliggande hus. Jag har bara direkt sol ca 3-4 timmar per dygn vilket är skönt. Det var ändå ganska gött att hämta upp fläkten ur förrådet. Den hjälper förvånansvärt mycket. 

I går tog Freja och jag bussen upp till Berga för att gå en långproemnad tillsammans med Tyra. Det går faktiskt superbra att ha lilltösen med på bussen. Hon älskar ju att åka bil så jag var aldrig orolig. 

Tyra visade mig ett superfint område att promenera i. Skog och vattendrag och ganska ilskna svanar fick vi möta. 

Det var varmt, supervarmt. Skönt att vi hittade en perfekt plats för Freja att bada vid. 

Hon är som en draghund den lilla pajsaren...

På bussresan hem var det en slagen hjältinna jag hade med mig. Hon bara kolapsade. 

Det här är från lördagens promenad i Trädgårdsföreningen. Härligt att det finns så pass många vattendrag att Kimmo kan svalka sig, åtminstone upp till armbågarna. 

Vackert och rogivande. 

Magisk utsikt!

Livets stig...

Nu har det nyaste monstreabladet slagit ut. Det blev ett stort blad som är perfekt flikat. Jag är så glad. 

I dag var det supervarmt redan på morgonen. Tunika, capribyxor och en vårkavaj var ändå för mycket kläder en sån här dag. Jag gillar värme men som så många andra tycker jag lagom är bäst och för mig är lagom ca 20-22 grader. Just nu landar skuggtemperaturen på 21 grader och klockan är bara förmiddag. Det kan bli en kämpig dag. 

Nu önskar jag er alla en fin arbetsvecka. Njut av det som njutas bör. 

God morgon alla fina!

Vilken härlig dag att vakna upp till. Även denna lördagsmorgon visar sig från sin bästa sida. 

Solen vräker sig ner från en klarblå himmel. Staden var tyst och lugn när jag och hundarna tog vår morgonpromenad. Stor skillnad från i går kväll. Då var det fullt av studenter och andra ungdomar som firade sina avslutanade studier i både Trädgårdsföreningen och på gatorna runt om i de centrala delarna av stan. Jag mötte massor av "gula västar" som strosade runt. Det visade de sig vara medlemmar i svenska kyrkan som frivilligt kvälls/nattvandrade för att fånga upp eventuella ungdomar som kanske var i behov av lite extra stöttning. Polisen var också väldigt aktiv och synlig under kvällen. Bra uppslutning av samhället helt enkelt, sånt gläder mig. 

Nätet över byggställningarna matchar den blåa himlen, alltid något. 

Jag sprang på den här skulpturen av Stig Blomberg. Den heter Vågspel och är i brons, från 1967. Den väckte barndomsminnen till liv och när jag kom hem var jag tvungen att googla. Det visade sig att samma konstnär gjort skulpturen Dimman som finns i närheten av där jag växte upp i Ektorp i Norrköping. Jag hamnade på en jättebra webbplats där jag kunde läsa om de allra flesta skulpturer i Linköping och Norrköping. Jätteintressant och jag imponeras av att man under 60-90-talen la så pass mycket pengar och tanke på att smycka de bostadsområden som växte fram i städerna. 

Ett felklick gjorde att jag inte hade någon registrerad provtagningstid under torsdagen. Jag åkte alltså i den berömda onödan. Men på fredagsmorgonen blev det av och det gick hur smidigt som helst. Från det jag klev ut ur min dörr till det att jag var hemma igen så gick det bara 30 minuter. Jag har supernära till bussarna och 2:an stannade bara 15 meter från testboden. Dessutom så fick jag komma in 10 minuter innan min bokade tid. Inte dumt alls heller att svaret kom redan efter 10 timmar. Det var negativt. Skönt på ett sätt men på ett annat hade det inte varit helt fel om det varit Covid-19. Det hade i så fall varit en mycket lindrig variant och därefter hade jag känt mig "safe". Nu så är det bara en vanlig förkylning med feber och den tar ju också tid att bli bra ifrån. 

Nu är det nära, jag tror att det är det perfekta bladet som håller på att rulla ut sig. Jag är där och observerar och inspekterar flera gånger om dagen. Tänk att denna Monstrea som jag fick för ett år sedan har blivit så stor. Jag måste verkligen köpa en större kruka för risken är stor att den snart blir för tung i "kronan" och riskerar att tippa omkull och det skulle vara katastrof. 

Nytvättade kuddar och överkast men det varar sällan länge. Jag tror faktiskt att Kimmo redan varit där och rivit runt. Jag älskar ju den här turkosa färgen men den skulle gjort sig bättre om jag hade fått rätt sänggavel levererad (lång historia och jag skulle fått en ny men det strulade och jag orkade inte strida efter typ 10 mail, 5 telefonsamtal och en halvdag väntande på ersättningsgavel som aldrig kom). Det skulle också varit finare om målarna kommit som vi bestämt och målat mina väggar vita. Nu är jag lovad att få ommålning i sommar och då tänker jag köpa den rätta gaveln, den här som är för mörk tänker jag sälja eller kanske ge bort. Allt kommer lösa sig även om det tar lite tid och kräver tålamod. Dessvärre är tålamod ibland en bristvara hos mig men jag får öva. 

