Jag brukar försöka vända mina tankar när det är lite motigt i livet genom att radda upp tacksamheter för mitt inre. I dag är tacksamheterna så många att min lilla virusinfektion känns löjligt liten.

Dagen började med sovmorgon. Elis tod Kimmo på morgonpromenaden och jag stannade i sängen med en härlig kopp kaffe. För att mysa till det lite extra och bara njuta så tände jag massor av ljus. Det påverkar mig så oerhört positivt när jag verkligen bara är och stillar mig. Gör det mjukt och vackert omkring mig. Jag passade på att se en film och låta kropp och själ långsamt vakna till liv.

Vid lunchtid dök hjärtat upp och vi for i väg för att både uträtta ärenden och att storhandla. Det är så skönt att fylla upp kyl och frys ordentligt. Nu har jag så att vi klarar oss ett bra tag, utifall vi skulle bli insnöade. Tacksam, över sådant som många ser som besvärligt, tråkigt och trist.

Efter som TYratösen skulle ha två kompisar här på filmochmyskväll så fick hon önska mat och hon valde friterad kyckling och ris. Bra, tänkte jag. Då får  jag chansen att öva mig på nya fritösen som Mats fixat åt mig. Det blev bra, riktigt bra och väldigt gott. Ungdomarna var mer än nöjda.

Efter en långpromenad, i stilla tempo genom stan, är jag nu förvisad till mitt sovrum. Ungdomarna har beslagtagit soffan och tv:n. Det känns jättebra. Jag vill att de ska vara hos mig och fylla huset med vänner. Precis som jag ibland fyller lägenheten med mina vänner.

Under promenaden med vovve och son finns det utrymme för både tystnad, galna fakta och lite djupare tankar och funderingar. Elis reflekterade över hur hård skare det var när vi bodde i lägenheten (alltså dit vi flyttade när deras far och jag separerat). Jag sa att "Tänk, det är mer än fyra år sen, vad mycket som hänt sen dess". Och det höll ju Elis med om. Men sen så säger han något som är så jäkla gött att höra "Vi klarar oss så bra själva". Det var ett stilla konstaterande. Inget anklagade eller så. Vi pratade vidare om det och en hel del klokheter kom vi fram till. Det är bra att klara sig själva men att det är helt ok att be om hjälp när man behöver det. Det är också helt ok, faktiskt bra, med mina nya vänner och bekanta.

Sådana här samtal kan inte tvingas fram. De måste komma naturligt. Rätt tillfälle, rätt stämning och rätt tid. Själv har jag numera svårt att säga somliga saker fast de är så mycket enklare att skriva. Ja, det går helt enkelt som en dans att knappra ner det. Kanske beror det på att det kräver lite mer eftertanke, att jag inte bara låter saker komma ur mig som om jag vore en fontän. Jag har allt för många gånger stått helt ångerfull över saker som i affekt bubblat ur mig.

Så nu för tiden håller jag tand för tunga och fingrarna i trim via tangenterna.   

Efter två nätters bra sömn så slår det sällan fel. Jag somnade så fint men vaknar igen vid halv tre. Nu är klockan fem och jag har tagit mig igenom en ganska intetsägande film. Gäspningarna kommer ganska högfrekvent så det är nog sovdags.

Hoppas du sovit bättre än jag och att klockan är en bra bit efter äta när du läser det här.