Ibland händer det, inte ofta, att hela jag är allt annat än trött. Hela kroppen, själen och sinnet genomsyras av en rastlöshet. Ibland kan jag lista ut varför men oftast inte.

Hela huset sover medan jag ligger i soffan och glor på dumburken. Kanske är det saknaden efter mina barn som fladdrar runt i mig, eller oron över hur en fin vän mår, eller undringar kring min hälsa, eller tankar kring vad jag kan göra för min Finaste eller... eller så är det en kombo.

Som jag skrivit tidigare så är jag något av en "fixaochlaga"-person. Jag vill göra och hjälpa, helst innan nåt gått sönder eller innan personen ber om hjälp. En beteendevetare satt diagnosen "medberoende" på mig. Spännande, undrar om jag kan hitta en cool bokstavskombo på det. MBPS, kanske. MedBeroendePersonsSyndrom!

Kontentan av det är att man ständigt vänder utochin på sig för att hjälpa andra eller dölja och underlätta någons missbruk. Båda mina föräldrar var ju sjuka i KOL länge innan de dog. Min pappa var dessutom spelmissbrukare. Inte konstigt om jag blir lite kocko av det. Att därtill vara lärare i 15 år, vilket innebär att ständigt tillfredsställa andras (elevers, föräldrars, kollegor, rektorns, Soc, samhällets) behov när syndromet utan dess like.

Tur för mig att jag har min egen riddare som slåss för mig. Eller åtminstone bromsar mig innan jag ropat Ja. Sen måste jag erkänna en sak. Jag har blivit klokare de senaste åren. Jag försöker tänka först. Väga saker till och från. Fundera. "Ger detta energi eller kommer det ta?" Ibland vet man inte i förväg men det kan nog vara bra för alla att tänka så.

För vems skull gör jag detta? Bloggandet är verkligen en sak som jag gör för min egen del. Jag sorterar, vrider och vänder, och reder ut tankar och känslor med mitt skrivande för att i slutändan, förhoppningsvis komma till klarhet.

Alla behöver vi hitta sätt att reflektera, utvärdera och gå vidare på samma eller nya vägar. Somliga tränar, andra bakar, vissa promenerar, plockar svamp, åker motorcykel eller tom sover. Det viktiga är nog bara att var och en finner ett sätt som passar och funkar.

Har du funnit ditt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...