En bekant till mig som är troende sa en gång: " Gud ger dig bara så mycket lidande som Han vet att du klarar av". Vi hade en djup diskussion om poängen med att utsätta sitt folk för lidande. Vad är det för God Gud som testar istället för att från början lita på sina människor?

Oavsett om man/jag tror på Gud eller ej så tycker jag att det räcker nu. Efter två timmars ryggläge har jag fortfarande ingen kraft i min kropp. Det är med stora svårigheter jag tar mig ner i badkaret. Väl där kommer oron. Hur ska jag klara att jobba, ta hand om mina barn som kommer på fredag och hur ska jag ens orka förbereda inför deras ankomst.

Nu får det väl ändå räcka? När jag får ont av att hålla i pennan när jag ska skriva, när jag inte kan böja mig fram för att ta ut nåt från en låda eller när jag bara ska sitta en kort stund på en stol?

Förmodligen har de som bara känner mig lite, arbetskamrater och andra, svårt att tro hur illa det är. Jag lägger stor kraft på att fixa hår och smink mig på morgonen. Det är stackars Jonas som får ta hand om spöket på kvällar och helger.

Jag är så ledsen och väldigt oroad nu. Hur länge står min arbetsplats ut med en så opålitlig kollega? Nu när jag fått nya arbetsuppgifter som jag älskar och trivs ännu mer med vill jag inte vara hemma.

I dag är jag riktigt nere. Kanske inte så konstigt. Det hör inte till normalen att behöva leta rätt på en avskild plats och lägga sig ner under pågående föreläsning. Inte heller att flera dagar i rad stå hukad över toaletten pga yrsel och illamående.

Just nu är mina barn den bästa livförsäkringen. Men, det kan inte hjälpas. Jag tycker att efter 8 månaders värk så borde det räcka, för snart orkar inte jag mer.

Varför är längtan hem till sängen som mest när avståndet dit är som längst? Just nu lovar jagmig själv dyrt och heligt att lägga mig innan nio. Ett löfte som jag säkert kommer bryta. Som vanligt...

På Skolverkets betygskonferens i Linköping får jag ännu en lärdom. Jag fixar inte att sitta ner mer än 10 minuter i sträck utan att få nån slags kroppslig panik. Att dessutom kämpa mot illamående och yrsel gör dagen än mer avskräckande.

Konferensen innehåll och upplägg är dock väldigt bra. Personerna som föreläser är väldigt proffsiga. Iallafall när de håller sig till manus.