Övar...eller snarare vänjer mig tillbaka igen, det är nog vad jag gör. Så här på Påskdagen, som liksom blir en lördag, känner jag in hur det var och hur det kommer bli. Ända sedan jag var liten så har jag övat och tränat. Jag har försökt att se de egna stunderna som mina och inte som ensamma och övergivna. Det har gått bra. Kanske har det varit lite svårt att inte vara önskad, efterlängtad och saknad. Men så är livet för de allra flesta, inte bara för mig.

På tal om önskad och efterlängtad... Hur gör man när man vill vara den någon önskar och längtar efter men liksom inte riktigt passar in. När pusselbiten är något för vass? Visst vore det skönt om biten bara mjukt och försiktigt gled in på plats. När den inte gör det så är det så lätt att börja anklaga sig själv och försöka modellera om. Du vet, det där "vara till lags-läget".

Jag är nog svensk mästare i att vara till lags. Jösses i havet. Oj så många gånger jag fått höra av mina nära att "nu får du ge dig". Jag vet ju att de har rätt men det är sååå svårt. Så svårt att följa hjärta OCH hjärna. Tänker lite på det min mamma sa på slutet... "Se till att bli nöjd Mia". Visst är det knasigt tudelat men ändå jäkligt viktigt. Man ska ju vara nöjd efter sin tur här på jorden.

Är du nöjd med din insats?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...