En sakta och lugn kvällspromenad med hunden gjorde mig lycklig. Det var ovanligt lugnt ute. Inte mycket trafik, inte många människor. Staden låg där så mörk men trygg runt mig. Så mörkt som det nu kan bli mitt i en mellanstor stad. Jag gillar att vandra i mörkret och kika mot de upplysta fönstrena. Jag gillar den sortens tystnad som staden erbjuder, med det där ständiga bakgrundsbruset.

Precis som så många andra så uppskattar jag miljöombyten men jag vill nog alltid återvända till trottoarer, gatlyktor, närheten till det mesta och allt vad en stad för med sig. Jag älskar att gå med hunden i skogen, eller ströva med honom och Mats längs stigar och grusvägar ner till nån liten sjö. Jag kan drömma om en semestervecka vid havet eller några dagar i en stuga nånstans i obygden. Men det räcker bra där. Hemma är bäst.

Och just i dag, just i kväll känner jag mig lite extra hemma, med bakgrundsbrus och allt.