Det vackra vädret hänger i. Skönt och uppiggande även om jag inte ligger på nån strand eller klippa och solar. Jag unnar verkligen varenda människa i detta land att suga i sig och ladda D-vitamin. Många gillar när huden svider och är ilsket röd. Det fanns en tid när jag också gjorde det men nu har jag släppt det. Den ton min hud får under sommaren är helt och hållet grundat på de stunder jag inte kunnat undvika solen. Med mina gener så är rynkor ett tidigt faktum och det lilla jag kan göra för att bromsa försöker jag också göra. Att jag dessutom får miljontals gulliga fräknar och fläckar i ansiktet av solens strålar är ännu ett själ att jag hellre söker trädets skugga än gasset.

Ännu har jag ledigt en tid innan semestern är slut. Jag har många dagar, timmar och massvis av minuter att bara vara och njuta. Och jag gör det. Jag njuter. Mina måsten betar jag av i lugnt och stadigt tempo. Det är en nygammal känsla jag välkomnar. Det där lugna och sköna, inte ha bråttom, inte skynda. Inte ha dåligt samvete för allt jag inte får gjort, inte kan göra, inte kan erbjuda mina barn. Just nu är spotlighten på det jag kan göra och ge. Kanske småsmulor för många men det är det jag kan och förmår. Och som mamma alltid sa "man ska aldrig förakta små sår och fattiga vänner, det kan bli något stort av dem".

I dag, en dag då många kanske åkt för att bada eller rest i väg, har jag och barnen bara varit. Tillsammans med fina Kimmo tog vi en sväng till Söderns höjder. Med hämtpizza och god dricka åt vi och chillade ett par timmar i skuggan av den stora oxeln. Sen så väntade något så exotiskt som tvättstugan. Och i dag hittade jag till tornrummet... eller det var inte riktigt sant. Kidsen nosade reda på fläktrummet. Så i detta nu hoppas jag att täcken och lakan torkar utan dess like.

Min första vecka i mitt nya boende bjöd inte in till nån vistelse på balkongen. Men nu.... Underbart. På förmiddagen är det lite väl varmt men så här dags är det ljuvligt. Jag njuter av höjden, av dofterna, av ljuden och av känslan. Med ett glas vitt på bordet gläds jag åt mina pelargoner, de blommar som om det gällde livet. Jag tror jag räknat till tolv stänglar på en av plantorna. Sådana små saker gör mig glad. Det gör mig lugn. Det omsluter mig i trygghet och när frysen är fylld av mat så känner jag mig också rik.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...