Kanske är det så att jag efter drygt fyrtio år har dragit på mig migrän. Jag trodde att det alltid kom halvsidesvis därför har just migrän inte stått på sjukdomslistan.

Dunkande tinningar, värk bakom ögonen. Svårfokuserad blick och ljusfenomen bakom stängda ögonlock tillsammans med illamående och yrsel är en dålig kombo. Är det inte migrän så är det iallafall huvudvärken från helvetet.

Så nu ger jag upp den här dagen. Utan att vare sig talat tyska (på ett snuskigt sätt enl sambon) eller försöka möblera om hela diskmaskinen. Jag avslutar en högst normal dag med dunder innanför skallbenet och ser fram emot nya möjligheter i morron.

Kanske befinner jag mig då i fyrtornets ljus.... Så borde det vara, helt logiskt med tanke på att jag är i mörkret just nu.

Där skuggan sveper förbi tystnar rösterna. Luften blir sval och hållningen spänd. Som ett pulserande fyrtorn andas ljuset. Det är något vilsamt över känslan. Av, på... Ljust, mörkt... Varmt, kallt.... Natt, dag.... Inget är konstant och det är tröstande. Visst önskar jag att jag alltid, alltid skulle kunna få bebos av lycka, kärlek, trygghet och så vidare men utan mörkret kan vi inte ana ljuset. Just den vetskapen kan få mig att orka. Inget är dåligt hela tiden. Om det så bara är fem fina minuter på en timma så är just de där minutrarna värda de övriga 55 besvärliga.

Jag manar mig själv att orka. Andas in och andas ut. Ibland är det inte ens svårt utan glimrande enkelt. Som en varm handduk av lugn och ro kring hela mitt jag. Det kommer stunder när lyckan omger mig som en älskad parfym. Inte tungt och kvävande utan förnimmande lätt och förtjusande.

Livet. De där dagarna och nätterna som kommer och går. Jag måste vara rädd om det. Jag har bara det här, det är det enda jag vet riktigt säkert. Är du rädd om ditt liv? Hur ska jag kunna veta att jag använder mitt liv på allra bästa sätt? Det är ju inte som så att jag medverkar i en generalrepetition. Det är direktsändning. Live! Varje litet val spelar ju stor roll i slutändan. Fråga snickaren som mäter två mm fel i början av bygget.

Jag måste tänka att varje val jag gör och har gjort, gjorde jag utifrån det som jag tyckte var allra klokast och bäst just då. Det är väl ingen som tänker "nu så klantar jag till det lite här bara för skojs skull". Eller?

Livets puls, av på... Som skenet från en fyr... Efter varje mörker kommer ljuset, efter varje olycka kommer lycka... Så måste eget bara vara...