God morgon!

Midsommar bjöd ju på ett "sisådärväder" men också på spektakulära himlar. Under helgen som passerade var jag kattvakt åt Ozzy och de här fina molnen gladde mig högt upp i Berga. Nu är det bara en knapp månad kvar innan Tyra och Peter flyttar. Jag gläds otroligt mycket åt deras flytt. Lägenheten de har nu är jättebra men deras grannar stör ca 18 timmar om dygnet, varje dygn. Hyresvärden valde den enkla vägen, att ordna en annan lägenhet åt dem istället för att ta tag i problemet. Kalla det kulturkrock eller vad du vill men de fungerar inte att ha ett vanligt liv när det är ständiga skrik, slammer, buller och liknande hela tiden. Det blir oerhört svårt att sova, plugga och hitta återhämtning i sitt hem om sådant pågår i grannlägenheterna. Den senaste tidens upptrappning av våld, rån och mord i området påverkar också trygghetskänslan enormt. Nu kommer de istället bo i Johanneslund vilket är något säkrare men framförallt väldigt mycket lugnare. 

Jag valde att promenera upp till kissekatten. Det finns många fina promenadstråk i min närhet. Tyvärr håller min kropp dåligt för både hundpromenader, egna promenader och träning. Jag måste välja, det insåg jag efter lördagens tur. Knäet är fortfarande dåligt och sen har vi ju det gamla vanliga med lederna. Nu har jag dock tagit två vilodagar så i dag ska det bli lite träning iallafall. 

Tidig morgon, ut med hundarna och sedan på med kaffet. På slaget sju dök målarna upp. De är snabba och effektiva men vilken röra jag har här hemma. Superstökigt med två sovrum ihopknökat i vardagsrum och kök. Bra blir det, mycket ljusare. Jag trodde dock att de skulle spackla och slipa tapetskarvarna men icke. Jag stör mig lite på  det men det kanske blir bättre när saker och ting kommer upp på väggarna igen. 

Det gäller att passa på att äta massor av jordgubbar innan säsongen är över. Och det gör jag. Kanske äter jag för ensidigt eller så är det något annat tok. I dag måste jag till US igen för ny provtagning. Förra gången var mina röda blodkroppar för många. Senast jag lämnade prov visade det sig att de är för stora. Nu får vi väl hoppas att de sköter sig. Vad jag förstår så är det inte livsfarligt men kan vara tecken på B12 brist. Är det så skulle det förklara en hel del konstigheter som pågår i kroppen. Jag har ialla fall bestämt mig för att det är färdiggooglat. 

Fördelen med att behöva hålla på att åka till sjukhuset är att jag blir väldigt bra på att hitta på området. Jag vet numera vilka linjer som går till Garnisonen och vilka som bara passerar södra och norra entrén. Sen innan vet jag också var lungavdelningen och ögonmottagningen finns. I dag ska jag till lab, K11. Kommer gå som smort. 

Nu är målarna i väg på frukost så då ska jag passa på att hoppa in i duschen och så. 

Jag önskar er en finfin dag!