Jag har ägnat eftermiddagen åt att skratta. Mycket och länge. Det känns som om en orospropp har gått ur. Massor av spänningar som släppt. Min dotter har för sista gången stått tillsammans med sina klasskamrater i år 9 på musikskolan och sjungit. Finare än någonsin, högtidligt som bara den. Efter avslutningen var det dags för betygsutdelning, kramar och och tårar. Ungdomarna och lärarna grät förstås för att de skiljs åt men jag grät av stolthet. Stolthet, lättnad, beundran och kärlek. Den lilla människan som är min dotter har nu blivit stor. Hon har klarat sig igenom den tid som faktiskt kan vara en av de svåraste i människornas liv. Den tid då man går i högstadiet. 

Det ställs krav på dem, de ska lära sig en massa saker. Väldigt mycket mer än vad som krävdes av oss när vi gick i skolan. det krävs också att de ska fungera tillsammans trots att de är så olika, har många olika bakgrunder och kommer från olika samhällsklasser. Jag tror att vi ställer större krav på skolans elever än vad vi gör på jobbarkompisarna i arbetslaget. 

Men nu, när Tyra kämpat med sig själv, sitt lärande och allt sådant och klarat det väldigt bra. Ja, då gick min propp ut. Jag andades snyftningar i en timma efter att jag lämnat kyrkan. Sedan kom det hejdlösa skrattandet. Allt blev roligt, allt gick det att skratta åt. Även sådant som egentligen var ganska trist. Jag har skrattat mig till en huvudvärk och kommer definitivt att ha träningsvärk i magmusklerna i morron. 

Det är ändå en ganska skön känsla, att ha fått gråta för att något känns bra men givetvis också lite vemodigt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...