Jag hörde för länge sedan historien om indianpojken som frågar sin farfar, shamanen, om det goda och onda. Farfadern beskriver det som två vargar, en på vardera axel. Båda vill vinna och pojken undrar vem som kommer segra. Svaret är glimrande "den varg du matar".

Den här historien har följt mig genom livet och fungerar på nästintill allt. Avundssjuka, svartsjuka, ilska, bitterhet, kärlek, hat....

Så länge känslan får näring kommer den fortsätta att finnas där. Ju mer du ältar och hittar problem desto starkare flammar elden. Väldigt funktionellt på negativa känslor och upplevelser. Vänder man på det blir det lite annorlunda. Hur är det med kärlek och lycka? Hur mycket måste man mata för att det ska finnas kvar? Katerina Jonousch sa i ett radioprogram en gång att det finns rent fysiskt inget som heter "att kärleken tar slut" det handlar om att man slutat mata den delen av sitt liv. Intressant!

Det blir ju ganska osmickrande för en själv om man sätter in sig själv i sambandet. Jag är lätt att komma över/glömma såvida jag inte.... Å så kommer tusen tankar på måsten. Man är alltså bara någons "fix idé". Finns det då något som ens är äkta, riktig och genuin kärlek? Ni vet den där osjälviska som inte kräver, inte tvingar, inte mästrar och begär? Jag vill ju gärna tro det. Jag vill ju gärna tro att det finns människor som är "som gjorda för varandra". Där frekvenserna stämmer, där hela ens väsen liksom synkas.

Jag kommer fortsätta att leva med min förhoppning och tro, jag kommer fortsätta att mata den varg som med bestämdhet hävdar att själsfränder finns.

 

Vonkis

30 juli 2014 18:39

Hm, undrar om jag inte lyckades skriva kommentaren till fel inlägg...

http://vonkis.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...