... allt är bra... Inte riktigt, men nästan.
Älskade lilla tösabiten slumrar så lugnt brevid mig. Andetagen susar så tryggt och fint.

Positivt mononuklerosprov. Illamående, yrsel, svimningar, huvudvärk, smärta i magen, kräkningar, igensvullna ögon och allt detta pga körtelfebern. Den har ätit upp hennes ork, hennes förmåga att äta och dricka. Attackerat hennes mjälte och bråkat med hennes lever. Jävla, förbannade virus!

Inte konstigt att kraften runnit ur. Som om hon inte hade nog att slåss mot innan. Livet är inte rättvist. Inte alltid iallafall.

Efter 2liter dropp, smärtlindring, ett halvt glas sockerdricka och en liten smörgås så lyckas ändå hennes kropp gå ner i ett viloläge. Andetagen blir mjuka och behagliga. Det gör mig avslappnad. Jag känner hur all luft går ur mig.

Vetskapen att jag inte är ensam ansvarig i natt är som ett kylbalsam på en svedd hud. Närhelst något händer och vi behöver hjälp räcker det att jag sträcker ut min hand och trycker på den röda knappen.

Vi är långt ifrån ur krisen, och efterdyningarna kan vara i upp till ett år. Men precis här o nu, då tänker jag låtsas. Jag låtsas att vi har tjejkväll och sover borta. Och vet ni vad. Vi har fått ett rum med utsikt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...