En bekant till mig som är troende sa en gång: " Gud ger dig bara så mycket lidande som Han vet att du klarar av". Vi hade en djup diskussion om poängen med att utsätta sitt folk för lidande. Vad är det för God Gud som testar istället för att från början lita på sina människor?

Oavsett om man/jag tror på Gud eller ej så tycker jag att det räcker nu. Efter två timmars ryggläge har jag fortfarande ingen kraft i min kropp. Det är med stora svårigheter jag tar mig ner i badkaret. Väl där kommer oron. Hur ska jag klara att jobba, ta hand om mina barn som kommer på fredag och hur ska jag ens orka förbereda inför deras ankomst.

Nu får det väl ändå räcka? När jag får ont av att hålla i pennan när jag ska skriva, när jag inte kan böja mig fram för att ta ut nåt från en låda eller när jag bara ska sitta en kort stund på en stol?

Förmodligen har de som bara känner mig lite, arbetskamrater och andra, svårt att tro hur illa det är. Jag lägger stor kraft på att fixa hår och smink mig på morgonen. Det är stackars Jonas som får ta hand om spöket på kvällar och helger.

Jag är så ledsen och väldigt oroad nu. Hur länge står min arbetsplats ut med en så opålitlig kollega? Nu när jag fått nya arbetsuppgifter som jag älskar och trivs ännu mer med vill jag inte vara hemma.

I dag är jag riktigt nere. Kanske inte så konstigt. Det hör inte till normalen att behöva leta rätt på en avskild plats och lägga sig ner under pågående föreläsning. Inte heller att flera dagar i rad stå hukad över toaletten pga yrsel och illamående.

Just nu är mina barn den bästa livförsäkringen. Men, det kan inte hjälpas. Jag tycker att efter 8 månaders värk så borde det räcka, för snart orkar inte jag mer.

 

Barbamamma

14 september 2012 22:01

Jag blir orolig för dig, vad säger läkarna egentligen? förklarar du ordentligt för dem hur illa det är, jag menar det är ju inte bra att försöka vara duktig och hålla fasaden hos doktorn...?
Du kanske ska släppa alla måsten och krav och enbart ta hand om dig själv? låt barn och sambo ta hand om allt och vila dig, jobbet kan du alltid ordna med sen. Ibland kan man inte fast man vill. KRAM!

http://barbamammas.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...