Ibland händer det att man möter en människa som tillhör "De Underbara". Har det hänt dig, så vet du om det. I ett sånt möte händer det något inom dig.

"De Underbara" finns överallt. Det kan vara ditt barns lärare, taxischauffören, killen på macken, labpersonalen på vårdcentralen, en sjuksköterska, din frisör eller någon annan som korsar din väg utan att det varit planerat.

Är du en vänlig, omtänksam person kan du också tillhöra "De Underbara" utan att veta om det. För att tillhöra denna härliga grupp av människor krävs en viktig ingrediens, nämligen förmågan att bjuda på tid. Du måste ha tid för människor omkring dig. Och du måste ge dem tid utan tanke på att få något i gengäld.

"De Underbara" är nästan som änglar för mig. I dag mötte jag en av alla dessa änglar som finns ibland oss. Jag blev, i en otroligt jobbig och skrämmande situation, bemött på ett fantastiskt varmt och omtänksamt sätt.

Dagens ängel vågade ställa frågan om allt verkligen stod rätt till utan rädsla för svaret. "Som man frågar får man svar". Det är stor skillnad på ett "Är det bra?" och ett "Hur är det?" . Det första inbjuder inte alls till ett ärligt svar.

När dagens ängel ställt sin orädda fråga till mig och jag på ett allt annat än lugnt och sakligt sätt snyftat ur mig mitt svar så blev jag lite lättare. Det är inte för inte som det heter "lätta sitt hjärta". När man får sätta ord på sin oro, ångest och sina rädslor känns allt plötsligt lite lättare.

Inga av mina problem har försvunnit, blivit mindre eller fått nån enkel lösning men jag känner mig aningens lättare. Jag tror att det är just det som är viktigt, att du inte behöver lösa andras problem men du kan hjälpa en medmänniska genom att lyssna till deras bekymmer.

Jag önskar att vi alla kunde bli bättre på att lyssna, ställa frågor och sedan bara återberätta det vi hört. Som nån slags feedback. Jag tror att när man hör en annan människa återberätta problemet så ter det sig mindre hemskt och farligt. Det är viktigt för den som är bekymrad att känna att det finns förståelse.

Det är inte mycket som som slår känslan att mitt i förtvivlan bli hållen om och få höra "Jag förstår att det här gör dig ledsen och orolig". Inga lösningar behövs, bara genuin omtanke och närhet.

Alla kan vi bli någons ängel och tillhöra "De underbara". Ibland är vi medvetna om det när vi är det och ibland inte. Det är det som är det fantastiska. Två människor som möts och så uppstår något magiskt. Det gäller att fånga dagen, känna in ögonblicket och bara finnas där. Carpe diem!

 

Vonkis

16 april 2013 22:23

När vi var arbetskamrater var du en av mina "De underbara", bara så att du vet :-)

http://vonkis.blogspot.se

Mia

16 april 2013 22:24

Åh, vad glad jag blir ?.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...