Nu har Nyhetsmorgon dragit i gång och jag ska ta min andra kopp kaffe. Jag önskar er alla en fortsatt fin lördag.  

  Är sååå uttråkad redan efter en dag hemma. Det är ändå ett bra tecken. Orkar man bli rastlös och uttråkad är man inte allvarligt sjuk, så tänker iallafall jag. Jag satsar fortfarande på att jag bara åkt på en dunderförkylning. För nu har den gått från lätt till dunder. Huvudvärken från helvetet, rinnande snor, röda ögon, brännande känsla i halsen och så den där hemska hostan som nu efter ett dygn ger mig järnsmak i munnen. Jag ska iallafall ta mig till US i dag vid 13-tiden för ett Covidtest. Testplatsen är vid södra entrén vilket är bra för mig då det ligger "åt mitt håll" och jag går dit på en kvart.

Jag förundras varje dag över hur nära jag har till allting. I allafall till sånt som är viktigt för mig. Jag hade beställt varor som levererades till Hemköp. När jag tittade närmare på sms:en såg jag att ena paketet kommit till Hemköp vid Stora torget och det andra till Hemköp på Storgatan. "Men va f--n", tänkte jag. "Nu måste jag traska genom hela stan". Inte alls. Det tog mig bara 15-20 minuter att gå den rondan från det att jag gått hemifrån tills jag var tillbaka. Smidigt är bara förnamnet. När vi har sommar, ljus och värme är det ren njutning att få promenera i denna vackra stad. 

Här är en bild från Storgatan, du ser Sankt Lars kyrka i men också domkyrkans kyrktorn högre upp i bild. 

Nere vid ån härom dagen. Kimmo blir mäkta irriterad över att han inte får gå i och vada. Jag tycker att vattnet ser väldigt brunt ut, det är svårtillgängligt och jag har ingen aning alls om hur botten ser ut eller hur djupt det är. Han får snällt gå brevid. 

Bilden tagen i helgen som var, visst är det glimrande?

Jag beställde ett gäng rökelser från en bra sida på nätet. Nu har jag 160 pinnar och 20 rökelsekoner. Jag blev väldigt nöjd då glödtiden på dessa nästan var den dubbla jämfört med mina gamla som jag köpt i lågrpisladan i Ulvåsa. Min personliga favorit är de med jasminedoft, de är fantastiska. Hela lägenheten fylls av en mysig doft som inger en hemtrevlig känsla och trygghet. Mitt doftminne är starkt och jag triggas lätt igång av just dofter. Nivea är konfirmationsläger för mig, apelsinsaft är dagar med mamma och brorsorna på badhuset och diseldoft en varm dag är mina utlandsresor. 

Perfektion! Och ändå ser vi dem som ogräs. Är det för att det finns så många av dem? Eller för att det fungerar dåligt att plocka dem och sätta dem i vatten? Eller för att de är svåra att tämja och få dem växa vart vi vill och blomma när vi vill? Lite som de personer med NPF-diagnos, glimrande vackra och kloka  men svåra att hantera när man inte har rätt kunskap. 

Kimmo och jag i går kväll. Han kom och la sig nära, på kudden brevid min. Han kände nog att jag i min krasslighet behövde lite mys. Han är en gammal gubbe nu och såna gubbandas och smaskar och styr. Hade han varit en man hade jag blivit galen men när det är min pälskling så är det bara charmerande. Äkta och villkorslös kärlek!

Det här ser man lite överallt i Linköpings innerstad, säkert på fler platser men det är här jag sett det. Stympade träd som är avbarkade. Någon la ut en fråga om just det här och nån annan svarade att de trodde det berodde på insekter. Då började jag såklart fundera på, på vilket sätt det beror på insekter. Har de angripit och skadat trädet eller sparar man trädet för att ge insekterna möjlighet att leva och föröka sig här? Det är en fråga jag måste gräva djupare i...

Nu önskar jag er en bra dag, hoppas ni är friska. Och till alla mina vänner som är lärare eller på annat sätt jobbar i skolans/förskolans värld. Häng i och håll ut, snart kommer ledigheten som vi så väl förtjänar. Lite extra i år efter allt slit som Corona fört med sig. Hjältarnas hjältar som hållit i gång den viktiga samhällsfunktionen att ta hand om Sveriges alla barn så att deras föräldrar sluppit vara hemma från sina jobb osv... 

Ha det gött!

Ja men det känns ju bra ynkligt. Jag menar, när man går hem från jobbet för man måste, med  mildare förkylningsymtom. Jag har huvudvärk och började få en duktig snorproduktion. När jag kommer hem kommer känslan över mig, den som alltid kommer när jag inte mår bra. Jag vill ringa mamma och berätta. Jag behöver på något vis hennes klartecken på att det är ok att vara hemma. Detta efter att mamma varit död i mer än 16 år och jag har räknats som vuxen bra mycket längre. 

Intressant att somliga saker aldrig går ur.