Jag har verkligen förändrat tempot mitt görande de senaste åren. Förr kunde jag aldrig slappna av om inte allt var fixat och klart först. Helt rubbat faktiskt. För som mamma får man aldrig uppleva att inkorgen är tom. Och då kommer man aldrig till det stadiet då man kan sätta sig ner och ta det lugnt.

Så jag har lärt mig att slappa fast golvet är täckt av de fyrfotas päls, eller att det är en högav kläder som väntar på att bli struken eller att diskmaskinen behöver tömmas.

Men i går kväll fick jag rycket och fixade allt det där och planterade om blommor. Och lagade en tonfisksallad. Och bäddade rent i alla sängar. Det här ledde till lite ramaskri från sjuka dottern som behöver ha total uppmärksamhet just nu. Hon är otroligt sällskapssjuk. Jag får inte ens vistas i ett annat rum utan att det knorras. Ganska jobbigt så här efter en dryg vecka. Men jag stod på mig och känner mig nöjd.

I dag följer fortsättningen. Jag ska röja på balkongen och storhandla. Undrar just hur det kommer mottas.