Just nu trängs tankar på fredagsmys, regnkläder, tvätten, fika, hunden, barnen, mannen, trädgårdsland.... Det svischar utan dess like. Jag har som vanligt svårt att ta en sak i taget.

Längtan hem är stor. Vill ha mins barn hos mig nu. Jag vill tända kaminen och krypa upp i Finastes famn med ett glas rött i handen. Om alla bara är sansade så ska vi nog hamna i det läget snart.

Om en "liten snart" är min rast slut och jag ska ta emot ett härligt gäng 10-åringar som ska få spela memory.