Det måste nog vara Mats och Kimmo slukandes pepparsalamin. Samhörighet och girighet!!! Gosiga killar jag har.

Jag är glad. Jag är avslappnad. Jag
är trygg, så trygg som jag nu kan vara och bli. Just nu.

Det har varit en underbar kväll. Mitt hjärtats man har spenderat kvällen tillsammans med mig och min "storasyster" med man. Det är inte alla som är välkomna dit, det är inte alla jag tar med mig dit...

Därför blev jag så jäkla full i fniss och glad. Vi hade så trevligt. Jag skrattade så tårarna rann och magmusklerna värkte. Aj! Vad ont jag ska ha i morron. Men bäckenbotten har fått sitt. Det kan ingen säga nåt om. Och en vältränad bäckenbotten vill väl alla ha.

Väl hemma i våningen igen fick hunden landa och katten gos. Kimmohunden har genomgått nån form av förvandling. Han är såå präglad på mig. Lyhörd, villig att lyda, tacksam och tillgiven. All träning ger resultat. Lite kul är det att se hur glad han blir när Alex kommer hem. Han liksom vallar in o har koll. När Borggrensbarnen dyker upp, ja då är det jackpott. Han har fullt styr att sova lite lagom länge hos oss alla.

Kvällen har varit glimrande. En ädelsten att spara. Men det finaste och mest värdefulla har jag framför mig. (Och, vi har ju lärt oss massor av S, eller hur syster Gittan? Men en del har vi klurat ut själva ?).

Hela Norrköping är inbäddat i en dagenefterkänsla. Snön som så vackert bäddat in gator och torg har dragit sig tillbaka av värmen och blåsten. Kvar finns bara små smutsiga högar och allt som av hösten dött undan tittar åter fram. Men det är inte dags ännu. Även om ljuset sakta vänder åter så får våren allt dröja ett tag.

Jag är av naturen en person som längtar framåt så mitt nyårslöfte får bli att jag ska njuta av nuet. På plats och utan att försöka fånga det på bild. Tyra och jag pratade om det i går. Hon vet precis vad jag pratar om.

I dag är den stora pizzadagen. För många i allafall. Men hemma hos mig får det nog bli rester från gårdagen. Rotfuktsgratängen ser nästan helt orörd ut. Det blir så när förrätten är för mastig och godisskålen är för full. I dag är det också treårsjubeleum för min ständiga följeslagare, kronisk ryggsmärta. Inget jag kommer fira men så är det i allafall.

Tv sänder en massa gamla klassiker i dag. Sound of music går just nu på trean. Jag bara älskar den filmen. Skulle vilja gå och se den live, just nu går den här i Norrköping. Alla som varit och sett är jättenöjda. I eftermiddag är det dags för Ivanhoe. Måste nog erkänna att jag är lite trött på den. Tycker snyggingen väljer fel tjej. Eller så tycker jag nog att judinnan skulle hängt med tempelriddaren in i solnedgången. Ha, ha det speglar verkligen vilken omoralisk person jag är.

Hur som helst har den här dagen alla möjligheter att bli en underbar slappardag. Kidsen har inte vaknat än.... undrar hur länge tonåringar kan sova?